Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

En andra kärlek

- 07/12/2011, 16:17 -

GÄSTKRÖNIKA. Emma Hedström om att våga gå vidare.

Då var det visst december igen. Inte ett sådant där snöigt och lussebullsbakande december, utan ett otryggt och blåsigt sådant. Hon stod någonstans i ingenstans och det enda hon såg var hans lite för stora ögon. Skulle hon våga skratta och kliva på det där tåget en gång till?

Det var sommar och hon var lite för full. Han var lite för lång och lite för gammal. De skrattade och klev ner i ett hav som luktade sommar. Några killar gick förbi och visslade åt hans bleka rumpa. De skrattade lite till och visste att det som händer den kvällen behöver inte betyda någonting. Och inte kvällen efter det, eller kvällen efter det. Men kvällen efter den tredje kvällen, kvällen då de bytte ut nattliga bad mot samma kudde och ett dröm sött sötnos, behövde den verkligen betyda någonting? Den behövde visst det, för henne i alla fall.

De kommande två veckorna tillbringade det varenda vaken, och sovande, minut med varandra. De levde på vin och kärlek och han presenterade henne för sina vänner. Han berättade om sin barndom, att hans pappa hade svikt familjen och att han hade svårt att lita på folk, sedan smekte han hennes mage och sa att hon var det vackraste han någonsin vilat sina ögon på. Hon föll. Föll så hårt.

Sedan hände det som inte skulle hända. Han bytte ut hennes läppar mot ett par mycket mindre fylliga. ”Han förtjänar ändå inte dig gumman” tröstar alla vänner, nej hon vet det. Men om hon vill vara hans ändå, om hon inte vill ha någon annans läppar även fast han vill det. Går det? Ja det gick. För han kom krypandes till slut, sa förlåt och att hon är hans enda prinsessa. Sedan skedde samma sak, fast den här gången klappade han någon annans mage och sa att den var fantastisk. Hon förlät igen, men plötsligt kunde hon inte längre. Någonting sa emot. Hon visste vad han gjorde även fast hon inte ville veta. Det hade inte hänt två gånger, det hade plötsligt hänt fem gånger och hon räknade ner tills den sjätte.

Det var då hon gick ut. Ut i natten, gömd bakom hårspray och smink och i en alldeles för liten klänning. Det var December nu och hon var ensam. Hon ville vara ensam. Hon gick in någonstans, men gick ut snabbt igen. Tog en cigg. Två cigg och gick in igen. Gick fram till baren och sa att hon ville ha något starkt. Det var då hon såg honom. Så olik han som köttar sönder hennes hjärta med en gaffel. Han var kort, brun och ägde ett par lite för stora ögon. De pratade, bytte leenden och gick där ifrån. Han kollade tidtabellen och hon rökte. Han ställde sig mitt emot henne och la en hårslinga bakom hennes öra. Hon kände en klump i halsen, hennes hjärta var fortfarande hos någon annan, någon som hon inte kan klara sig utan. Skulle hon verkligen våga det här?

Hon satte sig i hans knä på bussen, bussen som gick åt helt fel håll. Han började snattra om hur ostädad hans lägenhet, hon satt där men ändå inte. De klev in i en hall som luktade nymålat, han tog hennes jacka och kysste henne på halsen. När hon vaknade var han redan vaken, han kröp ner bakom henne och smekte hennes mage, han gjorde det inte alls på samma sätt som hon var van vid. Men hon hade gått vidare, hon hade lämnat sin första kärlek, och satt sig på bussen åt fel håll.

Hon kunde inte föreställa sig hur svårt det skulle bli att skratta sådär igen, sådär som han fick henne till. Men hon visste att ibland måste man rädda sitt egna lilla hjärta när du inser att den du inte klarar dig utan, klarar sig utmärkt utan dina andetag i natten.

Nästa artikel
Facebook vs sex