Ni vet att jag aldrig skriver om vad jag har på mig och mode och crap åzå. men jag måste bara få hurra för mina gamla svarta jeans med strass. nothing but love!
Hatar att jag alltid blir fett horny när jag är ledsen. det här ska vara en sexblogg va? bra då fortsätter jag, jag får ett så otroligt sug för sex när jag vart ledsen ett tag, bara få utlopp för allt jag känner. klä upp mig lite eller ah klä ner och bara få ha kontroll på läget. jag bestämmer, ingen kliver på mig, jag är den starkaste kvinnan i världen och du gör som jag säger, annars får du inget. behövde bara ventilera lite. här får ni en låt jag brukar ha sex till. Queens Of The Stone Age – Little Sister
Kanske dags för mig att gå vidare, nu har jag väntat i 8 månader. synd bara att det står ditt namn mellan mina ben, men det ska nog bort. jag vet varför jag känt mig så deppig de senaste dagarna , jag trodde att vi skulle ses och jag bara skulle glömma av allt och du med och bara komma ihåg allt bra. att vi skulle ta en promenad längs drottninggatan med en kaffe i handen och så kanske skulle jag våga mig på att hålla dig i handen för en gång skull. Men istället satt jag på en bar och grät på toaletten, för att sedan tvätta ansiktet sminka om mig så att inte mina vänner skulle märka, sedan sitta där och basha sönder dig, sedan gå och gråta, sedan basha igen. hela kvällen. tills det var dags att krypa hem med skorna i handen och sminket ner till mungiporna. Jag låg iaf inte med någon den här gången, det måste jag få cred för, eller?
Låg i sängen i och lyssnade på Kent hela natten. Ibland så behövs det. att bara få ligga där och lyssna på deppmusik och vara hur jävla självmordsbenägen som helst. Och få krypa ihop i fosterställning, längta efter någon som kunde hålla om en, klappa dig och säga denne finns här för dig. Det är okej att sakna mamma som alltid gav dig piggelin och sprite när du var sjuk. eller dina systrar som kom förbi varje dag på sjukhuset med godis och pennor. Jag hatar bordeline, jag hatar ADHD, jag hatar mina Daddy issue’s och jag hatar att jag känner mig ensammast i världen. fastän jag inte ens är det.
Vissa människor finns bara kvar där. även om det gått ett halvår så känns det fortfarande. Det är förjävligt att man ska behöva tänka på saker som inte ens ska finnas kvar inom en. kan du bara snälla försvinna från mina tankar och hjärta. Jag försöker intala mig själv att han aldrig var där, att han inte såg mig på samma sätt som jag såg honom, att hanns vänner var dryga och att han var ful. Men så var det inte , han var alltid där, han älskade mig, och han var vacker. Men jag vill bara att du aldrig mer ska höra av dig, inte ens för att fråga hur jag mår. Och jag ska inte höra av mig till dig heller, jag ska sluta fråga om du ska befinna dig på samma ställe som mig om vem du umgås med men egentligen så vill jag bara skriva att du aldrig kommer att försvinna från mig. Men samtidigt så kan jag tycka att jag är trött på att blotta halsen, nu får du göra det, och då kommer jag stå med famnen öppen och bara älska.
Ska vara skönt att få åka till Sydamerika hela sommaren och bara få lite perspektiv på saker. Träffa människor med riktiga problem. så kanske jag glömmer dig.
House Of Pain – Jump Around fet låt. anyways, har det bra här i stockholm. lite stressigt men det funkar! Dock hatar jag klubblivet här, jag var på Berns i helgen och jag kan fan ta å säga att jag aldrig blivit så illa bemött på klubb i hela mitt liv. personalen och människorna var helt efterblivna. alla var så otroligt dryga att jag gick efter 5 minuter. ush.