Mammapoliserna som tagna ur skildringen av ”Grottbjörnens folk” har sannerligen slutit upp och gjort gemensam sak av att minsann tala om för Ida Warg att hon är en självisk, egoistisk och opassande person och mamma efter att hon valt att lämna sin bebis med pappan för att fixa naglarna på Mall of Scandinavia.
Enligt kommentarerna – som fortfarande ramlar in – riskerar nu lille Elvis att drabbas av allt från separationsångest från att ha blivit övergiven till hela världens alla sjukdomar eftersom det tydligen går både Difteri och Lepra på Mall of Scandinavia.
Nu gör ju detta ingenting eftersom man då enkelt kan använda sig av ”Kry-appen” som precis varenda influencer gör reklam för just nu, men ändå…
Om pappa Pärlan hade tagit ut lill-Elvis på en promenad samtidigt som Ida fixade naglarna eller – ve och fasa – tog sig en tupplur, hade samma trauma drabbat sonen även då?
Var går gränsen? Är det antalet timmar mamman är borta från bebisen som kommer orsaka traumat eller är det själva nagelfixet?
Och det handlar väl inte om att hon ”VILL” lämna bort sin bebis, utan om att det faktiskt är okej och gör-bart?
Föregående inlägg 
Älskar nötter som tycker synd om föräldrar tvingar sina barn bli vegan, men vad fan gör ”köttisar” då? ?
Elvid har väll en pappa? Eller? ??
En förälders uppgift är ju lite att ”tvinga” sina barn, dvs göra val åt dessa tills de kan göra val själva. Att välja bort kött är lika mycket val som att inte välja bort kött. Det verkar köttisar glömma.
Egentid är en sak, men att ta med en nyfödd in på ett köpcenter är faktiskt onödigt. Stor risk för smitta.
Det gjorde hon inte. Han var hemma med pappan.
De som är olämpliga är ju för övrigt alla jävla nötter som kommer med dylika kommentarer. Olämpliga som föräldrar och olämpliga som människor. Suck.
Stackars majoriteten av svenska barn som bli lämnade av sin far efter de 10 dagarna av pappaledighet efter födseln.
Det är långt ifrån samma sak.
Ja jag håller med, stor skillnad att bli lämnad ett par timmar jämfört med en hel arbetsdag.
Allt är ju relativt. En mamma som ammar sitt barn kan ju inte vara borta från ungen i flera timmar. Matar man sitt barn med ersättning däremot så funkar det ju fint att låta pappan ta hand om bebisen några timmar eller varför inte en hel dag eller vecka.
Öh hört talas om pumpad mjölk?? Går alldeles utmärkt! Går att frysa in med.
Jaha och hur mycket tror du man kan pumpa ut? Ja så det räcker till en matning kanske. Man har inte oändliga mängder. Det tar lixom slut o så får man vänta tills ny mjölk kommer.
Eh jo det är exakt vad man har om man har en fullt fungerande amning. Jag gjorde det och nästan alla jag känner.
Kan tillägga att jag ammade rtt helt år med. Frågan är om du ens har barn eller isf har ammat? Tänker att du borde veta det om ämnet isf. Att det finns obegränsat med mjölk under en stimulerad normal amning. Menar nu dock inte att ersättning är fel utan mer att det funkar fint att pumpa ävrn om man vill amma länge.
Sen får man ju isf pumpa i omgångar och frysa in.
Ja jag har 3 barn och ammar min 2 månaders just nu. Jaha då har väl inte jag en fungerande amning då för jag har verkligen inte oändliga mängder trots att jag helammar.
Det var klumpigt uttryckt. Ber om ursäkt för det. Vissa släpper inte till pump såklart men det betyder inte att det är så för alla. Vissa mammor producerar så mycket mjölk att man donerar den till neo tillexempel så när du skriver att man inte kan vara borta lver en natt så är det helt enkelt inte sant.
