Varför en när man kan får två?

193 kommentarer

Låter konstigt det där, känner en som ville byta namn men blev stoppad (kommer ej ihåg vad det var), så vad som helst får man väl ändå inte byta till? Tror kanske iofs att personen ville ha något tjejnamn fastän att han var man (och identifierade sig som man)

När var det? Nya regler sedan ett tag har jag för mig. Vet dock inte om du får heta precis allt. ❓

Hade en lärare på högstadiet (för ca 15 år sedan alltså) som av någon anledning berättade för oss att man inte får döpa sitt barn till ”Kuken”. Det är ungefär det enda jag minns av samhällskunskapen men om nån funderat över just det specifika namnet så är det iallafall inte okej.

Ja namnlagen lättades upp för bara ett par år sedan. Innan har det varit ganska stelbent.

Inväntar kommentarerna ”fattar inte att så många vill ha barn” mm
Tufft med dubbelt upp dock!

Jag kan ta på mig den! Fattar inte att så många vill ha barn. Det verkar skittråkigt och asjobbigt. Baserar detta på uttalanden från folk som har barn.

Verkar sjukt tråkigt. Var hos syster med tillhörande 3-månaders förra helgen. Mata, söva, byta, mata, söva, byta. Efter ett dygn var jag så uttråkad att jag klättrade på väggarna. Visst, blir säkert roligare när hon är äldre och kan leka eller nåt men ett spädbarn är verkligen tråkig tycker jag. (Men ja, självklart söt och jag älskar både min syster och systerdotter mer än allt)

Det blir roligt i framtiden, speciellt om man är flera syskon. Relationen med barnen är ju något som fortsätter även i vuxen ålder. Jag kan också tänka mig att det är jobbigt och kämpigt med en bebis, men samtidigt verkar det sjukt tråkigt att vara helt ensamma sen när man kommer upp i åldern, utan barn och barnbarn.

Har själv en bebis på nio månader och tycker inte alls det är jobbigt eller tråkigt. hon har sovit hela nätterna sen hon kom och är en otroligt glad tjej. Varje dag händer nåt nytt i utvecklingen och det är helt suvärent att få följa från dag 0, ta med henne på små äventyr och visa henne ”världen”. Plus väldigt mysigt!!
Det tycker nog din syster med mellan matningarna och blöjbyten mm.

Haha, vad olika man kan vara! Min syster har en 8-månaders och jag måste verkligen lägga band på mig själv för att inte ta över deras hem totalt i min besatthet av den där söta lilla människan. Jag kommer inte att vilja ha barn på flera år, men för mig känns det jättelyxigt att kunna leka och gosa med en liten unge för att sedan lämna tillbaka henne till hennes föräldrar när jag vill ha mitt relativt ansvarsbefriade liv tillbaka. Bästa av två världar, tycker jag. 🙂

Måste skratta av er som tycker man ska få barn så man har sällskap när man blir äldre. Varför tror ni så många äldre är fruktansvärt ensamma?? Det är inte för att de inte fick barn, det är pga att barnen de fick tycker allt annat i livet är viktigare och aldrig ”hinner” besöka dem. Att skaffa barn är verkligen ingen garanti för att undvika ensamhet.

Själv skaffade jag absolut inte barn för att slippa bli ensam, utan det var för att en längtan infann sig.
Den dagen, den sorgen, om man nu blir ensam ändå, tänker jag.

Och jag älskar första året! Den intensiva närheten och symbiosen är oslagbar. Däremot tycker jag att den jobbigaste tiden var runt 1,5-2 års ålder när barnet utan dödsförakt kastar sig in i alla möjliga farliga situationer och man har fullt sjå att försöka hålla ungen vid liv varenda vaken minut på dygnet. Samtidigt som de gärna trilskas och är motsträviga i den åldern. Det är inte direkt den ålder då småbarn är mest nöjda med livet.
Sammantaget vinner dock fördelarna över nackdelarna, oavsett fas. Enligt min åsikt i alla fall.

Asjobbigt-så in i helvete. Skittråkigt-ibland men oftast inte. Förhoppningsvis värt framöver!

det kan vara asjobbigt o påfrestande att ha barn. Men även hysteriskt roligt o underbart o dom stunderna väger så mycket tyngre än alla bråk o jobbiga stunderna. Tror de är svårt att förstå kärleken o känslan man som förälder har till sina barn om man inte har barn själv. o de behöver man inte heller, men kanske att ha i åtanke när man pratar med föräldrar att man kanske oftare pratar om de jobbiga stunderna än de underbara. ungefär som med restauranger, man berättar ju oftare om man är missnöjd än om man är nöjd.

Det ironiska är ofta att det är föräldrarna själva som frågar de utan barn ”ska inte du skaffa barn?!” Efter att de berättat både den ena och andra avskräckande historian om barn. Dessa storys innefattar ofta lite sömn, kräks, bajs, gråt, dåligt med pengar p.g.a föräldraledighet.
Men när ska du skaffa barn då??
Hmm, jag gillar att sova, tycker om att få äta i ro, ha pengar och jag gillar inte kräks eller bajs så. HOW ABOUT NEVER?!

Hur gammal är du
Det här med kräks mm är sådant som kan vara väldigt läskigt som ung och själva barnskaffandet är ofta en vilja som kommer med åren.

