Kviborg: "Förtjänar småklubbarna lika mycket pengar som de stora?"

Det allsvenska teveavtalet är ofta en källa till irritation. Storklubbarna är inte nöjda med fördelningen av intäkterna och statistiken ger dem rätt. Den 1 juli 2009 publicerades det ett oerhört intressant inlägg i supporterbloggen ”Bara Bajen”. I den går skribenten igenom hur pengarna fördelas, eller snarare hur ”andras” pengar fördelas.

2008 delades det ut totalt 168 miljoner kronor till sexton allsvenska klubbar där SM-vinnarna Kalmar fick mest, cirka 14 miljoner kronor. Minst fick GIF Sundsvall som det året degraderades till Superettan, men skillnaden är relativt liten då norrlänningarna ändå kammade hem 8,5 miljoner kronor.

Tre fjärdedelar delas således solidariskt och idag är den procentsatsen snarare uppe över 80 procentgränsen. Det som var intressant då och som är än mer intressant nu är om fördelningen kommer att förändras? Något som storklubbarna pressar för.

Snedfördelade pengar?

Skulle exempelvis tevepengarna fördelas sett övre intresse och publik så går storklubbarna back just nu – och det rejält. Om teveintäkterna 2008 fördelats sett över hur publikligan såg ut så gick AIK back nästan 9 miljoner kronor, Bajen 5 miljoner kronor och Malmö FF 4 miljoner kronor.

Vinnarna blir istället småklubbarna och i detta gestaltande fall SM-guldvinnaren Kalmar FF. Dessa klubbar fick då allt mellan 2 och 5 miljoner kronor för mycket sett till hur mycket publik man drog till respektive arena den säsongen. Andras pengar? Ja, bokstavligt talat fick man AIK:s, Bajens, Malmös, Djurgårdens, Helsingborgs, Örebros och Norrköpings pengar.

Småklubbarna är viktiga för fotbollens livscykel

Solidaritet är bra ur många aspekter, framförallt i ett samhälle där starka hjälper fattiga. I idrottens värld som verkligen är en kommersiell värld kanske man bör föredra en förändring?

Det är självklart extremt viktigt att småklubbar som Trelleborg och Halmstad får fortsätta att vara just det. Sannerligen ska man heller inte glömma bort det faktum att dessa så kallade småklubbar fostrar och säljer vidare en mängd talanger till övriga svenska klubbar. Slutsatsen är att dessa klubbar är viktiga för utvecklingen och den svenska fotbollens livscykel.

Det som däremot inte är bra är att nyss nämnda klubbar knappast lägger ner den marknadsföring och förebyggande arbete som större klubbar gör med avsikt att locka publik till sina matcher. Istället rider man lite på storklubbarnas publikframgångar, man vet helt enkelt att pengarna rullar in på kontot oavsett om 1200 eller 2100 personer ser hemmamatcherna på plats.

Den utvecklingen är inte bra. I stället förespråkar jag en förändring. Ett nytt upplägg. Vi bör följa den holländska modellen där 50 procent är fixerad och den andra hälften rörlig i förhållande till tabellplacering och exponering. Hårt men rättvist. I en logisk värld bör det även sporra klubbar med dåliga publiksnitt att satsa mer på marknadsföring - något som även kan ge ett positivt uppsving för storklubbarna som då känner att alla drar åt samma håll. Att deras arbete ger frukt.

"Det är inte rimligt"

Balansgången är tuff, jag skriker mig inte hes över att gapet mellan liten och stor ska öka. Det jag däremot vill se är en realistisk fördelning av pengarna där klubbarna som faktiskt skapar intresset håvar in en större del av kakan.

Det är inte rimligt att klubbar med publiksnitt på 2000 personer/match nästan får exakt lika mycket som klubbar med 12-13 000 personer/match får.

Det ska finnas ett skyddsnät även för allsvenska klubbar, precis som ett skyddsnät alltid bör finnas i ett samhälle. Men skyddsnätet är alltid en sista utväg – precis som att rida på en framgångsvåg buren av bidrag är.

Vi ska sikta på Bundesliga

Ett rimligt resonemang kan vara att storklubbarna inte behöver få en större del då man redan har cirka 10000 betalande åskådare per match. Men det är inte en slutsats vi bör dra. Poängen är att alla klubbar måste locka flera människor till sina matcher.

Samtliga klubbar inom svensk fotboll måste dra sitt strå till stacken. Småklubbarna måste öka sin marknadsföring och bli mera attraktiva för både marknaden och i slutändan publiken/konsumenterna. Storklubbarna däremot måste premieras i en större grad än vad för tillfället är fallet. Kan man hitta den balansen tror jag samtliga inblandade skulle må bättre.

Den holländska vägen är ett bra steg till att börja med, men det är det tyska tänket och en svensk ”Bundesliga” vi bör sträva efter inom en snar framtid.