Ursäkten godtagen ? det var dumt av mig också att bara utgå ifrån mig själv. Det fungerar såklart olika för alla 🙂
Fast det är långt från alla som har så mycket mjölk efter tio dagar. För väldigt många tar amning upp till en månad att etablera och det är bra att veta om om man vill amma så att man inte tar till ersättning direkt om det inte är det man vill. Och ja jag har ammat två barn i 13 månader, helt i 6.
Ja Tess men varför tycker folk att det är deras ensak? Varför tror folk att inte Ida vet detta? Och varför skammar andra mammor andra kvinnor för att de lämnar huset i två timmar? DET är det stora problemet här.
Men man kan ju alltid springa hem med en ny laddning utpumpad mjölk. ?
Fast vi har både kyl och frys full med utpumpad mjölk? Klart det går att bygga upp ett lager. Inte på en dag såklart.. man får planera lite.
Pumpa är ju kasst. Stimulerar inte alls på samma sätt å så får man sluta amma i förtid
Hahaha va?? För mig fungerade det i över ett år.:)
Exakt. Amning hade fungerat längre än ett år 🙂
Din kommentar väckte en fråga hos mig. Jag har inga barn, planerar inte barn och har av naturliga skäl ingen kunskap kring detta.
Men det är väl vanligt att mamman är hemma ca ett år(?) med barnet i början, kan pappan vara hemma istället? Jag har då aldrig hört talas om att pappan är hemma, men kan han det? 🙂
Självklart kan han det!
Jag pluggade när jag fick mitt första barn som kom mitt i terminen. Pappan var f-ledig de första två månaderna medan jag var inskriven på universitetet. Ska tilläggas att jag läste en utbildning med mycket självstudier och få obligatoriska moment, så jag var borta några timmar typ tre gånger i veckan.
Ja, det kan han. Varför skulle han inte kunna det? Jag har varit helt redo att jobba 14 dagar efter förlossningen, och amningen har inte fungerat alls så bebisen har ätit ersättning. Finns väl inget som hindrar att pappan är hemma?
Ja, ve och fasa! Barnet var med sin FAR!?
Jag HATAR mamma-maffian. Jävla pack.
Det sjuka är att ingen hade ifrågasatt om Pärlan dragit iväg ett par timmar på gymmet, en promenad, middag eller dylikt. Men f-a-n om du gör det som mamma, då jäklar!
Tycker Ida gör rätt som unnar sig lite egen tid, prick det man kan behöva efter att ha burit bebis i nio månader, förlöst bebis OCH agerar mjölkko ca 90% av dygnets timmar.
Nej Carro men det är skillnad på mamma och pappa för barnet vid så låg ålder.
Hur är det skillnad, utveckla gärna! Berätta även hur det blir för alla dom barn som t.ex. hamnar på neo ett antal dagar efter förlossningen och vårdas i kuvös el av personal stora delar av tiden?
….Det påverkar dem SJÄLVKLART negativt ur ett medicinskt och psykiskt perspektiv? Finns inga fördelar med att hamna på neonatal hur gärna man än kunde önska det?! 😛 nästa fråga…
För det första så hamnar man inte på neo ”ett par dagar efter förlossningen” utan man hamnar på neo direkt efter förlossningen. Förhoppningsvis är föräldrarna väldigt närvarande och deltagande i vården, men naturligtvis krävs det mest av personalen på avdelningen. Däremot så är förhoppningsvis föräldrarna såpass närvarande att de sitter känguru X antal timmar/dag plus är delaktiga i blöjbyten och matning, trots kuvös eller liknande.
Vad gäller skillnad på mamma och pappa, så JA det är stor skillnad på mamma och pappa vid den tidiga åldern. Bebis och mamma har påbörjat en anknytning redan i magen som är superviktigt. Läs på om primär anknytningsperson och anknytningsteorin.
Hon menar nog att man är på neo i ett antal dagar efter förlossningen, inte att det går ett antal dagar och sen plötsligt hamnar man där :p
Jag ville inte lämna min bebis i en sekund ens och helst inte nu heller trots att hen är 11 ? Jag hade längtat så mycket.
Men för det dömer jag ej des om vill/behöver lämna en stund!
