Experten: Så vet du om Counter-Strike gör dig datorspelsberoende

Att spela datorspel blir bara större och större och går längre ner i åldrarna. Men det går faktiskt att bli beroende av det. Vi har pratat med Patrik Wincent, auktoriserad terapeut på Dataspelsakuten.se.

Hur vet man om man är i riskzonen för ett datorspelsberoende?

– När det börjar uppstå fysiska, sociala samt mentala problem i ens liv, säger Wincent.

Sociala: Det kan vara att man somnar i skolan, struntar att gå till skolan, har inga vänner i det riktiga livet, isolerar sig i sitt rum, äter all mat i sitt rum, försämrad hygien, struntar i att duscha eller tvätta sig.

Fysiska: Huvudvärk eller migrän, koncentrationssvårigheter, Karpaltunnelsyndrom (nervskada pga ensidig rörelse).

Mentala: Depressiva tillstånd, aggressiva tendenser (Gamers rage).

Bildkälla

Om man känner att man är eller börjar bli beroende, hur ska man göra för att komma ur det?

– Oftast finns det en förnekelse förknippat med detta som gör det svårt för personen i fråga att själv inse att det finns en problematik. Oftast behöver man nå en rejäl botten för att kunna vakna upp och själv börja inse att det behöver göras en förändring berättar han och fortsätter:

– Dock så brukar det vara föräldrar, släkt eller vänner som först kontaktar oss för att dom är oroliga över deras hälsa. Därefter arrangerar vi in ett möte för att träffa person i fråga, och förhoppningsvis där kan vi skapa en villighet till att ta emot hjälp, oftast då i form av terapi. Det vanligaste metoden vi använder oss utav är KBT inriktade metoder samt MI, för att kunna hitta ett mer balanserat samt sunt förhållningssätt kring deras spelande.

Bildkälla

Men hur ska man då göra som förälder om man är orolig för detta?

Här är 9 konkreta råd:

1. Begränsa tiden framför skärmen.

Det finns reduceringstekniken, att barnet har samma speltidsmängd i en vecka, varefter den successivt minskar till den överenskomna tiden. Eller så kan de sluta tvärt och vara i abstinensen.

2. Schemalägg pauser.

Förutom att ställa specifika gränser för spel, blir pauserna tillfälliga stopp i spelet vilket resulterar till att barnet gör något annat i cirka tio minuter, som leka med syskon, prata med sina föräldrar, läsa, duscha, ta tag ett mellanmål.

Målet är att bryta transtillståndet tillstånd som ofta händer när man spelar i stora mängder.

3. Skapa konsekvenser vid brutna löften.

Om ditt barn vägrar att sluta spela efter överenskommet klockslag kan ni tydligt markera, att för varje minut barnet fortsätter att spela, kommer två minuter att dras från barnets nästkommande speltidsranson.

4. Acceptera avtändningsperioden.

Föräldrar är ibland rädda att barnet ska ha tråkigt, och vill ge det en lösning. Låt det ha tråkigt och hitta andra saker att göra. Det är så vant vid stimulans att dopaminet är i obalans.

5. Hjälp barnet att hitta ersättningsalternativ till dataspel.

Återintroducera de fritidsintressen det hade före spelandets intåg eller andra aktiviteter som det är nyfiket på. Om barnet spelade strategispel kan de få vara med och planera höstresan eller något annat som kräver strategiskt tänk. Var kreativ. Ta motivationen som finns i spelet och introducera det i verkliga livet.

6. Se över ditt eget beteende och bli mer aktiv och närvarande i barnens liv.

Byt ut din passiva insats mot engagemang. Engagera dig i läxor och fritidsaktiviteter.

7. Ha samma regler själva

Föräldrar tillämpar samma skärmbruksregler på dig själv och till exempel lämnar mobilen hemma på helgen.

8. Skaffa kunskap om ditt barns dataspel.

Genom att spela 30 minuter om dagen med ditt barn lär du dig mer om vad ditt barn spelar. På Pan-European Game Information (pegi.info) hittar du information som hjälper dig fatta välgrundade beslut om köp av datorspel.

9. Hjälp barnet att bryta förnekelsen.

Datorspelsmissbrukare blir ofta manipulativa för att få fortsätta spela. För att bryta förnekelsen krävs kunskap, terapi och att de erkänner att de står maktlösa inför datorspelandet.

Källa: Dataspelsakuten.se.