"När happily ever after inte blir som man tänkt sig"
KRÖNIKA. Mathilda Westerlund skriver om det lyckliga slutet. Och vad som händer sen.
Mathilda är en skön 19-årig tjej från Norrland som tröttnade på skogen och flyttade till storstaden. Hon jobbar i en videobutik där konstiga saker händer mest hela tiden. På fritiden hänger hon på dejtingsidor och uppdaterar oss regelbundet om läget.
Hennes blogg hittar ni på kiralou.se
Två personer möts och kan inte slita sig i från varandra. De pussar, kramar, håller om och ligger hela tiden. De pratar om allt och kan inte sluta le åt varandra.
Förälskelsen övergår till kärlek och de får det drömska lyckliga slutet. Kanske till och med barn och hela paketet.
De skiljs inte åt och de har det underbart.
Plötsligt blir det underbara definierat som bra för att sen kännas okej och till slut inte alls.
De växer ihop medan de glider isär och känslorna slutar att vara lättdefinierade samtidigt som de inte längre finns alls. Bekräftelsen är slut.
De attraheras inte av varandra. Lever inte ihop utan bara bredvid i tysthet. Glädjen är slut. Hon har hängrumpa och han spanar in småflickor. Hon gnäller om det praktiska och han fnyser åt hennes middagsförslag.
De skiljs ändå inte åt för beslutsamheten att hålla ihop finns ändå kvar och de kan inte föreställa sig hur livet skulle se ut utan varandra. Trots att de inte alls gläds ihop. De ler inte mot varandra. Blir asexuella eller ligger med andra men förmodligen inte för de har glömt vad sex är och ignorerar lust.
Det finns annat än livsglädje resonerar de i det undermedvetna och lever kvar i minnen om lyckliga dagar. De sliter på varandra men undviker att konfrontera och accepterar att det inte blev riktigt vad de tänkt sig.
Eller så tröttnar ena och söker något annat. Hittar någon ny och blir därmed den som sviker. Kanske utdömd och anklagad för att ha gett upp. Med bråk och tjafs om gemensamma tillhörigheter och praktiska anspråk.
Vansinniga konflikter med fruktansvärda ord mellan två som en gång älskat varandra mer än allt annat. Frustrationen över den spillda tid och relationen som gick snett tar de ut på varandra och skiljs åt övertygade om att den andre vill ont och inte är riktigt klok.
De glömmer det de en gång hade och bearbetar allt som varit dåligt på varsitt håll, utan att konfrontera så ger de varandra skulden. Skulden över att kärlek inte är så enkelt och inte stannar kvar av sig själv.
Kärlek är inte bara lycka utan gör lika ont som den är vacker. Det är svårt och inte alls eftersträvansvärt att komma ur oskadd. Oavsett situation så måste man kämpa för att hålla den kvar. Ge och ta. Prata. Uppmärksamma. Vara nära. Pussa godnatt och hålla om.
Ger man hela hjärtat så måste man ta emot den andres samtidigt och inte ge upp så lätt. Annars är det lätt hänt att det slutar med att man ignorerar sin partner och sin relation.
Och det finns inget vackert eller okej med det.
