Min Nemesis tampongen

Tamponger. De är min Nemesis. Jag lovar och svär.

De är snuskiga, tar slut när man som allra mest behöver dem, går inte in eller ramlar ut av sig själva och de kan fastna inuti i en.

Det sista har hänt för många gånger nu.

Nu tänker ni äsch, pyttsan, du är bara klantig som får tampongen att fastna. Du glömde väl dra ut snöret eller något.

Så tänkte jag nämligen förut. Tills det hände en kompis.  Vi hade varit hemma hos henne och lagat mat. Jag hade hackat röd chili i små bitar. Det var gott! Men sedan kom både hon och jag att ångra valet av att hacka chilin för hand. Chili är nämligen så pass starkt att även om du skrubbar dig med vatten och tvål i en halvtimme så går inte det starka från kärnsaften bort. Ni som hackat chili med sår på händerna känner igen det. Den svidande, pulserande brännan som verklighetsbedrövar ditt stackars lilla sår och förvandlar det från en sovande vulkan till en miniatyrversion av världens undergång. Ni vet vad jag menar?

Tänk er det på fittan och blygdläpparna.

Min kompis tampong hade nämligen fastnat. Hon försökte få ut den själv länge, men det gick inte. Jag tvungen att komma till undsättning. Tro mig, bara detta var tillräckligt traumatiskt. Hon är en vän, men inte en så nära att jag gärna står och gräver i henne på det sätt jag nu fann mig göra. Men så var det ju också så att jag hade chili, trots att jag tvättat mig flera gånger, kvar på händerna.

Hennes skrik minns jag fortfarande glasklart.

Efter det hela var jag själv lite avskräckt från fenomenet tampong. Men det gick något år och så provade jag i brist på något bättre att göra. Jag brukar annars bara ha binda på mig, säkrast med tanke på att min mens är mer som ett vattenfall än som en porlande bäck. Jag provade dock en gång när det var lite torka för att det kändes fräschare än att ha på mig vuxenblöja.

Vad tror ni hände?

Jo, snöret gick av när jag skulle dra ut skiten.

Och ingen fanns att hjälpa mig, om man inte räknade min lillebror på nitton år. Det var ju behjälpligt. Att be honom komma och hjälpa mig att få ut en tampong ur mig skulle vara absurt. Jag fick så klart panik, letade hjälp på internet. Det enda jag fick information om var tampongsjukan. Mer panik.

Jag använde en pincett och en nagelsax för att försöka få ut skitsaken. Jag låg på badrumsgolvet och försökte slappna av och i omgångar försökte jag gräva ut tampongen, i omgångar försökte jag krysta ut skiten. Att föda tampong var svårt. Min respekt för mammor förhöjdes. I de stunder jag försökte gräva med händerna fann jag också att tampongen bara gled ännu längre in.

När jag använde pincetten för att försöka ”grabba tag” i tampongen skrapade jag mest på mina slemhinnor, samma sak med nagelsaxen. Jag försökte dra ut den med dessa men det gick inte heller. Det var hjälplöst och jag började gråta. Kan också tillägga att jag då skulle på fest och var partyklädd och sminkad och allt, så synen måste ha varit komisk för en utomstående.

Men till slut gick det. Det tog tre timmar.

Lättnaden var obeskrivlig. Ångesten försvann med ens, jag kände mig nästan lite tom.

Tyvärr har jag nu dåliga nyheter, jag vågar inte använda tampong längre, men det ska ju inte hindra andra från att använda detta verktyg. Men jag har lärt mig en läxa som jag vill att ni tar del av – och det är att ni inte ska använda tampong när ni sinar! Gör inte mitt misstag!

Och hacka inte chili innan ni tänker gräva fitta, bara. Detta gäller både tjejer och killar. Bespara er själva den upplevelsen.

Tova Jertfelt är illustratör och har bland annat tecknat Sex & Blandats Husmorstips.