Jag är närmare 30. Därav tjatet. Baby-kräks kanske inte är så hemskt innan de börjar äta mat men sen då. Alla magsjukor som kommer hem från dagis osv, löss, sjukdomar. Nej tvi vale.. Nu blev jag mer äcklad av lössen än kräkorna faktiskt. Ja sen kan ju barn dö typ när som helst, de är ju tickande bomber, stoppar saker i halsen, äter jord, klättrar kryper springer rakt in i dödsfällor. Hur kan man inte vara orolig KONSTANT med ett barn?? :'(

Man vänjer sig, livet rullar på som vanligt och barn växer fort. Sen är barn tåliga, de kan äta jord, klättra och stoppa saker i munnen utan att dö.

Hahaha byta blöjor är väl nästan det minst jobbiga, fixat på några sekunder! Sova är prio om man är tonåring ja, men man ändrar lite sätt att se på saker å ting med åren om man vill ha familj. Mina sover dock bra, har alltid gjort.

Jag är inte längre en tonåring men sömn är fortfarande prio. Jag fungerar inte annars, rejält känslig på den fronten.

Man behöver faktiskt inte skaffa barn ☺️ Jag fattar inte argument dom att ”du vänjer dig” m.m. Det är underbart att ha ett barn men även väldigt jobbigt. Vissa vill ha fler, vissa vill ha en och vissa vill inga ha. Det är ok vilket som.

?

Nu var det inget argument för att skaffa, jag svarade personen som frågade hur man klarar av att oroa sig hela tiden. Vill man inte ha barn så är det bara låta bli att skaffa dom, det finns 1000 andra saker man kan göra av sitt liv och ingenting jag skulle argumentera emot.

Alla kommer ju dock från en mamma och en pappa så det är inte så konstigt att en dag vilja he en egen familj.
För de allra flesta är barnen man har det bästa som finns, jobbigt eller ej.

Nej, sport är de två tråkigaste som finns här i livet! Dödligt tråkigt. Det måste vara så att människor som sportar/ kollar på sport bara följer strömmen och försöker passa in i någon typ av norm. Sportar och kollar på VM för att alla andra gör det.

Skulle väl också vara så att de har andra egenskaper än mig och genuin tycker det är kul. Men känns mer troligt att de bara tror att de har kul.

Har en son och en dotter och de är bägge min livsluft, min allra närmsta familj som jag skulle dö för 1000 ggr om. Går inte att förstå innan, så enkelt är det.
Varje dag är jag så tacksam för dem.

Jag arbetar med barn, så jag tycker inte att det verkar tråkigt, mer läskigt. Hur man än gör blir det fel. Man kan samsova, koka egen ekologisk mat och vända ut och in på sig själv, men så blir ungen mobbad ändå. Eller beskyller en för allt som gått fel i livet.
Eller så blir allt rätt, men vi lämnar en karg och krigshärjad jord till våra barn och det blir omöjligt för dem att överleva.

Nej tack.

Fast sådär tänker man ju inte när man fått barn ”de kommer inte överleva”. Man gör ju allt för att de ska ha den bästa utgångspunkten som möjligt och bli så fina människor som det går.
Varför skulle mina barn beskylla mig för något om jag gör mitt yttersta för att finnas till för dem. Det där är ju bara hittepå.

Jag har aldrig träffat en femtonåring som är tacksam för allt föräldrarna gör.

Det spelar ingen roll vad jag kommer tänka när barnen är födda, eftersom jag inte kommer föda några barn. Skönt att det är hittepå för dig, men för mig är det verklighet. Jag vill inte leva i den här världen, så varför skulle jag utsätta en oskyldig liten bebis för samma öde?

Men bara för att du inte träffat någon sådan tonåring betyder det ju inte att det inte finns. Och tonåren är ju tonåren, klart jag inte sitter och oroar mig för det nu under småbarnstiden, man får ju leva i nuet och njuta av det.
Ingen vet vad framtiden tar med sig, målar f-n på väggen gör jag dock inte innan. Goda relationer mellan barn och föräldrar finns överallt.

Alltså, jag behöver inga argument för att skaffa barn, det kommer inte hända.
Jättetrevligt för dig och alla andra som vågar skaffa barn, men jag vill inte ha.

Nej jag svarade bara på dina argument emot barn som jag tyckte var ganska märkliga ”ungen kommer bli mobbad”.

Anonym 17.12: Hej här är jag!

Jag skulle säga att det aldrig är ”tråkigt” med barn, precis allt kan hända både skoj (som när de går första gången) eller mindre roliga saker (kräksjuka på julafton). Däremot väldigt påfrestande stundtals och jag rekomenderar ingen som inte vill. Dock är det en erfarenhet som jag ALDRIG skulle vilja vara utan. Det spelar ingen roll vad man har för uppfattaningar innan man får barn om hur livet med egna barn är.. det är både betydligt jobbigare och betydligt underbarare än vad man utifrån kan förstå.

+1

http://blogg.mama.nu/knivlisa/2018/03/09/till-alla-som-tycker-det-verkar-jobbigt-med-barn/

Jag ritar snyggare än det där.

Vad duktig du är

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Perfekt läge för två Kombonamn!!!

