Stans bästa fransos

Det här är inte en recension - det är en hyllning till den mest charmerande personen i hela Stockholms nattliv. Han är självklart inte svensk, vilket väl säger sig självt. Svenskar är i regel inte så charmiga.

Jag syftar på Spy Bars egna Julien Giraud-Audine som styr och ställer bakom repen och välkomnar stamgäster med kindpussar och ett ”Ça va?”.

Mais oui! Ça va bien! Nä, ingen gör mig gladare eller får mig att känna mig mer välkommen och önskad än Julien. Något som är rätt ovanligt när man står i kö till en nattklubb i ett vinterkallt Stockholm, där förvirrade själar trängs och pockar på benhårda vakters uppmärksamhet.

Han kännetecknas av ett otyglat hår, vintertid dolt av en gigantisk pälsmössa, glasögon och ett stort leende. Och han glömmer aldrig ett ansikte, något som kan vara bra när man har till uppgift att fylla Spy Bar med stans festligaste personer.

Att han dessutom dyker upp vid Gubbrummets entré som en räddande ängel när man som mest behöver honom är ytterligare en anledning till att älska stans bästa fransos.

Men mest av allt är jag tacksam över alla kvällar då han stått ut med mina tappra försök att praktisera min skolfranska styrkt av alkoholens självförtroendeingivande verkan i kombination med total avsaknad av självinsikt.

6t av 5t