För 7 månader och…8 dagar exakt satte jag mig på ett plan hit. Världens längsta flight, men jag är ju van, så det var okej. Jag var nervös och spänd, fastän man ju har varit här en del. Nu skulle jag ju bo här. Lämna allt det trygga (men också det jag var otroligt trött på) hemma liksom. Den där första veckan jag kom hit så åkte jag och min syster till Chinatown. I söndags gjorde vi detsamma. Vi mindes hur vi för över 7 månader sedan tog en bild i en spegel där och ville ta en till, lite som före och efter. (lägg märke till att jag av en slump har samma byxor och tröja!)

Då, jag brunhårig, nervös och lite osäker men glad. Syrran var riktigt knallblond!

Nu, ljushårig, med fler erfarenheter i bagaget, lite mer skinn på näsan och otrolig nöjd över min vistelse. Syrran rakade av sig allt hår och har låtit det växa ut igen.

Det har verkligen varit en resa – fylld av skratt, frustration, nyfikenhet, nya vänner, fina besök, god mat, ett helt nytt jobb som jag gått från ny och vilsen till mer självsäker och såklart en massa galenskaper.

Detta är inte ett hej då-Argentina inlägg, för jag är snart tillbaka hit, jag har lyxen att ha två hem, Sverige och Argentina är lika mycket hemma för mig. Detta är mer ett hej då -bloggen inlägg, för nu, sittandes på ett starbucks skriver jag ett sista inlägg på den här bloggen tänkte jag. Den har kanske inte alltid uppdaterats flitigt men det har varit otroligt roligt att skriva! Och jag hoppas den ligger kvar så att man kan söka och få svar här även ifall den inte är aktiv längre.

Tack så mycket för mig! På söndag lyfter planet tillbaka till mitt ena hem. Sen får vi se vad som händer härnäst.

ps. Om ni är påväg till Buenos Aires och söker boende så får ni höra av er till min syrra som hyr ut mitt gamla rum till framförallt svenska turister. Det är väldigt mysigt och min syrra är supergo! Läs hennes blogg – HÄR!

och läs om henne i sydsvenskan HÄR! (haha, märks att jag är stolt syrra!)

PUSS PUSS PUSS!

Okej, nu har jag tjatat ihjäl om Bariloche, men ett sista inlägg med lite fint från mitt älska Bari!

Syrran och jag.

Berget Tronador.

Vacker syster.

Choooooklad.

Godaste tårtan.

Nu blir det middag här i La boca. Puss.

Har man varit i Bariloche vet man att choklad dominerar i staden! Längs huvudgatan Mitre trängs chocolaterierna och vi gör alltid flera besök på vår favorit – Mamuschka. Bariloche är känt för sina chocolaterier och jag är en av dem som jublar, choklad är bland det bästa vi har on mother earth.

Vi besökte Fenoglio (som enligt rykten använder sig av de billigaste produkter när de tillverkar sin choklad, ingen aning om det stämmer dock..) som har ett chokladmuseum där man kan få en guidad tur inne i fabriken. Vi kom dock lite sent då personalen städar maskinerna istället för tillverkar och den guidade turen går istället ut på att lyssna på när någon pratar om kakaons historia i 50 min. Vi nappade inte denna gång helt enkelt.
Men vi fick gå in på det lilla museumet och kika!

‘

Baaah, så gott.

Syrran klädd för bergsbestigning.

Panorama.

När man har anderna runt omkring sig så måste man ju passa på att bestiga ett av alla berg. Okej, jag är kanske inte jättemycket för sånt egentligen men då och då tycker jag det är roligt och spännande. Vi klättrade upp för berget Cerro Lopez , det är ca 2000 meter högt men vi kom aldrig till toppen på grund av tidsbrist och dåliga kläder, jag klättrade i Converse, kasst för man får inget grepp. Men tills bergsrefugen kom vi, trötta men stolta över vår prestation. Nästa gång ska vi nå toppen i bra utrustning!

Något jag kan gå och drömma om är det obligatoriska besök på ett ”Salón de te” som vi alltid gör när vi drar söderut. I patagonien är det vanligt med dessa tesalonger. Vårt stammisställe har utsikt över bergen och Nahuel Huapi – sjön som omringar Bariloche. Och för att inte tala om fantastiskt goda scones, varm choklad, salta brödgrejer och de stora tårtbitarna.

Ljuvligt.

Jag är tillbaka i Buenos Aires igen efter en fantastisk resa till Bariloche. Gud vad jag älskar det!

Men synd bara att det blir kasst med bloggande, jag tänkte ta igen det nu medans jag väntar på middag!

