Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

"Lunchen är slut men kom in och dansa"

- 23/03/2012, 12:15 -
Foto: Kirsten Thyberg Eddyson
1 av 14

Foto: Kirsten Thyberg Eddyson

Foto: Kirsten Thyberg Eddyson
2 av 14

Foto: Kirsten Thyberg Eddyson

Foto: Kirsten Thyberg Eddyson
3 av 14

Foto: Kirsten Thyberg Eddyson

Foto: Kirsten Thyberg Eddyson
4 av 14

Foto: Kirsten Thyberg Eddyson

Foto: Kirsten Thyberg Eddyson
5 av 14

Foto: Kirsten Thyberg Eddyson

Foto: Kirsten Thyberg Eddyson
6 av 14

Foto: Kirsten Thyberg Eddyson

Foto: Kirsten Thyberg Eddyson
7 av 14

Foto: Kirsten Thyberg Eddyson

Foto: Kirsten Thyberg Eddyson
8 av 14

Foto: Kirsten Thyberg Eddyson

Foto: Kirsten Thyberg Eddyson
9 av 14

Foto: Kirsten Thyberg Eddyson

Foto: Kirsten Thyberg Eddyson
10 av 14

Foto: Kirsten Thyberg Eddyson

Foto: Kirsten Thyberg Eddyson
11 av 14

Foto: Kirsten Thyberg Eddyson

Foto: Kirsten Thyberg Eddyson
12 av 14

Foto: Kirsten Thyberg Eddyson

Foto: Kirsten Thyberg Eddyson
13 av 14

Foto: Kirsten Thyberg Eddyson

Foto: Kirsten Thyberg Eddyson
14 av 14

Foto: Kirsten Thyberg Eddyson

Anna Korsgren recenserar senaste Lunch Beat.

Vi skyndade oss från kontoret. Sprang ner för trapporna till plattan vid NK. In i Kulturhuset bredvid Design Torget och möttes av…

Tystnad.

Paniken växte, total förvirring rådde. Informationsdisk!

”Var är Lunch Beat?”

”Ni ska upp spiraltrappan där till höger”

Höger? Höger om vad? Ny person, denna gång på Stadsmissionen.

”Var är spriraltrappan?”

”Genom restaurangen till höger”

Dova basgångar kunde äntligen anas.

Plötsligt var vi där. Vi möttes av Daniel Odelstads välbekanta rufs, pigga ögon och glada humör.

”Lunchen är slut men kom in och dansa!”

Det gjorde inget, det var ju inte maten vi var där för. Så vi dansade. Jessie Granqvist spelade techno fin som snus och inte en kropp stod still, undertecknads inkluderad. Plötsligt dansar en tre äpplen hög äldre dam förbi mig och för osökt mina tankar till Disco Dottie i filmen om Studio 54 och jag inser att det här är den perfekta festen! Inga berusningsmedel, ingen dålig självkänsla eller osäkerhet, inga fördomar och inga grupperingar. Bara en massa glada människor som vill dansa av sig lite, en vanlig onsdag klockan 12 på dagen.

Inte så mätta, men väldigt belåtna, återvänder vi till det verkliga livet och kontoret. Dock lite rufsigare, med piggare ögon och ett glatt humör.

5 t av 5 t