Uppskattar din enträgenhet. Kämpa Viktor! ??

Är väl inte många Schulman mammor som har slängt in ett H??

Det är väl dessutom bara en av ”schulmännen” som haft flickvänner som stavats med ett extra h ?

Sandhra och Anitha är väl 2? Fast tydligen heter hon inte ju inte Anita utan har något asiatiskt uttal….

Ja, läs vad jag skrev igen. Båda har varit med Calle och han är 1 person 🙂

Oups! Schulmännen förvirrade mig ?

Missade öppet spår i helgen så lägger in en ot här. Jag vill säga till min kk att jag gillar honom och att jag vill att vi slutar träffa andra men vet inte om jag vågar. Vi bor 7 timmar ifrån varandra, tänk om han inte tycker att det är värt ett exklusivt förhållande på så långt avstånd? Varken jag eller han har träffat så många andra under de 3 åren vi varit kk, något one-night-stand här och där bara och vi har alltid varit öppen med det mot varandra. Börjar tycka att det är jobbigt att veta att han kanske är med någon annan men vågar inte föreslå något annat. Vill verkligen verkligen inte förstöra något mellan oss. Ni som har haft kk där någon av er blivit kära, vad sa ni? Hur gick det? Vad har ni för råd?

Du måste ju förklara för honom att du fått känslor och se om han känner på det sättet för dig innan du föreslår en sån sak.

Mitt råd är att satsa! Annars står du där ett tu tre och han har börjat dejta någon seriöst och du är kvar med ”tänk om…”-tankarna.
Jag var i en liknande situation fast med en kompis istället för ett kk och jag sa det rätt ut när vi sågs, typ ”jag hoppas att jag inte gör allt obekvämt och awkward nu, men jag har fått riktiga känslor för dig och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med dem” och så följde ett djupt samtal och nu har vi precis firat tre år tillsammans!

Jag tänker att det snällaste du kan göra mot dig själv är att vara ärlig mot honom och berätta om hur du känner. Känner han likadant så är det ju toppen! Och om han inte skulle känna likadant så vet du det och slipper grubbla över det mer, eller vara olyckligt kär och hoppas i onödan.

Om du vill ha något mer och han inte vill det så borde ni ändå sluta vara KKs (för sin skull i längden), så jag tror inte du har något att förlora 🙂 KK med någon man är lite kär i slutar aldrig väl.

Tack vad snälla ni är som svarat❤ Jag förstår ju också att det bästa är att bara vara ärlig och berätta hur jag känner och det är ju precis vad jag skulle råda någon annan. Så svårt bara när det gäller en själv och jag är så himla himla rädd att jag ska förlora honom bara. Men jag vet ju att det inte kommer att funka att inte berätta heller

Åh, jag känner så med dig. Jag trodde aldrig att jag skulle falla för min kk. Hans livssituation och våra totalt olika personligheter fick mig att tänka att det var den perfekta kk-relationen. Tills jag blev förälskad. Jag var totalt hjärtekrossad av min egen rädsla att han inte kände likadant/hittade någon annan och SÅ ARG vid tanken på att all den energi han lagt på vår relation utanför sängkammaren. Jag hetsade upp mig rejält innan jag sa att jag blivit förälskad och kände han inte liknande så ville jag bryta. Vi firar ett år som ett riktigt par nu i vår, och jag kan bara rekommendera dig att köra. Vill han inte så vill han inte, men du kommer bli tokigt olycklig om du fortsätter er relation som den är nu.

Tack❤ Ibland behöver man bara få bekräftat vad man redan vet är rätt. Jag försöker tänka att 3 år är lång tid att vara med någon (kk eller inte) om man inte har några som helst känslor för personen. Jag ska försöka ta mod till mig att ta upp det när jag träffar honom nästa gång.

Hur funkar det om man är kk med någon som bor så långt bort? Det blir ju typ som ett distansförhållande, eller?

Hur det än funkar: var ärlig! Det blir bäst för dig själv i slutändan, hur det än blir. Lycka till!!

Ja alltså det är väl det som är grejen lite. Då vi ses blir det ju över en långhelg oftast så vi har ju inte bara sex. Vi lagar mat, ser film och myser i soffan, går på bio, tar en promenad…. Men vi har aldrig sagt att vi är något annat än kk (som får träffa andra om vi bara inte ljuger om det för den andra) eftersom det var så det var när vi började ses. Och det har jag varit ok med fram till för ett halvår sen ungefär. Egentligen är det inte att han ligger med andra som känns jobbigt utan tanken på att han kanske träffar någon som han vill vara med hellre än mig.

Ah, jag förstår! Och den känslan infinner sig ju just eftersom du känner mer än en kk-relation. Tycker definitivt du ska prata med honom. Hur ofta ses ni? Hur mycket hörs ni av mellan gångerna när ni ses?

Vi har setts ungefär en längre helg varannan månad. Hur ofta vi hörs däremellan är olika. Vissa perioder varje dag, andra ett par dagar i veckan. Nu har vi pratat om att resa någonstans ihop när vi har semester i sommar. Så vi gör ju betydligt mer än att bara ligga liksom..

https://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/namn/bytafornamn.4.76a43be412206334b89800020631.html

Klara och tydliga regler både vad det gäller namnändring, kostnad och regel för namnval.

