Nu är nummer 10 här!!!

Madeleine Ilmrud:

Jag är fortfarande i chock av tanken på att den här kvinnan nu har fött 10(!) barn! 
TIO!! Hon har verkligen bara ett kvar för att ha ett helt fotbollslag. Det är liksom inte ett skämt längre utan om hon slänger in en av hundarna i målet så är familjen redo för Korpen!

Men stort grattis till hela familjen! 
Det ska inte ha gått helt friktionsfritt om man ska tro inlägget men vad gör egentligen det?
Jag fick ju inte ens ha en friktionsfri blindtarmsoperation och då var det bara en liten liten tarmsnutt som skulle ut ur mig.
Ur Madeleine skulle det ut en hel liten människa.

Men hurraaaaaaaaaa för tillskottet!
THK hälsar puss och kram och att han redan valt ut paket!

Tack för tips!

Är okunskapen så här stor?

Margaux Dietz:

Den här kommentaren sprang jag på inne hos den ”influencer” som visat sig en av mest okunniga när det kommer till reklam och samarbeten – nämligen Devotes chefredaktör Margaux.

Jag har ett flertal gånger ifrågasatt hennes kompetens inom området då jag anser att en chefredaktör med ansvar för influencer måste ha koll på de här prylarna vilket jag inte anser att Margaux har.
Det märks att Annie inte är så insatt i den här frågan för hade hon vetat ens det minsta om det så hade hon förmodligen valt att ställa frågan till någon annan.

I jämförelse med Annie som ställer frågan så framstår dock Margaux som någon typ av Rain man eftersom frågan hon vill ha svar på handlar om ifall man måste skatta på sina bloggrelaterade inkomster. (Jag förstår att många har svårt att ta bloggare och bloggning på allvar som yrke om det är detta som representerar oss ute i samhället)

Annie vill alltså veta om man måste skatta på de samarbeten man gör och hur det i så fall någonsin skulle kunna gynna med ett samarbete.

Först måste vi reda upp några saker.
Vet inte Annie om att man måste betala skatt på all inkomst i Sverige eller tänker hon att hela den sociala mediervärlden är någon typ av svartjobbsdjungel?

Eller kan det vara så att Annie tror att man alltid endast får betalt i form av en produkt när man gör samarbeten på sociala medier och att man då går på minus om man måste skatta själv sen på produktens värde?
Och så kan det ju vara – om man inte då endast tar emot produkter som man verkligen vill ha och skulle ha knallat iväg och köpt ändå.

Så kan det gå till och brukar oftast kallas för ”bartersamarbeten” och då ska varan förmånsbeskattas vilket betyder att man betalar skatt på gåvans marknadsvärde inklusive moms.

Men oftast innebär ju inte ett samarbete att bloggaren visar upp en tillräckligt dyr pryl på bloggen att den ensam utgör ersättningen utan det är mer exponeringen av en billigare vara eller tjänst som uppdragsgivaren är ute efter – exempelvis kläder – och då får ju bloggaren en stor summa pengar också för att visa upp ”vad det nu är” på sin blogg.

Då handlar det ju om att som bloggaren deklarera dessa pengar och betala skatt, moms och lite andra avgifter på dem. (Reklammarkering och deklaration är två helt olika saker och har ingenting med varandra att göra.)
Har du en stor blogg med ett starkt varumärke så är ju kläderna inte ens värda en bråkdel av  de pengar du får som betalning för att visa upp dem.
Får du kläder av H&M till ett värde av 1000 kr men får 100 000 kr för att att de syns på din plattform så är ju värdet på kläderna inte mycket att bråka om. Då är det ju viktigare att betala skatt och moms på de 100 000 kr som exponeringen kostade.

Får du som bloggare däremot en resa till Maldiverna i två veckor till ett värde av 100 000 kr där du ska visa upp resmålet och hotellet på din blogg/Instagramkonto så kanske det inte utgår så mycket mer kontant ersättning och då är det värdet av resan som ska förmånsbeskattas. (Och ev kontant ersättning så klart)

Kära Annie – jag hoppas du blev lite klokare av det här svaret och tveka inte på att höra av dig igen. Eller, alltså jo.. tveka på att höra av dig till Maggis eftersom hon 1. inte vet sånt här och 2. Ska vara mammaledig.

Jag är på min höjd hemma och ”vaccar” någon gång ibland – som nu men inte så det stör.
(Vaccar? Vård av CamCam så klart)

Och ps 2 – Jacob och Maggis – jag väntar fortfarande svar på frågan jag ställde HÄR.
och ps 3 – Maggis, jag har redan en podd men jag välkomnar tyvärr inte människor som spottar på andra människor i min lägenhet där denna podd spelas in. Annars hade Jacob givetvis fått medverka. Det hade varit mig ett sant nöje. 😉

Hur är det egentligen?

Hugo & Paula:

De nyblivna husägarna Hugo och Paula är just i renoveringstagen och delar glatt med sig av allt från fogar till platsbyggda kojor på både blogg och Instagram.
Att de inte gör hela bygget själva är väl ganska självklart för nästan alla – och varför jag säger nästan alla är för att min pappa inte inkluderas i den kategorin.
Han är den där tokiga gubben som minsann ska (och tack och lov också KAN) själv.
Själv är bäste dräng, ja visst, men inte om man inte är sugen på att bo i något som mest ser ut som en knarkarkvart de kommande halvåret så många av oss tar hjälp utifrån – så även Hugo och Paula.

Och som så ofta med stora profiler/influencers eller vad du nu vill kalla dem så öppnar detta alltid upp för diverse samarbeten för vilket företag skulle inte vara intresserad av den exponeringen?
Det är ju svårt att som bloggare skriva trovärdigt om klinkers om du just inte renoverar. Man fönstershoppar ju sällan byggmaterial på samma sätt som jag kan stå och dregla utanför ett skyltfönster med skor i en halvtimme.

Så – när möjligheten öppnade upp sig för både ”flyttagsfamiljen” och Värmdö Klinkers så tog de varandra i hand och genomförde ett gemensamt skutt ner i den stora båten.
Vad de däremot inte verkar ha kommit överens om är hur det här samarbetet ska utkristallisera sig på deras sociala medier.
Det handlar ju inte om ett enda köpt inlägg på blogg/Instagram utan företaget verkar ha ett finger med i spelet i nästintill alla rum i huset vilket betyder att alla gånger Värmdö Klinkers nämns – så ska inlägget/bilden reklammarkeras.

Som det ser ut nu är det ett virrvarr av olika mer eller mindre bra markeringar och ibland läggs samma bild upp både hos Paula som hos Hugo men vara Paula skriver att det är reklam.
Det är nästan imponerande hur många olika inkorrekta sätt de lyckats markera eller inte markera sina inlägg. Kreativt om inte annars.

Men som en gyllene regler:
Är det ett löpande samarbete med ett företag så måste det reklammarkeras HÖGST UPP i inlägget varje gång företaget eller dess produkter nämns eller visas.
Det räcker inte med att skriva det en gång för det ska inte krävas några förkunskaper gällande profilens eventuella inblandning med företag utan man ska förstå det även om man är inne och läser någonting för första gången.

Jag satte ihop ett litet kollage av alla de märkliga sätt som Hugo & Paula presenterat Värmdö Kakel på sina Instagramkonton.

Eller – Hugo namnger dem men reklammarkerar inte alls.
En gång försöker han lite på skämt om att få en billigare faktura men det är Paula som verkligen är över hela spektrat…

Innovativt – tycker ni inte ändå?

 

 

Och det är samma sak NU – de håller nämligen på att flytta i detta nu och visar upp det på Instagram.
Kolla skillnaden mellan Paula och Hugos inlägg. Som natt och dag!!!

 

När blir bearbetning till att älta?

My Martens:

Det har varit ett känslomässigt kaos. Prövning efter prövning senaste året. När man tror att det inte kan bli värre så rasar det igen. Man kan tycka att om det stormar på ena hållet så kan det väl ändå få vara stabilt på andra hållet. Men inte.
Sorg, begravningar och allt det här som ni har kunnat läsa om tidigare. Vissa tycker att jag återupprepar mig, vissa att jag ältar.

[…]  Nu, nu står jag inför stora beslut, igen. Ett tungt, Väldig tungt som jag inte kommer att skriva om. //My

Det är en intressant fråga My tar upp här i sitt inlägg.
När blir bearbetningen bara till en enda stor gröt av ältande offerkoftor och slutar ha någon typ av ”sund” funktion?

Jag är en stark förespråkare av bearbetning, att trycka undan saker utan att ta tag i dem kommer med största sannolikhet en vacker komma tillbaka och ta ett stort bett av din så #nypeppade rumpa så att sticka huvudet i sanden är något vi alla kollektivt borde sluta med ”omedebums!”

Men det här?
Hur många gånger har vi inte hört det nu?

Nu, nu står jag inför stora beslut, igen. Ett tungt, Väldig tungt som jag inte kommer att skriva om.//My

Om du nu inte tänkt skriva om det – varför tar du då upp det i tid och otid? 
Jag är relativt säker på att det handlar om hennes son som nu flyger mellan Stockholm och Öland varje vecka då My och hennes ex har delad vårdnad, och om var han ska bo nu när han börjar skolan till hösten.
Det är inte raketforskning att lista ut att detta är det stora, tunga beslutet My måste fatta och hon har flertalet gånger sagt ifrån att hon inte vill diskutera personliga problem på sia offentliga plattformar.

Absolut – det köper jag men VARFÖR slänger du ut små fiskekrokar till läsarna att stup i kvarten nappa på?
Det är ju som att sitta och meta med mask och blir arg när det väl nappar eftersom fisken borde förstått att du ville ha din mask i fred och att du bara var ute och ”luftade” den lite.
”Just DENNA mask är inte för dig att nappa på men gärna en annan gång, typ..”

Det känns som en gammal LP-skiva som hakat upp sig och fastnat i exakt samma spår – om och om igen.
Det är som att My inte VET hur eller vad hon ska skriva om hon inte skriver på det här sättet.
Det sitter som en ren reflex och är någonting hon måste jobba med, jobba bort – och precis på samma sätt som man får verktyg mot ångest i KBT så kan man få verktyg till det här arbetet för det handlar i grund och botten om beteenden i båda fallen.

Det är okej att inte alltid må så bra men att gång på gång sätta krokben på sig själv och samtidigt bli förvånad när man faller är bara slöseri på energi som skulle kunna används till någonting betydligt mer produktivt. 
Kanske borde hon låta en vän – kanske Åzzzzza läsa igenom nästa inlägg när hon känner att det brakar iväg åt det här hållet – för att ge feedback och få henne att krypa ur och lämna över offerkoftan till Åza som sedan kan gömma längst in i något skåp eller nått.
Av podden att döma så har hon inga problem med att säga till My på skarpen, men då måste hon ju lyssna också och inte bara säga det klassiska:
”Mmmm…jag veeeet!!!” för att få slut på diskussionen.
Fast om du nu vet, varför gör du ingenting åt det?

Jag vet helt ärligt inte vad du tror att du ska få ut av det här inlägget om det inte hände förra gången du skrev en näst intill identisk text – så det är kanske dags att ifrågasätta syftet.

Just nu ser jag bara att situationen kan sluta på ett enda sätt och det är som i den där cellen på Fångarna på Fortet där deltagarna ska springa igång en gigantisk tvättmaskin som sakta fylls med skum.
Innan de vet ordet av är oftast en täckt av skum och vet knappt vad som är upp eller ner där de tumlar runt på rygg och allt de vill är att bara komma där ifrån.
”Hur kom jag hit? Hur blev det så här och hur tusan tar jag mig härifrån?”

Allt medan kompisen bara tittar på dem och undrar vad fan de håller på med. Upp med dig liksom! Gör som jag gör! SPRIIIING!!!!!