Ibland är en bussresa en succé
RECENSION. Zeke recenserar en bussresa, vi-känsla och lördagsnattens bästa idé.
Namn: Zeke Tastas
Ålder: 36
Född: Buenos Aires
Familj: Barnen Mio och Malou, syskonen Sandra, Aurora, Zumay, Zashay, Zaminy, Ziray, El Gordo Blanco och Quetzala.
Jobb: Zeke är reklamvärldens Zlatan, Madonna och Cher – han omnämns enbart med förnamn i branschpress. Zeke startade Scholz & Friends i Sverige, gjorde ett pitstop på Wiley & Partners, arbetade som kreativ chef på Naked och är nu kreativ chef på The Pistöl Agency.
Mest framträdande egenskap: Har ett trasigt socialt gränssnitt.
Vill ha: "What's coming to me chico, the world and everything in it"
Motto: When in doubt, dance
Blogg: thepistolagency.tumblr.com
I lördags arrangerade Nöjesguiden Stockholmspriset. Efter den inledande prisutdelningen på Nybrokajen 11 så tog chartrade bussar oss till Grand Central där drinkbiljetter, elitism och socialdarwinistiska förflyttningar mellan olika delar av olika rum förflöt på det sedvanliga sättet – om än i större skala.
Succé, således.
Men det jag tänkte recensera är inte för-, huvud- eller efterfest. Jag tänkte recensera bussresan.
Vi börjar med att det ens fanns en bussresa. Bra tänkt där av Nöjesguidens egen partygeneral. Förutom det självklara, att de hade tappat hälften av folket som hade irrat in på Riche eller Kåken istället för att ta sig till det stora panget på GC, så skapade det en varm och skön vi-känsla.
Vi som var på prisutdelningen, vi som åkte buss tillsammans till festen, vi som satt och skrattade och skålade och vi som satt på facit om huruvida rätt låt vann eller inte. Pristagare, nominerade och vi andra som blev inbjudna för att hålla stämningen uppe – alla vi som pratar i vi-form.
Som att åka på klassresa och sitta med tuffa gänget, längst bak i bussen. Faktiskt ganska exakt samma känsla fast utan lukten av Kouros, läppglans, baksnus och hormoner.
Succé, således.
5t av 5t
