Sudans inbördeskrig tvingade Omer al-Hassan att överge sin mark. När han nu återvänt hotar en ny konflikt att än en gång förstöra allt.
Med hackor och valkiga händer bänder han och andra lantbrukare upp lök ur jorden i Omdurman nära Sudans huvudstad Khartum. Det är svåra tider – kriget slår hårt, säger männen till nyhetsbyrån AP.
— Det har påverkat precis allt som har med jordbruket att göra, säger al-Hassan, som utöver lök även odlar potatis och tomater.
Mohammed al-Badri hade bara råd att odla på halva sin mark på grund av stigande priser på bland annat gödsel.
— Inget blir kvar, säger han till AP.
Miljoner riskerar hungersnöd
Allt dyrare gödsel och bränsle till jordbruksutrustning innebär ökade priser på flera stapelvaror som växer i den sudanesiska myllan: durra, hirs, sesam.
I mars varnade FN:s livsmedelsprogram (WFP) för att 45 miljoner människor – utöver de 320 miljoner som redan lider av livsmedelsbrist – riskerar hungersnöd och svält om inte gödsel släpps igenom Hormuzsundet innan sommaren.
— Det skulle höja den globala hungernivån till rekordnivåer – och det är en fruktansvärd, fruktansvärd tanke, sade svenske WFP-toppen Carl Skau i Genève.
För redan nödställda, krigshärjade länder som Sudan är läget extra alarmerande. Länder kring Persiska viken, där hundratals fartyg suttit fast i veckor till följd av kriget, står för över hälften av Sudans gödningsmedel som importeras via havet. Subsahariska Afrika importerar runt 80 procent av allt sitt gödsel.
Farlig kedjereaktion
Den norska konstgödseljätten Yara International larmar om en global gödselkris som riskerar att slå mot de mest sårbara.
— Det viktigaste vi kan göra nu är att slå larm om vad vi ser: att det finns en risk för ett globalt priskrig på gödsel som innebär att det blir oöverkomligt för de mest utsatta, sade vd:n Svein Tore Holsether till The Guardian tidigare i maj.
Kriget har triggat en farlig kedjereaktion vid helt fel tillfälle, konstaterar hjälporganisationen Mercy Corps biträdande chef Melaku Yirga till AP.
— Människor köper mindre mat, minskar eller hoppar över måltider, säljer tillgångar och tar större risker för att överleva. Mammor tvingas ta smärtsamma beslut om vem som får äta den lilla mat som finns.