Nej, det är det faktiskt inte
Jäklar vad synd det måste vara om vår åttaåring så här i efterhand då när jag drog iväg och hämtade storebror från dagis vilket tog två timmar medan lillebror två dygn gammal låg och sov hemma i sängen med pappan. Vilket trauma han måste bära på.
Eftersom det är sån stor skillnad på mamma och pappa, vid vilken ålder kan ett barn adopteras av 2 homosexuella män utan att ta skada då det barnet bara har pappor och ingen mamma?
Att tro att barn inte tar skada av adoption (oavsett antalet mammor/pappor) är ju förvisso väldigt naivt.
Ett av de värsta kommentarsfälten jag har sett. Folk är ju fan inte kloka. Idioter!
Så jävla tröttsamt. Jag är i största allmänhet inget jättefan av Ida Warg men det här är ju sinnessjukt. Fattar folk inte själva hur orimliga de är i sina krav? De målar upp kognitiva domedagsscenarion gällande en 10 dagars bebis som för det första antagligen sover större delen av dygnet och för det andra har ett synfält på vadå, 15 cm? Har de noll tilltro till barnafadern? Satt de själva ihop med sin bebis dygnet runt de förata 2 åren? Exakt NÄR har man rätt att i hemlighet få önska sig lite egentid och när har man som mamma rätt att ta sig den? Stolpskott.
Blir trött på när anknytningsteori används av eller hänvisas till av folk som inte har förstått den i grunden, eller har någon klinisk erfarenhet av att arbeta med den. Det är en riktigt bra teori som förklarar mycket i den tidiga utvecklingen och den är viktig för oss som arbetar med barn och föräldrar. Men att se folk bli onyanserade och hatiska mot en mamma som lämnar sin bebis för att fixa naglarna en kort stund gör mig så trött. Tänk om samma energi och fokus skulle läggas på de barn som faktiskt far illa på riktigt? Var är alla barnvänner/experter när kommunerna vädjar om att fler ska bli familjehem tex? Var är de när barnen i samma trapphus blir misshandlade eller får se sin mamma bli misshandlad? Eller när de ser föräldrar som inte kan tillgodose ens de grundläggande behoven hos sina barn? Då är de flesta tysta.
Jag tror det är på grund av att många tycket att en jättebra och superotvivelaktig källa till information om anknytningsteorin är facebookgruppen. Man blandar lite forskning med allmänna åsikter och random personers tolkningar och vips så är exakt all information värd lika mycket som forskningsresultat.
helt sjukt hur mycket mer tvärsäkert man kan uttala sig efter att ha hängt i en facebookgrupp i 3 h jämfört med om man forskat på något i 3 år.
Jag har antagligen ett liknande yrke som du och liknande akademisk bakgrund. Kunde i te ha uttryckt mig bättre själv. Många pekpinne-mammor förvanskar ofta anknytningsteori till att passa deras egen agenda. Det blir pseudovetenskap av alltihop.
Det finns i n g a vetenskapliga evidens för att barnet påverkas negativt av att en av de primära anknytningspersonerna (i detta fall mamma Ida) lämnar barnet en kortare stund. Historiskt sett har barn alltid haft många anknytningspersoner runt sig. Syskon, lärare, mor/farföräldrar, ammor etc. I mer primitiva samhällen hjälptes alla åt, även om det var främst kvinnor. Det betyder dock inte att män är sämre lämpade föräldrar.
Poängen är att dessa kommentatorer är så långt ute och cyklar så det finns inte. De blandar ihop eget tyckande med riktig fakta. För någon som är en riktig nörd på mitt område (barns utveckling) så är det så FRUSTRERANDE att läsa!
Skulle tro att övervägande av de som spyr ur sig elakheter inte själva har barn.
Men de sitter där som jäkla proffs som ”vet” hur det ska vara.
Ja precis. Alla är de bästa föräldrarna. Tills de får egna barn?
Jag tror att de flesta är föräldrar som tror att de nu vet bäst om allt och allas barn bara för att de själva har barn. Sällan jag stöter på vuxna utan barn som orkar engagera sig så i andras ungar och uppfostran. Men vad vet jag..
