Anna Korsgren recenserar babyshowern

Jag var på en så kallad babyshower i söndags. Jag anser mig inte vara en flickflicka men plötsligt befann jag mig i ett tjejmecka i sannaste amerikanska manér. Det var trevligt men lite traumatiskt.

För er som inte vet vad en babyshower är för något så kan jag upplysa er om att det är ett amerikanskt påfund som i grund och botten går ut på konsumtion. Surprise, surprise. Den blivande mammans väninnor ska fira att ett litet knippe kärlek snart ska komma till världen och detta genom att äta cupcakes och köpa massa presenter till den lilla.

Jag kan inte låta bli att undra varför inte vännerna till den blivande pappan måste köpa massa presenter? Inte är väl bebisar ”typiskt kvinnligt”?

Om man ska vara sexistisk och svara att det är för att killar inte har samma intresse av små söta skor eller blöjtårtor, så kan man väl ändå tycka att killpolarna kunde bjussa på TV On Demand ett år så att den nyblivna pappan inte missar ”manliga” saker som EM-matcher och OS. Eller bara köpa något som inte är sött och rosa till kidden? Eller så skiter man i och vara sexistisk och erkänner att även killar tycker att ens bästa väns barn kan vara rätt spännande och fint ändå.

Det var mycket oooh, aaah och gråt i söndags. Undertecknad grät dock inte, kommer säkert börja böla när jag ser lillan, men i det här sammanhanget kändes det mest bisarrt. Det föds ju för sjutton barn hela tiden!

Jag kände mig som världens mesta cyniker. Så jag måste ändå dissa mig själv på babyshower. Jag får 0t av 5t