// Moa

Någon som vet hur länge de varit tillsammans? Hon började väl träffa honom i höstas? Är det inte lite tidigt att skaffa barn efter ungefär 6 månader tillsammans? Btw så liknar han Måns lite 😉

Äsch ibland vill man skaffa barn tidigt, ibland råkar man skaffa barn osv. Deras ensak tänker jag.

Det är väl upp till varje par att avgöra själva? Det finns de som har varit ihop i över 10 år och skiljer sig när barnet är 1 och de som varit tillsammans i 20 år och fått barn inom första året. Det finns ingen mall eller rekommenderad längd på förhållandet som är någon form av garanti.

En graviditet är inte alltid planerad (och med det sagt så menar jag inte att den är mer eller mindre välkommen). Mvh mamma trots p-piller

En snabb googling ger svaret att de blivit tillsammans hösten (oktober?) 2017. Dvs de har varit tillsammans ca 6 månader. Marie är född -83, alltså 35 år, hon kanske känner sig ”stressad” över att hinna skaffa barn innan det är för sent? Visst, många skaffar första barnet betydligt senare utan större problem, men fertiliteten avtar ju betydligt för varje år som går.

Eller så har hon använt NC. ??‍♀️

Det var vad jag tänkte också, hon har säkert använt NC. 6 mnd är för tidigt, man har ju inte ens lärt känna varann ordentligt på den tiden! Sen kan det gå åt helvete trots att man varit ihop i flera år, men chansen att det håller blir lite större än när man inte ens har kommit ur nykärperioden innan man skaffar ungar.

Hmm.. mina föräldrar hade bara varit tillsammans i 3 månader innan jag och min tvilling blev till. 27 år senare och de håller fortfarande ihop. Så att få barn tidigt i förhållandet behöver ju varken vara konstigt eller dåligt 🙂

Man ska inte alltid haka upp sig på hur länge de varit tillsammans 🙂 Det är två vuxna människor och antagligen vet de vad de ger sig in på. Ibland blir livet inte som man tänkt. 🙂

Jag och min man fick vårt första barn samma dag vi firade ett år tillsammans. I år firar vi 17 år ihop och väntar vårt sjätte barn. Så det kan gå finfint även om det går snabbt. ?

Förstår precis hur du tänker, men Marie är 35 år

Det må låta klyschigt men hon kanske har träffat ”den rätte”? Jag är några år yngre än Marie och hade aldrig ens tänkt tanken på att bli gravid, tills jag träffade den mest fantastiska mannen ? . Nu hugger det till av barnlängtan då och då.

Tror man inte alltid det när man träffat nån? Särskilt så tidigt i förhållandet.

Personligen tycker jag man ska vänta lite längre än 6 månader.

Håller med Anna, varje gång man träffar någon ny så tror man ju att det är the one eftersom man går runt med rosa glasögon hela första året typ.

Nej det har inte jag gjort i alla fall, inte när jag synat dem med ”lämplig far?” glasögonen. Har inte haft barnlängtan men ändå tänkt så. Tänka på barn vid varenda förälskelse låter väldigt olustigt för mig. Även relationer. Män måste för mig, uppfylla en hel del krav först, riktig jämställdhet är en av de och det saknar många män= ingen bebis.

Och Nej, man tror inte alltid att det är den rätte. Kryssar nej där, kryss.

Men är du kär öht i så fall? Jag har aldrig inlett ett förhållande med nån jag v e t inte är rätte, vore meningslöst.

Såklart att jag varit förälskad, men att nästan direkt tänka det här är mannen min för alltid och vi ska gifta oss och skaffa barn och vara sambos på äldreboendet och ligga i samma grav- nej.

Lite konstigt egentligen för för mig har det varit tvärtom. Min förra kille var min första riktiga pojkvän kan man väl säga. Och med honom tänkte jag att jag nog skulle komma att gifta mig och skaffa barn med. Jag kände inte att jag ville så direkt utan tänkte mer att det blir nog så. Sen tog set slut och sådär och det blev aldrig vare sig bröllop eller barn med. Killen jag är tillsammans med nu är verkligen MIN the one. Alltså shit vilken kärlekshistoria vi har han och jag. Han är mitt allt och jag önskar och vill och tror att vi kommer vara tillsammans i resten av våra liv. Men jag vill inte skaffa barn med honom. Jag älskar vår relation, som den är nu, och jag vill behålla den så.

Anna du skriver vet är den rätte men hur många har varit det såhär i efterhand?

Sjävklart kan det gå jättebra och det finns som tur var ingen mall (hade ju varit skumt…) men jag håller med om att det genrellt är smart att vänta tills man känner varandra rätt väl innan man skaffar barn ihop, att man sett varandra i många olika situationer och kanske även sämre och bättre tider.

Men det beror ju såklart också på hur tiden ihop varit.

Själv blev jag gravid efter 3 veckor. Graviditeten fyller 22 i år och vi firar 23 år tillsammans.
6 månader är ju en evighet ?

Jag fick mitt första och väldigt oplanerade, barn när jag var 17.
Idag är han 47 år och jag och pappan lever fortfarande ihop.
Alltså kan det gå hur bra som helst. Tror inte alltid högre ålder är det bästa.