Nej, tvärtom så tror jag att det är de som inte har barn som tycker att det minsann ska vara jämställt och att mammor kan gå och komma som dom vill, för det finns ju andra som kan ta hand om barnet. Dessa mammor som kommenterar vet att nyfödda behöver sina mammor, det är viktigt för dem och de kan ta skada av det i framtiden.
Tar barnet också skada när pappan går tillbaka till jobbet/går på konsert/åker och handlar/tränar när barnet är litet?
Du behöver läsa på om anknytning hos små barn ser jag.
/barnpsykologen
NEJ barnet tar inte skada när pappan går till jobb eller konserter, för det är mamman som barnet känner mest trygghet med. Pappa är som vem som helst. Snarare DU som inte förstår 16:44.
If you say so
Asså man kan ju inte förneka biologin, mor och barn har en speciell förbindelse. Bebisen lär känna mammans röst mest och ofta ammar mammor i början vilket är en stor anknytningskanal. Det är ingen slump att många adopterade barn har problem med anknytningen, även om det så klart är andra faktorer som spelar in än bara en frånvarande mamma.
Med det sagt är 2 h ingenting att tjafsa om, Ida Warg har inte gjort något fel.
Barn kan ha flera nära anknytningspersoner. Mamma och pappa borde ju vara helt självklara. Pappor som engagerar sig i sina barn, bär och sköter dem lika mycket som mamman blir ju lika stor trygghet som mamman. Vi borde uppmuntra fler män till en nära relation med sina barn och inte skamma mammor som vill göra annat än amma i några timmar.
Barn kan ha flera anknytningspersoner men jag har för mig att bebisar kan bara ha en primär och att pappan räknas som sekundär och sen efter några månader i takt med bebisens utveckling så går pappan från sekundär till primär.
Men som någon annan skrev ovan, oavsett det så har Ida inte gjort något fel.
Hur tänker du med barn som har två pappor då?
Det är självklart den PRIMÄRA anknytningspersonen som avses, oavsett kön.
Man kan ha mer än en primär anknytningsperson ?
Nej det kan man inte. Man har bara en primär åt gången. Man kan dock BYTA primär. Det heter kikom PRIMÄÄÄR. Att den primära byts utvtar dessutom en längre tid. Men folk är ju inte kloka gällande det gör med att en mamma ska kedjas fast i soffan. En sån fruktansvärd kvinnosyn här finns.
Social konstruktion så klart.
Man tänker att det finns en anledning till att det krävs en man å en kvinna för att det ska bli ett barn.
Även att fostra och älska ett barn?
Men lägg av M.
Ett barn är lika trygg hos medföräldern. Ser du på dina barns far så här med? Anser du att du är viktigare? Har du barn? Varför tror du att ett barn skadas om pappa tar hand om hen? Källa tack.
Pappan har inte burit barnet, pappa är som vem som helst för barnet i den åldern, det kan vara vem som helst som barnet kan knyta an till lika väl som till pappan. Tror inte M säger att barnet skadas om pappa tar hand om det men det är mamma som är tryggheten och om en mamma lämnar en period så får det framtida konsekvenser som dålig självkänsla och ofta psykisk ohälsa. Finns många källor på det.
Du får nog definiera period…
En period i detta fall kan vara allt från ett dygn till många år.
? vilka knäppa teorier
HAHAHA?
Nej det får det inte. Känner ingen av er hör adopterade barn? Eller barn med homosexuella föräldrar? Har ni tagit examen på ”självlärda psykologer” lr?
Det är väldigt vanligt att adopterade barn fått problem senare i livet, det har gått snett för många dock gäller det såklart inte alla. Det beror ofta också på vid vilken ålder saker och ting har skett för barnet.
Till 19:02. Det beror ju också till stor del på att studier på adopterade barn gjorts på barn från länder med bristande vård av föräldralösa barn.
Men det är ju vanligt att barn med en mamma som är närvarande hela tiden får problem också.
