En singeltjejs bekännelser v. 41

Onsdag

Det var min första kväll i Sverige på en månad och med mig tog jag Adam av alla människor i brist på kvinnligt sällskap. Det fina är att man både kan ligga och festa med honom utan att kvällen förvandlas till en lam dejt med djupa samtal och kyssar i mörka hörn. Han är en sån kille som först frågar om man vill ha shots eller drinkar och sen beställer in både och för att han inte kan bestämma sig.

Vi äntrar första stället och det första jag ser är Honom med någon som skulle kunna klassificeras som kvällens ragg. Han bemöter mig med det största leendet jag sett på länge, en lång kram och några pussar på kinden.

Vi äntrar andra stället och det första jag ser är Honom, fortfarande med någon som skulle kunna klassificeras som kvällens ragg (har jag sagt att vi har en tendens att gå till samma ställen, samma dagar, samma tidpunkter?).
Och där stod vi, på varsin sida av baren med blicken över axeln på våra respektive och strålade mot varandra tillräckligt för att kunna lysa upp hela nattklubben. Han vet att jag vet och jag vet att Han vet. Vi kommer alltid att ha varandra.

Tillbaka till Adam vars bravader i sängen inte direkt fått några stående ovationer vid tidigare tillfällen, och nu befann vi oss där igen. Men tydligen finns det ändå hopp för mänskligheten (under rätt omständigheter) för helt plötsligt gick han från ”Sexuellt inkompetent” till ”helt okej”.

- ”Rörelserna” kunde nästan klassas som juck efter uppmaningar från min sida (”HÅRDARE!!”).

- Min lägenhet är svinkall så hans fobi för att bli varm eller svettas var inte framme och spökade.

- Han gav för en gångs skull ifrån sig livstecken i form av andetag och till och med ord (även om ”Du är så söt!” kanske inte är det man helst vill höra i sängen, men nu ska vi inte vara kräsna!).

- Vi hade morgonsex vilket jag älskar så det ger alltid pluspoäng.


Torsdag

Givetvis ringde Han när jag stod med fjorton matkassar i händerna, stressad, bakfull och i full färdbmed att med ena fingret pillra fram en vitlök som jag likt förbannat glömt i föregående affär.

”Kan jag ringa dig om tio minuter?!! OKEJ BRA! KLICK!”

Fräste jag utan att vänta på något svar (sen när blev jag ett neurotiskt pms-monster?). Tio minuter senare rasade jag totalt utmattad av matkassarnas vikt ner i soffan, la mig till rätta och ringde tillbaka. Jag tog på min sammetslena röst för att kompensera mina hormoner som i stundens hetta gått aningen i överstyr.

Som om mitt obefogade utbrott aldrig hänt började vi gå igenom gårdagen och vad som hänt sen vi sist sågs. Vi pratade länge vilket i mina mått mätt (som den telefonhatande-ej-kapabel-till-att-föra-ett-vettigt-samtal-särskilt-det-manliga-könet-personen jag är) innebär hela 12(!) minuter.

Senast vi hade ett så långt telefonsamtal var för sisådär ett år sen och det var på den tiden då han faktiskt ringde och ville veta hur min dag på jobbet hade varit. Stundvis blev det helt tyst men det välbekanta ljudet från symaskinen skvallrade om att han fortfarande var kvar. Sen hände något som, även det, senast inträffade för ungefär ett år sen.

”Det skulle vara kul att ses någon dag, gå ut och äta eller bara hänga?”

Ett vardagligt häng kanske inte låter så mycket för världen, men vad det egentligen innebär är att han börjar ta sig tid för mig igen. Och det är så mycket mer värt än alla våra fylleligg tillsammans.

Annars då? Rev av en timme i sängen med Niklas 3 där det bjöds på en plaskvåt åktur i knullkarusellen. Allt var sig likt, även hans enorma kuk (när ska jag sluta bli förvånad över hur välutrustad han är?). Det av största intresse var dock smsen som han skickade dagen innan vilka satte mitt minspel på prov där jag satt på tunnelbanan.

”Om jag får en hjälpande hand ska vi nog kunna utlösa problemet”

”Är det okej om jag knullar dig med min norrländska skogshuggarkuk?”

”Blir du kåt om jag säger att jag ska knulla dig våldsamt, rivigt och bestämt?”

Även Kristian fick sin dos av mina nedre regioners helade kraft när jag trillade hem till honom i fredags klockan två på natten, lite småpackad efter jobbet (doesn't make sense jag vet, så bry er inte).
Men eftersom ingen av oss orkade ta tag i den enorma kraftansträngningen att göra en insats för den andre så slutade det med att vi somnade nakna, bredvid varandra med fötterna på huvudkudden och lampan tänd.

Nu när jag har catchat up med mina trogna män är det dags för nya äventyr, men det tar vi nästa vecka.