Leedsproffset Gudmundsson säger att något förändrades när fotbollslandslaget samlades inför det avgörande playoffet i mars, där Sverige först slog Ukraina och sedan säkrade VM-biljetten mot Polen.
— Jag har själv försökt lista ut vad som hände under de där tio dagarna i mars, säger Gudmundsson.
— Men det var någon energi som vi fick i gruppen, jag tror att det syntes både på planen och utanför.
En sak som flera spelare nämner är hur Graham Potter lyckats få truppen att dra åt samma håll.
— Han har varit otrolig på att ta bort pressen från alla. Sedan att få in en känsla av gemenskap, att vi backar varandra. Han trycker mycket på det, säger målvakten Viktor Johansson.
”Väldigt varm”
Backen Carl Starfelt lyfter även engelsmannens personlighet:
— Han är en väldigt varm person. Bra människa och sympatisk. Sedan väldigt tydlig med vad han vill och vår väg framåt. Han bryr sig väldigt mycket om gruppen och gruppdynamiken, säger Starfelt.
Den som borde veta bäst är kanske Ken Sema, som spelade i Östersund under några av Potters sju succéår i klubben. Därför var telefonsamtalet i våras, när den nye förbundskaptenen meddelade att 32-åringen petats till playoffmatcherna mot Ukraina och Polen, extra smärtsamt.
— Det var jättejobbigt, jag trodde verkligen att jag skulle vara med, säger Ken Sema.
— Och det blir lite speciellt för mig i och med att jag känner Graham på ett helt annat sätt jämfört med andra här.
Nästa samtal var desto trevligare.
Vågade knappt svara
På eftermiddagen den 12 maj ringde Graham Potter igen. Den här gången för att meddela att Ken Sema fått en plats i den svenska VM-truppen.
— Han ringde mig en timme innan (presentationen). Och då tänkte jag ”vad är det för typ av samtal, ska jag svara?". Men till slut svarade jag. Jag blev extremt glad. Det är en dröm för alla spelare, det är det största man kan vara med om.
För Ken Sema är det inte förvånande att Potter lyckats vända på den blågula skutan sedan han tog över efter Jon Dahl Tomasson som fick sparken i höstas efter ett fiaskoartat VM-kval.
— I Östersund hade han och hela staben en extremt tydlig plan för klubben, hur det skulle bli – och sålde in en dröm. Och det sjuka var att allting som de sade blev sant. Så där och då började man känna att saker man tror på faktiskt kan hända.
— Det är lite samma nu. Så även om inte folk trodde på oss (i höstas), så har vi haft en stark tro.