Mitt barn intensivvårdades från hon var 10 dagar. Togs omhand av väldigt många olika vårdpersonal. Nog fån visste hon när det var pappa som kom ? Säg inte att det finns många källor hänvisa till en.. använd inte utvecklingspsykologi för att få dig själv att framstå som oumbärlig. Det är bara smaklöst.
Nej det finns inte många källor på det, möjligen anekdotisk bevisföring i form av mammagrupper och familjeliv… Dock finns det MÄNGDER med forskning som motbevisar din hittepåteori. Varsågod:
https://www.psychology.su.se/polopoly_fs/1.243815.1439466411!/menu/standard/file/Risholm%20Mothander%20och%20Broberg.pdf
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2724160/
https://positivepsychologyprogram.com/attachment-theory/#research
Mina barns pappa är lika delaktig som jag är. Från allra första stund är mamman den stora tryggheten för babyn, vilket är självklart. Doften, rösten, mamman är bekant för babyn för att hen har levt inuti henne. Ingen annan än mamman är en trygghet för babyn från start. Genom att mamman och pappan tillsammans tar hand om barnet så blir även pappan en trygghet för barnet, men det händer inte på 10 dagar. Mamman är definitivt viktigare än pappan till först!
MEN LÄS VAD FORSKNING SÄGER ISTÄLLET FÖR ATT FARA MED SKITSNACK!
Håller du på med kristaller och kedjan istället för att besöka läkaren också?
bedjan*
https://www.psychology.su.se/polopoly_fs/1.243815.1439466411!/menu/standard/file/Risholm%20Mothander%20och%20Broberg.pdf
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2724160/
https://positivepsychologyprogram.com/attachment-theory/#research
Nope, det stämmer inte, möjligtvis har barnet uppfattat hjärtslagen, men ingen lukt och ingen röst.Det är först efter födseln som barnet börjar uppfatta sådant
Skitsnack, barnet behöver någon den kan lita på, mamma pappa eller tom någon annan.
och om mamman dör vid förlossningen? Barnets framtid förstörd? Eh NEJ.
Tror det är bittra tanter som själva aldrig fått hjälp av pappan/ haft råd eller tid att fixa naglarna. Då svider det när andra har det bättre.
Eller så är det människor som tänker på barnen och bryr sig och vill att kunskap och fakta ska komma fram. Nu behöver man inte utrycka sig elakt mot Ida så som en del gjort, hon är ingen dålig mamma för att hon lämnar i två timmar och fixar naglarna.
Nej det är inte människor som bryr sig och vill att fakta ska komma fram
Hade man brytt sig om barn hade man hjälpt barn. Inte spenderat sin tid med att tjafsa på Internet.
Lägg AV! Det är precis som när folk välmenande säger till tjocka att de borde banta och att de baara bryr sig om deras hälsa (?). Exakt samma dravel inlindat i falsk omtanke.
Tror inte nån e avis på hennes naglar direkt men
Haha, men fy vad hemska kommentarer! Tänker folk såhär? Har själv två barn och kan verkligen inte bry mig mindre om vad andra mammor väljer att göra. Och pappan, är inte han värd nåt? Det är ju toppen att ge pappa och barn tid tillsammans ❤️
Folk är så jävla korkade att jag blir provocerad. Elvis har TVÅ föräldrar som är fullt kapabla att ta hand om honom. Om han hänger med pappa ett par timmar själv spelar väl ingen som helst roll?
Jag hatar andra mammor som ska vara så jäääävla duktiga & peka på andra.
Jag är säker på att Ida & Alexander gör allt dom kan för att deras lille gosse ska ha det så bra som möjligt 🙂
Läs på om anknytning och primär anknytningsperson, så får du svar. (Önskar för övrigt att alla som skaffar barn eller vill uttala sig i ämnet läser på ovanstående)
Ja absolut, men då inte på någon facebookgrupp utan de riktiga forskningsrapporterna, tor de skiljer sig en hel del åt
Om du själv läst på hade du varit införstådd med att man kan ha mer än en primär anknytningsperson. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Anknytningsteori
En livslång anknytning bryts inte av att mamman försvinner i tre timmar. Ett barn har flertalet anknytningspersoner, en primär, sen flera andra. Om den primära anknytningspersonen inte finns i närheten, tyr sig barnet glatt till någon annan anknytningsperson. Sluta använda anknytningsteori för att rättfärdiga rutten syn på kvinnor/mammor.