Mitt ex och hans nya blev gravida efter 2 månader tillsammans.
Nu är de inne på 3:e året ihop, 2 barn har de nu och är nygifta ?

Maria; snälla, kan du inte berätta var gränsen går från när det är för tidigt till att det är okej tid? Tänker så jag vet med potentiell, framtida partner vilken dag jag kan gå med skydd till utan. Räknar en aktiva timmar tillsammans eller sen en börja dejta? Är ett fem årigt distansförhållande lagom även om en ses 48h varannan vecka? Måste en bo ihop, ha bott ihop, alltid vilja bo ihop? Så många frågor, så några svar!!!!

”Nej älskling, du får faktiskt använda kondom men om 64 dagar kan vi köra utan, för då tycker Maria det är okej, wihoooo”

Vad kul för dom ? gjorde själv ett gravtest igår och bara en rand på stickan som vanligt .. Men snart kanske ?

❤ hoppas att det är din tur snart

Tack ?

Gud vad jag hatade de där ensamma ränderna. Kändes typ hånfulla.

Nu är jag gravid och håller tummarna för att de ska gå bra (är i v 9) och helt plötsligt känns det som det inte alls var så lång tid, trots att det kändes som oändligheten när inget hände (det var ett halvår, jag var dock hels tiden ett år framåt i huvudet och planerade IVF).

Snart plussar du 🙂

Du kommer bli gravid! För mig tog det tre år och sex ivf-försök. Men mamma blev jag till slut!

Varför har vissa som kommenterar rosa namn?

För att de länkar till en webbplats. 🙂

För att dom uppgett en webbplats i kommentarsformuläret.

Om man länkar till sin blogg så blir det rosa..

Jocke och jonna är på gynakuten. Tydligen blödningar och kraftig magont. Av egna erfarenheter är den kombon inte speciellt bra.

Hemskt 🙁

ver du varför man inte behöver söka vård snabbt när man får en blödning tidigt i graviditeten (pga att de ändå inte kan göra något åt missfall) men man däremot måste söka hjälp snabbt om man samtidigt har magsmärtor, även om det är tidigt? Är det alltså farligt för mamman då?

För mig innebar smärtan att kroppen krystade ut fostret, om det är så för alla kan jag inte svara för. Första gången i v7 var det som kraftig mensvärk, andra gången i v17 var det förlossning och all smärta som tillkommer med det.

Om man blöder utan smärta har jag hört att det tex kan vara ett blodkärl som spruckit.

Usch 🙁 stackars dig! Hoppas du haft andra graviditer som gått bättre!

Get: nä tyvärr har det inte blivit några lyckade graviditeter. 2 graviditeter och 2 missfall men skam den som ger sig ?

Fast man söker väl hjälp oavsett, en blädning behöver ju inte automatiskt innebära missfall

Finns en ”guide” för blödningar under graviditeten på 1177. Är det bara en blödning under de tidiga veckorna behöver man inte söka hjälp akut. Däremot ska man alltid söka akut om det är även är magsmärtor. Det var det jag frågade om.

Jag blödde flera gånger under tidig graviditet. Det kändes som mensvärk och sedan kom blodet, klumpar och allt. Men det var inte missfall och det var ”inte relaterat till graviditeten” eller hur de uttryckte sig på gynakuten. Så jag vet inte varför jag blödde.

Vill bara ge lite pepp till alla preggos. Oron är förjävlig. Men jag blödde mer än en vanlig mens, med mensvärk och det gick bra ändå. ?

Kraftiga magsmärtor vid tidig graviditet kan innebära utomkvedshavandeskap. Dvs graviditeten växer i en annan del av kroppen än livmodern. Till 99% av fallen (kanske till och med mer) så hamnar den isf i äggledaren, men kan även hamna i fri bukhåla osv. Om graviditeten sitter i äggledaren så riskerar den att spricka och kraftiga (och livshotande) blödningar kan uppstå pga detta. I vissa fall kan utomkveds behandlas genom cellgifter, i andra fall krävs operation – det beror lite på omständigheterna.

Fast dom har gjort ultraljud? Borde inte utomkveds elimineras från den ekvationen då? De sa ju att allt såg bra ut då.

Svar till S:
Jag har ingen koll. Följer inte detta par mer än det lilla jag läser här. Svarade bara på frågeställningen om/varför buksmärtor kan vara farligt under samtidig graviditet.

OK då försår jag, tack för svaret!

Kan vara utomkvedshavandeskap.

Det var inte missfall, det berodde tydligen på Jonnas cellförändringar enligt jockes snapchat!

Det där låter inte alls bra. Om hon har så stora cellförändringar att de skapar blödningar och smärta hoppas jag verkligen att hennes läkare gjort en biopsi…

Det knäppaste med detta är ju att det är massa små barn födda 05 som ger Jonna råd om vad det kan vara ”det kan vara missfall” och ”behöver inte vara missfall, jag har läst på vårdgudien”, och sen är de födda år 2005. Alltså barn idag har så skumma intressen.

HAHAHAHAHAHAH ????????????

