Tapas som blev på riktigt som blev på låtsas

Mest för att visa att jag är savvy och världsvan globetrotter så tänkte jag recensera de tapas man får till drinkarna på det femstjärniga designhotellet Urban Hotel i Madrid, närmare bestämt på Carrera de San Jerónimo.

Tapas i Madrid är inte en festlig liten middag med en massa smårätter, inte så som vi gärna inbillar oss på någon av Kungsholmens ”spanska” restauranger eller på turistställena i den spanska övärlden. Nej, det är ett litet fat med någonting att tugga på som stället bjuder på till drickat. Oliver, chips eller någon liten matbit.

Vi får inte glömma att Spanien i de flesta avseenden fortfarande är ett relativt ociviliserat land och att Madrid är en jättestor by. Eller, en skitstor stad som känns som en massa små byar, till brädden full av byfolk.

Men detta ville Urban Hotel ändra på. Inredningen är snygg, lite så där som mäklare påstår att Tribeca ser ut. Modernt och new yorkigt, med tegel som möter glas som möter läder. Typ. I hotellbaren möts stadens mediafolk, reklamare och affärsmän över en drink innan de går vidare. Antagligen för att äta. Man gör liksom inte så mycket annat än att äta sig genom livet i Madrid.

På ”El Urban”, som stället kallas i folkmun, är de så otroligt moderna att de tapas du får är små sushibitar. Och jag vill ge en etta av fem i betyg över sådan brist på fingertoppskänsla, jag vill massakrera den så uppenbart desperata ambitionen som är lika uppenbart missriktad.

Men faktum är att de bjuder på skitgod sushi. Det ger ett poäng till. Plus att det är gratis. Vilket ger ett poäng till. Så tre av fem.

Om jag rekommenderar El Urbans drinktapas? Frågan är mer om jag rekommenderar Madrid.

Betyg: 3t av 5t