En del av resan till bariloche är ju själva bilresan för att komma hit. Vi körde 160 mil på två dagar. Varav dessa 160 mil, jag körde 10, folkabussen är fantastisk men jag skulle inte påstå att den är LÄTT att köra, ratten är inte stilla så man kör som i de dåliga såpoperorna ni vet, rör på ratten hela tiden fast man kör på en rak sträcka. Ser så fake ut men det finns tydligen exempel på bilar man måste köra sådär – våran!

Vi hade en smidig bilresa hit, bilen gick inte sönder en enda gång och vi blev bara stoppade av polisen en gång!
Vi fick se solen gå ner och vi (syrran och jag alltså) roade oss med ipod och teveserie på laptopen.

Ska ni resa runt i Argentina? Bila!
Om ni har tid det vill säga, det finns bra transportsmedel om man är här kort tid men jag rekommenderar att bila runt!

Nu har vi suttit en stund på café och fiskat Wifi, jag och mina syskon, super asociala och helt uppe i sitt egna haha.
Ska gå en runda här i Bariloche nu

Puss!

Framme  i Bariloche och har det himla bra. Kallt som tusan men skönt att andas bergsluft! Vi gör utflyker, kollar på glaciärer, dricker varm choklad och bara hänger. Lever.

Vi hörs snart igen!

Idag lämnar vi BA och kör söderut till Bariloche! Ska bli otroligt mysigt, min sista resa innan jag åker härifrån, så jag ska verkligen njuta.

Vi hörs när jag lyckas fiska upp Wifi!

Puss.

Fula egobilder is my thing.

Jag fick en kommentar om att jag inte skriver så mycket om mig, om min utveckling, om vad jag känner och tänker. Och det är rätt, jag gör det ganska sällan faktiskt, men herregud vad mycket känslor som åker berg och dalbana just nu.

Om exakt 1 månad, vid den här tiden, sitter jag i Malmö igen. Igår var det alltså 1 månad tills jag flyger ”hem” igen och mina nästan 8 månader här är slut. Bara att skriva det känns tungt och jobbigt för mig.
Anledningen till att jag skrev ”hem” är för att jag just nu känner mig splittrad. Jag vet att Malmö är hemma, mitt hjärta är där för jag har största delen av min familj och mina vänner där.
Men Buenos Aires har blivit lika mycket hemma som Malmö dessa månader jag spenderat här. Jag tycker helt enkelt att det känns väldigt hemma här och jag har så svårt att tänka att när jag lämnar den 17 April, vet jag inte nästa gång jag kommer tillbaka. Det känns totalt fel för ”jag bor ju här nu”.
Jag älskar den här staden av hela mitt hjärta.
Ska dock inte säga att det är en lätt stad att leva i. Jag har jättelåg lön, men jag har fått acceptera den och det gör jag, jag är glad att jag kan hjälpa min chef och vara en bra sekreterare till henne och jag ser det i sig som en stor erfarenhet. Jag har i och med jobbet utvecklats en massa. Byråkratin här är helt annorlunda än i Sverige och som svensk ung tjej, med ganska bra spanska men absolut inte perfekt springa ärenden och möta nonchalanta människor som inte ens kollar en i ögonen när de pratar med en och inte vill ta sig tid att förklara för en som inte förstår så bra. Min chef brukar, när hon skickar iväg mig på vissa ärenden säga, ”Ta nu fram ditt allra finaste leende och försök få dem att lyssna på dig”.
Man måste ibland brotta sig fram här och det kan vara tröttsamt.

Jag tycker att jag har mognat en del här, jag är fortfarande samma människa men jag har nog vuxit en del. Lärt mig att säga ifrån mer och kan lättare ifrågasätta saker och ting. Fått lite mer skinn på näsan helt enkelt.
Efter att ha sett mycket fattigdom sätter man också ett högt värde på det man har.  Jag är otroligt priviligerad som kan leva såhär, bo på två ställen, ha två hem. Jag skäms när jag klagar här, så jag försöker inte göra det så mycket.

Samma kommentar undrade över hur jag utvecklats språkmässigt. Min spanska har blivit mycket bättre. Spanska i skolan är en grej men att bo i ett spansktalande land är en helt annan grej, man lär sig så otrolig mycket, jag är nöjd med min språkutveckling men jag vill en dag kunna i princip flytande!

Jag hade kunnat fortsätta och fortsätta. Men jag stoppar nu. Det lär bli mer personliga utläggningar framöver för jag har mycket på hjärtat just nu haha.

Godnatt.