Josefin, jag ser att du är väldigt aktiv med dina åsikter och antaganden här. Jag skulle rekommendera dig att läsa de vetenskapliga skrifter som finns kring anknytningsteorin, vilket både jag och andra i den här tråden faktiskt har gjort. Helt uppenbart har du inte gjort det, utan precis som någon annan skriver, är det tydligt att du har nystat ihop delar av teorin och konstruerat något som passar dina egna åsikter. Vilket är mänskligt förstås men också oroväckande.
/Linda
Tack och lov var det ingen som brydde sig, -79 -88 -91 och -93, jag kunde faktiskt gå och handla själv en eftermiddag. Och tänk de har vuxit upp till alldeles förtjusande vuxna alla 4 ❤️
Åh herre. Håll i mig.
Sicka troll. Så avundsjuka och låtsas att vara barnpsykologer på köpet.
Märkligt ändå att de hinner spilla så mycket tid från sina bebisar för att skriva en massa hat till andra mammor ändå?? Tänker de inte på sina stackars barn som får sitta och vara ensamma när mamma näthatar? Så sorgliga dom är. Hatar mammamaffian. H A T A R. Antagligen så är fallet som så att deras eventuella partner (om nu ngn vill leva med dessa bitterf@ttor) inte har delat ansvar och att de nu får intala sig själva att det var exakt så här de ville ha det. 98% mamma och 2% pappa. Självklart har de ”valt” att aldrig ha egentid. Eeelleeer inte.
Jag tror också mycket ligger i det. Kan tänka mig att många i mamma-maffian gör nästan allt hela tiden och har partners som aldrig gör sin del. Enklare att låtsas som att det är så man vill ha det och att det är så det ska vara än att inse sanningen…
Och så grejen med veganismen och ”det fris valet”. Så att inte mata kött till barnet är tvång och förskräckligt men att proppa i barnet kött är fri vilja och fantastiskt?!?!?!
Och så finns det barn som är i en knepig fas och bara äter makaroner. Mammamaffian brukar då inte kritisera det trots att det är köttfritt… ?
Klart de gör! Deras barn äter minsann allt de bjuds. Och allt är såklart lagat från grunden på närodlade ekologiska grönsaker. Och socker är gift. Glöm aldrig de!
Exakt så!!!
Man är helt miserabel i sin egen situation helt enkelt och gör allt för att normalisera den. ”Jag ville det här själv”.
Själv önskar jag att jag hade vart som Ida i frågan. Jag vågade knappt gå på toaletten än mindre gå ut själv utan sonen. Litade inte på någon. Till slut fick andra ingripa typ för att jag skulle komma iväg och inse att han klarade sig alldeles utmärkt med både pappa och bla mormor. Ingen unge mår bra av ett nervvrak till mamma. Och alla barn behöver sin pappa med. Jag blir så upprörd över när specifikt andra mammor sparkar på mammor som faktiskt borde förstå hur första tiden är. Man behöver få behålla en bit av bara sig själv också. Och pappan måste få en chans.
Jag blev svårt sjuk bara några dagar efter förlossningen (ej relaterat till graviditet/förlossning) och var inlagd på sjukhus i ca 3 veckor. Jag var inte i skick att ta hand om mitt barn, kunde inte ens gå på toa eller ta hand om mig själv! Ändå fick jag kritik, ändå blev jag kallad dålig mamma.
Tror ni jag ville bli sjuk och missa de första veckorna?! Var det ett val att bli så sjuk?
Finns då ingen hejd på folk!
För övrigt så mådde bebisen hur bra som helst med sin pappa, och ersättningen är väldigt bra idag. Trots att jag gärna ville amma mitt barn så fick det bli ersättning och mitt barn var då nöjd och glad med pappan ändå.
Anknytningen tog vi igen och idag är det som ingenting hänt.
Fy fan vad elakt, hoppas du sorterade bord dom människorna ur ditt liv när du blev frisk ?
