https://youtu.be/TYHcHv1fbdg?t=14m52s
Ida Warg är en influencer som varit väldigt öppen med att hon tidigare lidit av ätstörningar men att hon nu under sin graviditet haft en mer avslappnad inställning till mat än någon gång tidigare.
I videon här ovan så bemöter hon en kommentar som hon såg inne hos Svenska Youtubers som tog upp just detta, och hon berättar i klippet att hon är både arg och ledsen över det som stod i den.
Enligt Ida på Svenska Youtubers så är det den här kommentaren det ska handla om:
Så här säger Ida i sin video för den som inte vill/kan/orkar titta:
Jag kom in på en kommentar på en skvallerblogg där det stod att jag fått tillbaka mina ätstörningar och klagar på att magen blir stor. Jag vet inte var denna personen har fått den informationen ifrån för jag har ju gjort allt annat än klaga på att jag är för stor. Om den personen hade sett min senaste video så är jag mer orolig för att min mage inte har växt.
Att folk går på att jag tränar för mycket. Men vet ni vad. Träning är superbra. Att föda ett barn är lika jobbigt som att springa ett maraton. Ju mindre tränad man är, desto jobbigare blir förlossningen.
Jag har aldrig haft ett mer avslappnat förhållningssätt till kost. Jag har noll ångest när jag äter. Jag känner att jag kan äta exakt det jag vill, när jag vill utan att få någon ångest. Så alla ni som är oroliga över att jag har fått tillbaka mina ätstörningar, så kan jag säga absolut inte. Jag har ett barn i magen som måste ha mat. Han är viktigast av allt.//Ida
Med andra ord så innehåller kommentaren här ovan inte mycket substans att tala om men jag förstår samtidigt att Ida vill bemöta den.
Jag vet att några reagerat på att Ida har med sig smink i sin bb-väska och jag kan hålla med om att det låter lite märkligt, men samtidigt så vet jag att GabJoss berättade att hon ställde sig och lockade håret när hon fick verkar när Jason skulle födas, mest för att hon inte visste vad hon skulle göra.
Marguax fick sina tånaglar målade på förlossningen och Ida Warg vill ha solpudrade kinder – märkligare saker HAR hänt.
Jag kan tänka mig att det är lite som reaktioner vid trauma och i chock.
Många av oss vet nog hur vi SKULLE vilja reagera, men har ingen aning om ifall det är hur vi skulle agera om vi någonsin hamnade i den situationen.
Jag såg nyligen en dokumentär på Netflix om terrordåden i Paris – ”November 13th: Attack on Paris” – där de tar upp just det här – människornas reaktioner på sina egna reaktioner under dåden.
Väldigt intressant!
Klart alla vill vara rationella, omhändertagande och hjältemodiga men sanningen är den att man inte har en aning om sin egna reaktion förrän man hamnar där.
