En singeltjejs bekännelser

En fullspäckad och händelserik vecka har gått och jag ska dela med mig av de senaste uppdateringarna. En är att Kristian - ”pojkvännen” numera är ute ur bilden. Detta efter att han bögade ur och kom med någon lame ursäkt till att vi inte kunde ses trots att vår träff varit planerad sen länge, vilket gjorde mig lite trött. Spenderade istället kvällen med mitt misslyckade ligg från Visby i somras. Delete and erase. Den kvällen var dock så pass ointressant att jag skiter i att skriva om den helt enkelt.

Torsdag

Under tiden som gått sedan personalfesten på jobbet har jag ändå haft rätt bra kontakt med Niklas 3 och nu var det dags att ses igen, mest för att jag var nyfiken på hans stora kuk (ja!) men annars är han ganska mysig också. Efter en halvtimme av småprat gjorde vi ett misslyckat försök att se på Family Guy. Har man en hand på sitt bröst och en hand mellan benen samt ett stånd i ryggen är det faktiskt ganska svårt att koncentrera sig.

Jag gav upp och satte mig gränsle över honom och började ta av hans kläder. Med ena handen började jag runka av honom bakom ryggen samtidigt som jag kyste hans hals och sög på hans örsnibb tills han flämtade högt. Jag gled ner mellan hans ben och tog hans kuk i munnen, även om jag inte får in så mycket mer än ollonet. Jag sög och fortsatte att runka tills han stönade fram att han skulle komma om jag fortsatte.

Jag pausade och lät istället honom ta av mig kläderna och började rida honom. Med ett järngrepp runt min hals och ett fast tag om mitt ena bröst kunde han styra mig som en liten docka. Man har liksom inte så mycket att säga till om när han kommer med sina 26 år, dryga 1,90, vältränade kropp och handflator lika stora som mitt ansikte (ja, det mesta är stort på honom). Han vände mig om på alla fyra, tog tag i mitt hår och började knulla mig hårt bakifrån tills han kom i mig.

Han såg på mig och sa:

”Du är för skitig för att vara en ängel och för kvinnlig för att vara en gud så vad gör du egentligen här uppe bland molnen?”

Lördag

Det var min första lediga lördag på så långt jag kan minnas och det skulle firas. Rosé med Frida, Café Opera, drinkar och fest. Redan innan kvällen ens börjat hade jag planer på hur den skulle sluta:Tillsammans med Niklas – Hans bästa vän. Även om det gav mig lite dåligt samvete så var det inte läge att ta hänsyn till varken moral eller oskrivna regler. Det var förmodligen min sista chans att träffa honom på ett år och det tillfället tänkte jag inte missa!

Mina planer gick som smort och klockan tre mötte jag upp Niklas för att ta en sista svängom på Ambassadeur. Under en halvtimme gick vi runt och pussades och kramades (kan också medge att jag klämde ohämmat på hans sinnessjukt vältränade armar) innan jag bestämt propsade på att vi skulle röra oss hemåt. Med följde även hans kompis som dem påstod också bodde där, vilket jag tog som ett fruktansvärt dåligt skämt. När alla tre sen stod i hissen var jag inte lika säker men hoppades in i det sista att de kanske bodde grannar.

Det var inget skämt. Han skulle sova på soffan i samma rum och alla mina planer på förbjudna nakenlekar raserades. När han gick in i badrummet såg vi vår chans och efter ett tio-sekunders-förspel hade vi sex i hela tre minuter innan vi blev avbrutna. Lite besviken la jag mig tillrätta. Å andra sidan fanns det en morgondag också.

Det gjorde det inte. Jag väcks obarmhärtigt tidigt av att jag blir kittlad under fötterna och får sen ett gäng pussar innan dörren smäller igen. Vart exakt Niklas tog vägen är fortfarande oklart.

Söndag

Hela veckan hade jag väntat på den här kvällen. Kvällen då jag och Han skulle ta vår relation till en ny nivå och göra något så anständigt som att gå ut och äta middag. Under de snart två år som vi umgåtts (mer eller mindre aktivt) så har vi aldrig kommit så långt som till en middag tillsammans, bara vi två. För att förtydliga: pizza och köttbullar nedsköljt med otaliga shots halv sex på morgonen i sällskap av hans bröliga, testosteronpumpade vänner räknas alltså inte.

Dagen spenderade jag i soffan i en sorts dvala för att övervinna gårdagens fysiska biverkningar (en förskönande omskrivning av bakfylla). Ett riktigt slöseri av min lediga tid, men jag visste ju att kvällen skulle kompensera för dagens lättja.

”Nej jag kan inte komma på söndagsmiddag”
”Nej jag kan inte gå på bio”
”Nej jag kan inte följa med ut”

Gång på gång avböjde jag mina nära och käras inbjudningar. För att vara på den säkra sidan ringde jag och dubbelkollade att det skulle bli av. Jadå, en sen middag, inga problem.

”Hör av dig när du är redo” var det sista jag sa innan vi la på.

En timme gick, två, tre, fyra.

Han ringde inte.

Så där satt jag ensam i mitt fönster med ett glas vin och rökte cigarett efter cigarett och kände mig som en idiot. Precis som så många gånger tidigare. Övervägde att fälla en tår och frågade mig själv hur jag kunde vara så dum att jag trodde att något skulle ha förändrats. Jag är aldrig så lycklig som när jag är med Honom. Eller så ledsen.

Jag stirrade på mitt omsorgsfullt sminkade ansikte och tänkte en sekund innan jag tog upp kajalen och målade ögonen kolsvarta. Jag tryckte in de nyinköpta underkläderna i garderoben och satte istället på mig de trasiga jeansen, den avklippta tröjan och den blodröda sammetsjackan.

23:38 dök hans namn upp på displayen. En jävligt sen middag om jag får säga det själv. Vid det laget satt jag på pakethållaren bakom Jenny och susade ner mot F12 så att kvällen inte skulle urarta till en patetisk tragedi. Jag lät signalerna gå fram tills det blev tyst. Tio minuter senare gjorde jag samma sak.

Klockan är halv tre när jag i ett tillstånd allt annat än nyktert, ringer tillbaka och skäller ut honom. Jag är aldrig så lycklig som när jag är med Honom. Eller så arg. Ilsket tömmer jag all min besvikelse över honom, som han dessutom inte verkar ha någon större förståelse för. Ännu en gång blev jag påmind varför jag inte ska ha ett dugg dåligt samvete för att jag ligger med hans bästa vän.

Jag ser bara till att vi spelar i samma liga.