Tycker förövrigt att det är konstigt hur barn/barnuppfostran och husdjur gör folk så upprörda att dom ids sitta och skriva elakheter på nätet.
Blev också sjuk, dock relaterat till förlossningen. Tog knappt hand om min sov första 2 veckorna och när han var 10 dagar var jag borta (ofrivilligt) 12 timmar. Helt sjukt men barnet överlevde och är en frisk liten pojke utan anknytningsproblem ??♀️
Jag blev också sjuk i samband med förlossningen – jag var helt sänkt och praktiskt taget sängliggande första månaden, amning var inte att tänka på och dotterns pappa fick ta rubbet under den tiden. Hon är nu tonåring och vi har en helt fantastisk nära relation, vilket vi haft hela tiden – tänka sig!
Fast det är ingen här som påstått att man inte kan ha en fantastisk nära relation med sitt barn om man varit förlossningsdeprimerad/sjuk första månaden, inget konstigt att ni trots det haft och har en nära relation MEN om du varit nära dottern från födseln och sedan lämnar vid säg 6 månader i flera dygn så hade det kunnat orsaka att dottern då i framtiden fått dålig självkänsla, ångest el psykisk ohälsa som större.
Hade. Kunnat. Om.
Läser du själv vad du skriver?
Håller inte med dem och jag bryr mig inte, men hon verkar ju medvetet ha uttalat sig på ett sätt som triggar folk. Lite som att hon tycker det är viktigare med skönhetsbehandlingar än att vara med sin nyfödda bebis. Det är det folk går i gång på, inte att hennes man passade ungen i två timmar.
Ungefär som att säga att ngnblev våldtagen pga en kort kjol. Skärp dig. Det är inte hennes fel att hon får ta emot skit av okunniga mobbare. Det är mobbarens fel.
Så här skrev hon:
”I alla fall hade jag världens bästa dag igår! Spenderade hela morgonen och förmiddagen med Elvis och sedan fick jag 2,5 timmes ”egentid” där jag åkte iväg till Mall Of Scandinavia och fixade naglarna och tog en liten shoppingtur. Såååå härligt men oj vad konstigt det kändes att lämna lillen. Har inte varit från honom alls sedan han kom för 10 dagar sedan. Även om jag saknade honom massor så var det sååå skönt att komma iväg utanför lägenheten och göra något annat. Sedan även så nice att klippa av naglarna och få en fräsch färg.”
HUR är det triggande?! Ingen normalt fungerande person skulle tolka det som att hon tycker att det är viktigare med skönhetsbehandlingar än att vara med sin son. Gör man det så har man minst tre lösa skruvar i huvudet.
OT ang Paradise!!!!
Camcam, har du nån nytta/skulle vilja ha resterande av deltagarna från pH?
Nu är jag ju inte själv mamma, men tycker dessa mammapoliser är helt cray-cray. Vafan, låt Ida få lite egentid. Jeeesus.
Jag kan tycka att det finns en poäng i att man bör reflektera över att man som förälder inte bara kan utkräva sin egentid. Menar alltså inte denna situation nu när barnet var med sin pappa utan allmänt. Vissa saker får man göra avkall på för att få vardagen art gå ihop. Alla kommer väl hata mig nu, men jag anser att man tar ansvar för de barn man satt till världen. Dom är värda tid med sina föräldrar. Inte bara kvalitetstid (dvs åka till Leos på helgen) utan kvantitetstid. Den tiden är viktigare för dem.
Jag måste tyvärr hålla med en del kommentarer som Ida fått – jag säger dock inte att Ida är egoistisk, självisk och opassande mamma inte alls MEN en så liten bebis ska vara med mamman/behöver sin mamma och känner inte samma trygghet för pappan. Blir så ledsen av att många reser ifrån sina små bebisar nuförtiden och inte tycker att det är något med det – ”för barnet har ju en pappa, och barnet har det bra” MEN ett barn blir otryggt om en mamma lämnar – och det HAR framtida konsekvenser även om det inte märks direkt eller ens alls MEN det leder ofta till dålig självkänsla och psykisk ohälsa i vuxen ålder. Man ska INTE lämna el resa iväg i en vecka eller ens några dygn från en bebis som är under året, absolut inte både mamma och pappa!
