En singeltjejs bekännelser v. 40

Jag vet inte om ni redan noterat det men nu har jag kommit till en punkt då jag inte kan leva i förnekelse längre.
Sedan jag påbörjade min lilla semestertripp har mitt sexliv sakta men säkert dött ut i en nedåtgående spiral och det som för några veckor sen var våtmarkernas paradis kan numera liknas vid en öken.

Än är inte mitt underliv dödsförklarat men veckans enda topp var mest ett nödvändigt drag för att vifta bort lite spindelväv.
Fenomenet har sina logiska förklaringar då jag fortfarande befinner mig utom räckhåll för mina trogna beundrare hemma i Sverige. Men illa är det, det tänker jag inte sticka under stol med.

Så istället för att försöka porra till veckans inte allt för imponerande bravader till ett krystat A4 så ska ni få höra en annan historia.

Historien om veckan då allt började.


25:e december 2009

Jag får ett igenkännande leende och en kram när jag träffar Honom på krogen där förkröket ägde rum. Fortfarande lite generad över mitt katastrofala första intryck jag måste gjort när jag spenderade en natt med Andreas (oväsentlig historia!) i Hans säng efter en sjuhelsikes efterfest två månader tidigare. Sen dess har vi bara träffats en gång som hastigast. Men inga spår av avsmak syntes i hans ansikte.

Några timmar senare när alla splittrats åt olika håll och kanter befinner jag och Laura oss på Village (det var på den gamla goda tiden det!), fulla som ägg och helt upptagna av att festa som om det inte fanns någon morgondag.

Plötsligt stod Han där och en sekund senare var han lika inne i att kasta i sig drinkar och dansa runt pelare som vi. Jag tror faktiskt inte ens att vi gjorde något, vi pratade knappt med varandra men som en tyst överenskommelse gick vi därifrån tillsammans. Förutom att det var 20 minusgrader så snöade och blåste det något så förjävligt att jag skakade av köld. Sträckan som annars tar tio minuter att gå blev en evighetsvandring. Han tog av sig sin halsduk och virade in hela mitt huvud i den, stoppade en taxi och åkte de sista 500 meterna hem med mig.

Vi tog en cigg i köksfönstret, gick in i sovrummet och kastade av oss kläderna. Det enda jag egentligen minns av sexet var att jag blev besviken.


26:e december 2009

”Vet du var du är någonstans?”

Det var det första han sa till mig när jag vaknade. Jag kände igen rummet där jag vaknat upp två månader tidigare, det var sig likt med kläder, symaskiner och tyg från golv till tak.

”Jag blir alldeles nervös när jag ligger här bredvid dig för du är så snygg”, ursäktade han sig då det uppstod en tyst sekund i vårt prat om allt från julklappar till barndomsminnen. Trots att han var fem år äldre och bra mycket mer erfaren än jag så var det han som var osäker.
Jag skrattade bort det hela och åkte till jobbet, det var ju ändå bara ett fylleligg, inget seriöst. Vi skulle förmodligen inte ens ses igen.

Klockan var närmare halv tre på natten när Han frågade om han fick komma över. Det var en ren slump att jag var vaken och att han var i krokarna. Vi satte oss på golvet med ryggarna mot min säng och pratade i flera timmar.

Jag minns hur han gillade min anspråkslösa t-shirt från H&M, hur hans ögon glittrade varje gång han berättade om sin familj, hur han hittade något ludd på golvet, formade det till en ring och trädde den runt mitt vänstra ringfinger.
Vi flyttade upp till sängen och kysstes tills halv åtta på morgonen och jag somnade på hans bröst med hans händer intrasslade i mitt hår, fullt upptagen med att tvinna det mellan sina fingrar.


30:e december 2009

Vem som kom med den korkade idén att gå ut dagen innan nyårsafton vet jag inte men där satt vi ett gäng hemma hos Honom och drack vin. Tanken var att vi skulle ta det relativt lugnt men precis som alla gånger man säger så går det käpprätt åt helvete. Även denna gång.

Vi är inne på småtimmarna och jag yrar runt ensam på White room efter att ha tappat bort alla för ungefär 75:e gången. Hela kvällen har passerat utan några större antydningar till intresse från hans sida och jag börjar tvivla på om det verkligen var något mer än ett fylleligg eller om jag bara inbillat mig det. Jag tog upp mobilen för att försöka få tag på Laura och ser smset.

”Du är det vackraste jag vet”

Jag hittar Honom vid baren där han sliter tag i halslinningen på min tröja och kysser mig. Jag skriker av skratt när jag några minuter senare sitter på hans rygg på väg hem över livsfarligt isiga gator och snorhala trottoarer. In i sovrummet, av med kläderna och ännu en gång blev jag besviken.


31:a december 2009

Hela dagen låg vi i sängen och pratade, åt frukost och skrattade. Vi övervägde till och med att bojkotta nyår om det inte hade varit för all planering som lagts ned på kvällen. Och sen hände det äntligen.

Vi hade sex och det var precis så bra som jag föreställt mig (det slog mig aldrig att de två tidigare misslyckandena kan ha berott på att vi var dunderpackade). Det här var första gången jag insåg att det faktiskt skulle kunna bli något.

Vi firade nyår på olika håll och alldeles för sent upptäckte vi att vi skulle tillbringa tolvslaget på olika ställen så den utlovade nyårskyssen blev aldrig av. Men det gjorde ingenting, jag var så lycklig ändå.


1:a januari 2010

Det här var både en av de värsta och bästa dagarna i hela mitt liv. Efter en flott(ig) bakfyllelunch på donken i sällskap med resterna från gårdagens efterfest som slutade runt åtta på morgonen stängde jag av mobilen och planerade att tillbringa kvällen i min säng med endast tv:n som sällskap.

”Han vill prata med dig”

Säger Laura och trycker sin mobil mot mitt öra. Jag avböjer Hans inbjudan och deklarerar klart och tydligt att jag ska ligga hemma och dö, inget annat!

”Kom hit istället, det är roligare att dö i sällskap med någon”

Efter fem minuters konstant tjat lyckas han till slut övertala mig och några timmar senare står jag utanför hans dörr. Jag möts av en oförskämt pigg grabb som rentutav står och studsar på stället som om gårdagens fylleslag aldrig hänt.

”Vad ska vi göra? Ska vi sy någonting? Ska vi sy en klänning? Ja! Vi syr en klänning åt dig!!”

Jag blängde på honom som om han var dum i huvudet och förklarade att det definitivt INTE var läge för syslöjd. Jag hade en sådan dunkande huvudvärk att det kändes som att min hjärna skulle sprängas, illamåendet hängde över mig som ett stort slemgrönt moln och jag frös och svettades om vart annat.
Jag rasade ner i soffan och där låg vi kvar och såg serie efter serie, film efter film.

Han höll om mig hela tiden, pussade mig i nacken och lekte med mitt hår. Jag mådde så fruktansvärt dåligt att jag inte kunde röra mig så han bar runt mig i lägenheten. När klockan var halv ett på natten vände jag mig mot honom och frågade med ynklig röst:

”Skulle du kunna rädda mitt liv?”

 ”Ja”

”Kan du köpa någonting att äta åt mig?”

Utan att tveka gick han ut i iskylan och återvände en kvart senare med en pizza. Den pizzan räddade mitt liv.