Stackars killen mittemot mig på tuben, spottade för jag garvade så mycket åt din kommentar! Håller med dig gulliga get 🙂

Deras intresse är J&J. Inte graviditet. De är fans precis som Beliebers och vill göra allt för att vara nära och supporta sina idoler, inkluderat att googla ”blödningar”.
Hoppas det går bra för J iaf, akuta blödningar är läskigt.

Hörrni, passande till inlägget tänker jag att det vore kul att höra era favoritnamn. Det kan vara 1 och det kan vara 99. Låt oss höra!

Mina är bla Leonie, Matheo, Ilona, William, Adriano, Emilio. Kan fortsätta i evigheter, är en riktig namnnörd! 🙂

Jag gillar ”klassiska” namn. Mina små barn heter Per och Lotta, de finaste namnen jag vet?

Hur kan man vimja sina barn så illa?!

Vad onödigt av dig att kommentera. Mår du bra innerst inne?

Visste inte att ”Sandra” betyder ouppfostrad, det var nytt för mig ?

Men alltså va, Sandra?
Skrev du det där? På riktigt, vad är det för fel på folk?

Googla medmänsklighet, empati, sympati och ”att vara snäll” innan du somnar hörredu ?. Hur jävla svårt ska de va att bara försöka tänka på hur en själv skulle känna av en sån kommentar? Tror du Anonym nu ändrar namn på Per och Lotta för att du ger en så intellektuell input? Yttrandefrihet innebär inte att en måste va så jävla elak, det går att bara vara tyst och hålla sin åsikt för sig själv också… Prova, det är rätt skönt att inte göra någon annan ledsen nämligen. Det är ju ingen grej att skryta med inför föräldrar eller barn ”Vet du vad jag gjorde idag? Jo jag va elak mot en annan människa, nu somnar jag nog gott!”

Så, först googla och sen prova att bara vara tyst.
I belive in you Sandra, you can do it!

Hedda

Har du några bra förslag på flicknamn då? Gärna lite ovanliga men inga konstiga.. 🙂

Maj-lis tycker jag är ofantligt vackert.

Majlis om man vill stava det så.

Majlis hette min mormor, världens finaste människa. När jag hör det idag på många äldre damer så får jag en varm våg genom kroppen , så otroligt vackert namn och hjärtat slår ett extra slag för mormor ❤️

Jag tycker Lisbeth och Mirjam är jättefina

Min katt heter Mirjam, så vackert namn. Ett eventuellt pojkdjur får heta Malte.

Theodor ❤️

Heter min son! Den andre heter Vincent, världens två finaste namn enligt mig…

Heter vår sin också ?

*son

Elvira, Josefina, Hanna, Olivia, Olga, Jonna,
Benjamin, Theo, Tobias

Lou, Lilja, Lily, Majken, Alice, Isabelle
Benjamin Ian

Lykke, Benedikte, Lone, Märta, Wera, Rakel

Ingrid, Erik och Kerstin. Och Hedda. Och Signe och Henning. Massa fina namn ?

? Du skojar va?

Varför skulle hon skoja? Superfina namn ju!

Jack, Ben, Bill.

Med dig på Jack. Får jag nånsin en son ska han heta de. De är klart sen urminnes tider ?

Sen jag var liten har jag tyckt om namnet Noelle.

…….. sen under graviditeterna med båda döttrarna hade tydligen deras pappa en åsikt också, så från och med att de föddes är mina finaste namn Belle och Lilo.

Pojknamn är svårare, men där tycker jag om Mick, Morris och Levi.

Morris heter min katt ?

För mig är det en bil.

Och Sandra hette mitt marsvin, så olika det kan vara! ?

Åh kul! Mitt barn heter Lilo och vi valde mellan det och Belle.?

Clara, Elin, Sofia, Sigrid, Lykke, Signe, Astrid

William, Simon, Albert, Åke

Jag tycker Viktor den store har bra förslag gällande kombo-namn annars. Man fick visst prylar på köpet ifall man nappade på samarbetet han har med sig själv. Hans förslag finns under Öppet spår för den som vill få ny inspiration.

Leonie är så fint! ?

Visst är det!! Det enda negativa är att man kan uttala det på 2 sätt och det ena gör namnet en otjänst haha.

En av mina ”anmödrar”, min fars farmor, var fenomenal på att få till i mitt tyckte vackra namnkombinationer till sina söner. Farfar hette till exempel Axel Olof Tage och hans bror Erik Gustav Valentin. Över hundra år sedan de föddes men visst håller namnen än.

Ja, det är ju väldigt vanliga namn, förutom Valentin då. Riktigt fina ändå! Jag har haft Fabian, Valfrid och Sefanias bland äldre generationerna ?

Eira, Freja, Mavis, Elvira, Axia, Nova bl.a
Noah och Loke , annars tycker jag hebreiska namn generellt kan vara väldigt vackra, Efrain, Efren, Eli, Elah, Isaiah, Ismo etc etc

Det är nu jag undrar om vi har en gemensam bekant alltså. Om jag säger steampunk, Wasteland osv, ringer det klockor då? Jag tänker att så många som heter Mjukis kan det väl inte finnas där ute? 😀

Det låter onekligen som samma Mjukis. ?

Kul för Marie!:)

Dock inte avundsjuk på två, har världens goaste 10-månaders men vissa nätter alltså. Hade det varit två då.. oh my.?

