Mc-knutte om kriminal-"vården"

Att här berätta om alla fel kriminalvården gör skulle ta ett livstidsstraff i tid så jag tar bara upp punkten som är viktigast för mig, återanpassningen till samhället vid frigivning.

För att lättare förstå min situation ska jag först berätta lite om mig själv och hur tillvaron på anstalten är.

Jag tillhör en "känd" MC-klubb som likt många andra mc-klubbar o raggarklubbar har en viss del medlemmar som är dömda för brott. Det är tyvärr inte första gången jag sitter inne så därför har jag sett mycket och lärt mig spelets regler på insidan av ett fängelse.

Jag skyller inte min situation på samhället eller på någon snyft-historia om min barndom. Jag gjorde brottet jag sitter för och jag tar mitt straff.

Efter några månader i häktet fick jag min dom och började fundera på hur jag bäst skulle ta tillvara på min tid innanför murarna.

När jag med förväntansfulla steg klev in till kontaktpersonen på häktet för att göra av anstalter så fick jag frågan:

- Vart vill du hamna?

Jag sa då till kontaktpersonen att jag ville till en anstalt som har behandling för kriminalitet då jag har tröttnat på besök i olika anstalter och vill börja om på nytt.

Till svar fick jag då att inom kriminalvården så finns det ingen behandling för kriminalitet, bara missbruksbehandling. Jag förklarar då att jag inte har några missbruksproblem och passar på att fråga varför kriminalvården heter som gör om den inte är tänkt att ge oss kriminella vård. Svaret?

- Välj bara en anstalt!

Jag ljuger då för kontaktpersonen och säger att min sambo är gravid så jag vill sitta nära familjen. Man får tre alternativ och eftersom jag bor i Hälsingland mitt imellan Stockholm och Sundsvall så valde jag anstalter i norra delen av landet. Umeå, Sundsvall o Haparanda.

Efter några veckor fick jag placeringsbeslutet och jag skulle sitta på säkerhetsnivå E. A är Kumla och F är öppen anstalt.

Med andra ord en låg säkerhet, nästan ingen alls.

Va bra, tänkte jag.

- Vart ska jag sitta då?

- Kristianstad, svarar vårdaren.

För mig låter det som att det ligger i Danmark o vårdaren berättar att det ligger i södra Sverige, nära Danmark.

- Det måste ju vara nåt fel, det e ju åt fel håll!

Han svarar att jag tillhör ett MC-gäng och ska därför placeras där för att förhindra fritagningsförsök.

Saken är den att Kristianstad-anstalten är Sveriges äldsta anstalt i bruk och har lägst säkerhet, men den ligger 80 mil från min familj. Tack Kriminalvården!

Efter 9 timmar, bojad som ett djur, i en minibuss är jag framme vid anstalten. Jag söker mig till skolan direkt men till svar får jag att mina betyg från gymnasiet är för bra så andra går före. De som går före är bland annat personer som ska utvisas men som ändå tvingas läsa Svenska A.

Varför?

Till slut säger skolan att dom inte kan erbjuda mig något men att jag kan köpa egna böcker på permissionen.

Jag söker då permission för detta och för att besöka min "gravida" sambo.

De svarar att jag är med i ett MC-gäng och kan inte få några permissioner.

- Jag visste inte att vi i MC-klubben har ett medlemsregister som kriminalvården har tillgång till, sa jag.

Jag har ju inte misskött mig och har haft flera permissioner på andra anstalter utan problem.

- Vi har fått uppgifter om att du är medlem och därför inga permissioner, punkt slut, blev svaret.

Jag tänkte, åh, jag söker telefontillstånd istället .

Nu e det dock så att man inte får ringa mobil eller IP-telefon. För er som är födda på 90-talet så är hemtelefon det där jacket för stationär telefon, ni vet kablar i luften som går från hus till hus.

Det tog flera månader innan jag kunde ringa min sambo, för hur många har sån hemtelefon idag?

Men vi har det nu iaf.

Nu har jag två veckor kvar av mitt straff och börjar undra hur det egentligen blir efter muck.

Jag har i månader försökt få ringa till soc för att få bostad och pengar men även denna typ av samtal är svåra att göra härifrån. Man måste ringa med en vårdare (plit) men när man frågar dom så säger dom nej, och lägger över problemet på nån annan vårdare.

- Ring med honom istället.

eller

- Vi tar det där lite senare.

Ibland blir det bara nej.

Bara en sån sak som att vårdarna har sin frukostrast under exakt den timmen då 900 har telefontid gör ju att man aldrig kan prata med dom.

Att plitarna skulle strunta i sin rast för att jag ska kunna ringa soc finns inte i den här världen. Och med alla nya kameror så är det sällan personal på avdelningen alls.

Nu sitter jag här efter en lång tid av klädgaljstillverkning och pingisturneringar, det finns inget annat, och undrar hur min återanpassning gått.

Jag har inte haft någon permission, som bland annat är till för att inte bli institutionsskadad. Jag har ingen kontakt med någon på utsidan och jag har inte ens sett utsidan på väldigt länge.

Ingen behandling, bara förvaring.

Nu ska jag ut igen.

Ut till vadå.

Ingen bostad, inga pengar och inga varma kläder.

Är detta en bra start för återanpassningen och finns den överhuvudtaget?

Det enda jag fått hjälp med här är att förstå att det är vi mot dom. Samhället kommer vi aldrig att komma in i igen.

Nu för tiden så kallas det kriminalvård o vårdare men det borde aldrig ändrats. Fängelse o vakter är precis vad det är.

Jag trodde aldrig att jag skulle ställa den här frågan till mig själv - men vill jag verkligen ut?

Måste också passa på att tacka Öris för möjligheten att göra våra röster hörda i denna förtryckta värld.

Hoppas att ni klarar er utan mitg här inne när jag muckar.

Och jag förväntar mig en låt om orättvisorna här inne.

Keep it real!!

//Norrlänningen

Skrivet av: