Instagram/Mia Skäringer:

Bilder från Acnes hemsida.

Mia Skäringer och hennes poddkollega Anna Mannheimer tar bladet från munnen och kraftigt ifrågasätter klädmärket Acne och deras val av modeller och styling.

Modellerna ser bleka,  undernärda och olyckliga ut. Dessutom ser kläderna för stora ut, som de är så det ska vara. Anorektiskt ihop med bylsiga kläder, Är det 2018 och den kvinnliga framtiden?

Så vad handlar det här egentligen om?
Vad är  det för ”knarklook” Mia Skäringer pratar om och är det egentligen så farligt?
Häng med neråt i inlägget så får ni alla svar ni söker.

”Heroin chic” – som den här looken kallas – myntades i mitten 1990-talet som en motpol till de mer friska och sunda modellerna som Cindy Crawford och Claudia Schiffer. Med hjälp av modeller som Kate Moss och Jamie King – som faktiskt missbrukade heroin på riktigt –  försökte man lyfta fram en blek hud, mörka ringar under ögonen, kutade ryggar, mycket mager kropp med en tydlig benstruktur och väldigt lite muskler.
Ja, lite som namnet säger – man skulle se ut som att man tagit droger en längre tid, fast lite år det mer lyxiga hållet – ”Heroin Chic”.

Claudia Schiffer och Cindy Crawford på 90-talet.

Kate Moss på 90-talet.

Giselle Bundchen

I slutet av 1990-talet försvann den här utmärglade trenden mer och mer och ersattes av modeller som utstrålande mer livsglädje så som Giselle Bundchen som visserligen fortfarande var smal men som ändå utstrålade styrka, snarare än kakexi (utmärgling).

Och när sen modeller som Gigi Hadid, Kendall Jenner och Iskra Lawrence blev stora och när kvinnor som Beyoncé sedan började användas i kampanjer trodde jag att vi hade sluppit den utmärglade looken helt, men där hade jag tyvärr fel.

Bild från Getty. 

Trenden har nämligen vänt igen och återigen kan man se det här på de stora catwalksen ute i Europa.
Unga flickor som snarare hör hemma på ett sjukhus med näringsdropp är på en modevisning. Det är tragiskt att se och för jävligt att detta är det som många unga tjejer strävar efter – att bli modeller.
Det gör mig så förtvivlad, ledsen och rent ut sagt så j*vla förbannad att jag vill skrika högt!!!

2006 avled modellen Luisel Ramos av hjärtsvikt orsakat av anorexia under en modevisning i Uruguay. De sista 3 månader fram till sin död ska hon levt uteslutande på en diet bestående av salladsblad och Cola Light.
Ett år senare dog även hennes syster – som också var modell – av en hjärtattack som återigen tros ha orsakats av undernäring.
Efter Luisel Ramos död satte Madrid Fashion Week ett minimum BMI för alla modeller till 18, och samma år förbjöds även Italienska designers att använda sig av modeller med storlek 0.

Så kanske kan jag finna lite tröst i att en förändring kanske kan vara i antågande på riktigt? 
Frankrike har som första land i världen infört krav på att modellerna måste visa upp friskhetsintyg från en läkare där de kan visa upp ett hälsosamt BMI innan de släpps upp på catwalken. Det räcker alltså inte bara med att inte vara storlek noll längre.
Förhoppningsvis kommer inte modellagenturerna skaffa sig egna ”in house-läkare” som friskskriver sjuka modeller mot en billig penning men det kan bara framtiden utvisa.
Frankrike har även infört krav på att retuscherade reklambilder förses med varningstext – allt för att minska den kroppshets och hat som sprider sig som en löpeld i och med de här sjuka idealen är tillbaka och det borde fler länder ta efter.

Heja Mia, Anna och alla andra som tar strid för att få bort dessa sjuka ideal!!!!!
En förändring måste till och det NU!!!