Som att springa rakt in i en vägg

Jag tänkte ta i lite så här på måndagsmorgonen och recensera en avart, en bastardversion av drinkarnas drink; Long Island Ice Tea.

För er som inte vet vad en Long Island Ice Tea innehåller så är det vit rom, vit tequila, gin, vodka och Cointreau. And lots of it. Plus en massa citron som neutraliserar smaken av fem sorters gift och en skvätt Coca-Cola. För färgens skull.

Förr så drack jag inget annat. För att man inte blev bakfull om var trogen Long Island. Antagligen för att man fortfarande var packad dagen efter.

Men min långvariga kärlekshistoria till Long Island Ice Tea fick ett abrupt slut när jag under en resa till Los Angeles introducerades till drinkens elaka kusin. Från helvetet.

Beverly Hills Ice Tea. Den innehåller samma saker som ovan fast med den lilla men ack så avgörande skillnaden att man toppar med Champagne istället för cola. Precis den lilla skillnaden som fick en elak drink att bli riktigt jävla överond.

Som att springa in i en vägg. Som jag inbillar mig att skjuta heroin i ögat känns. Som att bli gängvåldtagen i själen av allt som är fult.

Jag körde Beverly Hills Ice Tea i tio dagar och när min kollega på den sista dagen kom in på mitt hotellrum satt jag på golvet. I bara kalsongerna. Och grät. Av fylla.

Och nej, jag är inte överdrivet känslig. Jag är inte klent byggd eller tål alkohol dåligt. Jag, och alla andra människor på planeten utom möjligtvis Charlie Sheen och Lemmy är allergiska mot Beverly Hills Ice Tea.

Så hur mycket jag än vill ge drinkarnas bad boy ett högt betyg så är just den här så jävla överelak att den måste jämföras med roofies och inte drinkar. Som date rape drug är den säkert jättebra. Som drink är den slutet på allt gott, apokalypsens fyra ryttare.

Betyg 0t av 5t