Någon som vet varför House of Philia-Petra är så sur och ledsen igen att hon knappt vill blogga (senaste inlägget)? Verkar vara kommentarer från följare, men var? Ser inget elakt på Insta eller bloggen.

Hofp är väl känd som The Dramaqueen så har nån glömt ett hjärta efter en kommentar ska det genast suras och fiska extra många gulliga kommentarer med hjärtan.

Åh, vad roligt att de väntar barn! Och två stycken är ju dubbel glädje!
Jag blir alltid glad när folk blir gravida och får barn. Dock undrar jag om jag kommer att få uppleva det, eller om det är för sent… Jag skrev här i kommentarsfältet för ett par månader sedan då jag på min 40-årsdag hade fått pengar till ägginfrysning i present – och ni peppade mig allihopa och tyckte att jag skulle frysa in äggen i väntan på rätt man. Nu har jag dock fått reda på att man inte får frysa in äggen efter att man fyllt 39, och det känns som att falla ner i ett svart hål av ångest. Finns det några här som har fått barn efter 40 utan att ha nedfrysta ägg? Borde jag inseminera mig i Danmark istället? Jag har alltid känt att det är bäst att vara två när man bildar familj, då man ju delar på både svårigheterna och glädjen i så fall. Men nu insåg jag plötsligt att jag kanske inte hittar rätt kille i tid… Och att inseminering kanske ändå är en bra idé?

Kan ju inte säga vad som blir bäst för dig, men om det hade varit jag hade jag tagit nästa tåg till Danmark för inseminering.

Adoptera istället? Finns så många barn som inte har en själ i världen. Alternativt stödhem eller liknande.

Fast att adoptera som ensamstående är väldigt svårt, samt att adoptionsindustrin har en väldigt mörk baksida. Barn som tas från sina föräldrar pga bristande ekonomi (något vi i Sverige löser med ex socialbidrag) och adopteras bor till andra sidan jordklotet exempelvis.

Det är svårt att få adoptera. Finns inte så många barn att adoptera (vilket man kanske kan tro med tanke på antalet föräldralösa). De är ”inte inne i systemet” så att säga.

Har en kompis som adopterade ensam. Hon är nu mamma till en liten flicka från Indien, så det finns länder som tar emot ansökningar från ensamstående. Däremot tog det lång tid och först blev hon erbjuden flera svårt sjuka och/eller handikappade barn som hon kände sig tvungen att säga nej till (vilket naturligtvis var oerhört tungt och psykiskt påfrestande i den situationen, med så stark barnlängtan också).

Vill tillägga att hon inte tackade nej av elitistiska skäl utan utifrån vad som kunde ses realistiskt och fungera för just hennes livssituation (sedan vet man ju aldrig vad som händer längre fram i livet, men ändå)

Om du vill bära ett barn tycker jag att du ska se till att ta de chanserna som finns! Det finns inget att förlora. Om du hittar en livskamrat som inte vill vara med dig (och eventuellt försöka få barn ihop?) för att du har barn sen tidigare eller pga inseminationen – då är det inte rätt livskamrat. Tänk om du har svårt att bli gravid? Tänk om du hittar en livskamrat som har det svårt att göra dig gravid? Tänk om livskamraten står framför ögonen på dig när du är 50? Tänk om du blir gravid, med insemination, och får ett efterlängtat barn? Det är ditt liv – LEV DET!

En kollega till min svärmor är mamma till en pojke efter insemination. Ärligt talat verkar hon vara gladare och mer harmonisk än många mammor – mig själv inkluderad. Vill du bära ett barn – ta chansen nu. I övrigt kan jag verkligen rekommendera familjehem eller adoption. Fantastisk på många sätt och vis. Lycka till!

Men åk till danmark, vet två som gjort det. Är väl inget att vänta på?

Om vi förutsätter att du inte inte hittar någon snubbe som känns rätt och som du vill bilda familj med. Vad vill du i den situationen? Ensamstående förälder eller hellre inga barn? Är svaret självklart eller tvekar du?

Tycker man det är väldigt viktigt med barn hade jag inte skjutit fram det en dag till om jag var 40. Men hur viktigt det är kan du ju bara känna själv.

…. och träffar du en man du vill ha familj med efter att barnet är fött så bildar ni ju bara en familj med ditt barn, tänker jag 🙂

Jag blev gravid vid 41 års ålder, helt naturligt och oväntat. Födde en frisk gosse för ett år sedan (jag hann precis fylla 42 innan förlossningen). Nu är jag visserligen gift och har barn sedan tidigare men det är inte omöjligt att bli gravid efter 40 men självklart lite svårare.
Om du har möjlighet så kolla upp din fertilitet och dina möjligheter att bli gravid. Min gosse är det mest fantastiska som hänt mig, han är så ljuvlig, glad och söt.
Lycka till, jag hoppas du får uppleva en graviditet och ett eget barn.

