KRÖNIKA: Mindre regler, mer hjärta

Det värsta jag vet är normer på hur allt ska vara och en standard på hur det ska gå till. Grundreglerna i levnadsätt som man anser som typiskt.

Dejta över en fika.
Steg för steg inleda en relation.
Vänta in det rätta tillfället att för första gången få ur sig ”jag älskar dig”.
Bestämma var man står.
Välgenomtänkta svar på sms.
Inte ligga första kvällen.
Höra av sig varannan gång.
Spela svår.

Listan kan göras oändlig men just planerandet och den förutfattade planen gör mig illamående.

Min avsky grundar sig inte i att försöka vara annorlunda utan snarare i hopp om mer spänning. Jag vill att livet ska vara överraskande och ett äventyr. Jag vill ha ett klyschigt happily ever after vilket de flesta himlar med ögonen om. Man vet inte vad framtiden har att ge och just därför så vill jag leva utan att beta av det stegvis i rätt ordning tills mitt happily ever after väl kommer. Om det gör det.

Jag vill inte vara krånglig samtidigt som jag inte vill vara likgiltig eller välja och tycka det som är enklast.

Denna filosofi gäller på diverse plan, inte just bara sex och relationer.
Jag gillar inte H&M just därför, trots att de har väldigt fina saker, bra priser och ett brett utbud. Men just lättillgängligheten tar bort spänningen och gör det okreativt och tråkigt.

För mig så handlar allt om lust, impuls och kemi. Oavsett person eller materiella ting. Jag vill vara helhjärtad där det går och bara ha det som är tillräckligt bra och som inte finns i tusenmiljarder exemplar redan. Jag varken vill eller orkar ha någonting med de som spelar en roll efter en mall de själva byggt upp angående vilken typ de vill vara, med hävdanden och skryt för att bevisa "vem" man är

Film är det bästa jag vet men tyvär är alla romantiska komedier nästan densamma. Samma uppbyggnad och lyckliga slut. Andra draman och andra skådespelare men i stora drag samma typ av intriger. Det är få gånger de är älskvärt vackra då dialogen oftast består av ironisk småkul sarkasm. Men ibland finns det scener och filmer som hjärtat smälter av. Då ögonblicken är så genuina och på riktigt att hela världen känns overklig.

I min absoluta favoritfilm Amelie from Montmartre så springer Amelie in i en kille på tunnelbanneperrongen som hon blir blixtförälskad i. Men eftersom hon inte riktigt vet hur man "borde" ta kontakt så gör hon det på ett eget sätt. Tar reda på allt hon kan om honom, besöker hans arbetsplats, lämnar brev, ledtrådar, gör en skattjakt som han följer för att finna åt henne på utvalda platser, men där hon alltid är gömd för att noggrant kunna iakta honom, slutligen lämnar hon ett foto på sig själv i en telefonkiosk utklädd till zorro med yttliggare en ledtråd och då såklart finner han henne tillslut.
Sen har de passionerat sex i all evighet.

En annan hjärtvärmande scen är i No strings attached, som egentligen är en typisk  romantisk komedi med Ashton Kutcher men ändå inte.
Han vaknar upp hemma hos en gammal tjejbekant naken utan att veta var han är och har inget minne från gårkvällen men får den återberättad av henne och hennes rumskompisar. Han skäms, men då han och den tjejbekanta blir ensamma så ligger de i alla fall en snabbis innan hon måste till jobbet. Ett tag senare dyker han upp på hennes jobb med en grattis-ballong och vet själv inte riktigt varför.

Så himla fint. Han vet att han tycker om henne men har inte hunnit komma på det än och köper därför en ballong. Ingen baktanke eller tanke alls.
Bara hjärta.

Och det är det jag vill förmedla med denna text. Bara hjärta. Allt annat kommer av sig själv. Var genuin, kreativ och våga gå på impuls för då kan livet bli så mycket roligare och mer unikt. Alltså hjärta.
Tänk inte för mycket.