Tack för alla svar!
Jag har länge haft en svår livssituation, med PTSD och ångest – så därför har jag alltid tvekat till att bilda familj, trots en mycket stark barnlängtan. Jag har helt enkelt inte varit mogen för att ta hand om ett barn, och har känt att jag måste bli mycket mer stabil först. Men de senaste två-tre åren har jag börjat må mycket bättre, och nu har jag dessutom fått remiss till traumaterapi! Så om ungefär en månad börjar jag i ett års terapi för att få hjälp med min PTSD. Läkarna varnar för att jag kommer att må sämre medan terapin pågår, men att det det ju betyder att terapin ”funkar” – dvs att jag kommer att bli mera instabil medan jag jobbar med det som är svårast. Och därför är det inte läge att börja försöka skaffa barn förrän om ett år… Jag får verkligen panik av det här, och kan bara hoppas att jag fortfarande är fertil då.
Men det känns inte rättvist att vi kvinnor har den här pressen rent biologiskt samtidigt som män kan vara typ 70 och få barn. Jag får helt enkelt hoppas på att jag kan bli gravid vid 41 eller 42, och försöka med insemination och IVF och Gud vet vad. Annars hoppas jag att jag kan förlika mig med att vara barnlös? Oj, vad jag är avundsjuk på de som inte vill ha barn och därmed inte känner den här biologiska pressen ?

Jag har flera väninnor som fått sitt första barn 40+. Inte så ovanligt☺ Självklart finns det risker. Jag är 39 och varit singel länge; därför har det inte blivit några barn för min del.

Och ja, om du är säker på att du vill ha barn, skaffa själv! Partnern kommer senare, men kanske för sent?

Min kollega har fått två barn efter 40, och ett strax innan, tre friska härliga grabbar! Vill du ha barn så kör!
En i min mammagrupp var inseminerad i Danmark, hon hade varken tid eller lust att vänta på ”den rätta”, så hon ordnade det själv och var så lycklig och nöjd över sitt beslut ?

Ja, jag har inte tiden att vänta på att hitta ”den rätte”, så jag ska börja läsa på om insemination! Storkkliniken i Danmark verkar bra, så kanske blir det dit jag åker ? Jag är dessutom halvdansk, så det känns rätt kul att kunna välja en dansk donator!

Mitt ex mamma blev oplanerat gravid när hon var 46! Allt gick jättebra och C är såååå söt. Så det går absolut för vissa över 40! Lycka till! ❤️

Hade redan suttit på tåget.
Utan tvekan.

Hellre ensam mamma än inte mamma alls.

Skulle nog hellre översätta ”Mjukis” med ”Softie”…

Det är inte ett smeknamn och då översätter man väl inte.. som man inte översätter Axel till Shoulder eller Saga till Story/Fairytale typ. ?

Hahah, i min kompis krets har vi en Saga som vi kallar för Story. Introducerar henne även som det när hon är och hälsar på oss i England!

Nu kanske någon redan redan kommit med detta förslag (jag orkar inte läsa igenom 119 kommentarer för att se), men Phoebe och Phoebo?

Hehe

Veto

How about Veto?

Grattis, äntligen har hon träffat rätt. Marie har ju dejtat halva Stockholms män… märklkgt att Paow fått slapprykte men inte denna donna!

Men lägg av. Gissar på att hade det varit en känd kille hade du aaaaaldrig skrivit den kommentaren!

Asch, skit i det där. Hen verkar väldigt ensam och ledsen.

Gud, du fortsätter stråks som den härliga människa du verkar vara, i detta kommentarsfält Sandra.

Kom igen nu, googla nu orden jag föreslog när du frågade hur Anobym ville sina barn sp illa iom sina namn. Prova sen att bara vara tyst med dina elaka, bittra, missunnsamma åsikter. De säger bra mycket mer om dig än personerna du försöker smutskasta.

Stråla
Anonym
….

Haha Mjukis från Göteborg? Som hade snyggohåret innan han drog till US och blev pilot eller vad det nu var?

Jag undrar, i fall man endast vill ha ett barn, men råkar vänta på tvillingar, om man får göra abort då? Hinner man fortfarande göra abort när man får veta eller är det för sent?

Bra fråga! Kanske kan man singla slant om ungarna och adoptera bort den ena?

I ca vecka 12-13 gör man ofta första ultraljudet och då får man veta om det är en eller två – fri abort har vi ända fram till vecka 22 typ. Men knappaast gör någon som vill ha bart abort, för att de råkar vara 2..

Tur så man fortfarande hinner. Alltså rent krasst så skulle jag vara en sån som tar bort om det skulle vara två därinne. Vill man bara ha ett så vill man inte ha två.

Aldrig hört talats om att något liknande gjorts tidigare, en graviditet fungerar inte så för en normal människa.
Att sen låta barnet växa upp utan sitt tvillingsyskon.. snacka om grymt.

@linda hon menar väl att hon aborterat båda fostren och försökt bli gravid igen snarare än att ta bort det ena fostret och fortsätta samma graviditet ?

??‍♀️

Finns något som heter selektiv abort, så ja, det förekommer.

När tror ni dessa namn återkommer? Conny, Glenn, Ronny, Ulla, Inger, Lena, Monika, Anette, Kjell, Göran, Bengt, Benny.

Jobbar inom tandvården & vi har en patient som är 4 år som heter Leif ??

Sekretess är inte riktigt din grej va? Rekommenderar dig att läsa de papper, ordentligt, som du fick och skrev på när du började arbeta.

Hälsningar
Sjuksköterska