Nej, att mamman lämnar sitt barn under korta perioder i spädbarnsåldern leder inte till dålig självkänsla eller psykisk ohälsa. Snälla.
Jo, det kan det.
Nej det kan det inte. Är det samma sak om mamman tar en dusch och barnet börjar gråta? Pappan tar upp den men skadan är redan skedd. Mamman får en stund att sova och tar i öronproppar, pappan hänger med barnet i 2 timmar, stackars barn. Mamman går på återkontroll på mvc för sina förlossningsskador och lämnar barnet hos pappa, ärr på psyket direkt.
Mina barn är extremt trygga, det har alla som mött dem reagerat på. Jag är väldigt intresserad av anknytning och jobbar mycket med det, trots att jag har varit ifrån mina barn lite då och då. Sluta vara så dömande.
Men vet du hur dina barn kommer må senare i livet? Och hur deras självkänsla ser ut på insidan? Ingen som sagt stackars barn för att pappa tar upp barnet och tröstar men barnet känner inte samma trygghet som hos mamma. Lämnar mamman ett litet barn som är under ett år en tid ja då leder det tyvärr ofta till framtida konsekvenser hur märkligt det än låter, och jag säger inte detta för att shama eller ge dåligt samvete.
Vad har du själv för grund för dina påståenden?
För att de är såpass gamla att man kan se vilken typ av anknytning de har. Klart att den kan skadas senare i livet av olika anledningar men hittills så har de fått en trygg anknytning. Anknytning är inget som formas första tiden och sen är intakt resten av livet. Nej, att en mamma är ifrån sitt barn korta perioder men tillgodoser barnets behov är inget som skadar anknytningen. Mammans blotta närvaro är inte tillräckligt, min mamma var hemma med oss hela barndomen men jag hade en otrygg anknytning trots det. Extrem separationsångest och och depressioner i övre tonåren. Tack vare terapi och självhjälp så har jag fixat mig själv, hade jag inte fått den insikten hade mina barn inte varit så trygga idag trots att jag har varit hemmamamma.
Så du menar att typ alla barn i andra länder där föräldrarna bara är hemma ett par månader innan de börjar jobba kommer få psykisk ohälsa?
Källa?
Vad grundar du detta i? Finns det någon forskning du kan hänvisa till? Jag tänker att dålig självkänsla kan bero på ganska många andra faktorer så skulle isåfall vilja läsa forskning som kontrollerat för andra saker som kan påverka självkänsla.
Oj.. JA självklart kan nog dålig självkänsla bero på många andra faktorer också ? kanske.. Grundar det i vad människor berättat och känner, sunt förnuft, och det finns en barnpsykolog som säger detta, minns ej namnet nu men hon har framträtt på tv4 ofta.
Att en barnpsykolog sagt något på TV är inte samma sak som att det är sant… Vad har hon för källa om hon hänvisar till forskning? Var den studien isåfall utformad på ett bra sätt? Osv osv. Magkänsla är ingen källa…
hahahahahhahahahhahahhahha
”människor berättar och känner” ja alltså detta är ju då helt sant särskilt då TV4as experter alltid håller en sådan kvalitet, Typ Paulo Roberto för kost och träning, Doktor Mikael för läkarfrågor etc…
Många människor med sunt förnuft tror på gud, och så finns det någon präst på tv också som säger det på söndagar på SVT så då måste ju det stämma. Bevis! = Alla ni andra kommer att brinna i helvetet sen som inte tror, trots bevis.
Anekdotisk bevisföring som inte stämmer what so ever.
https://www.psychology.su.se/polopoly_fs/1.243815.1439466411!/menu/standard/file/Risholm%20Mothander%20och%20Broberg.pdf
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2724160/
https://positivepsychologyprogram.com/attachment-theory/#research
Nej det kan det inte. Tycker synd om era barn om ni har förvägrat dom sina pappor på det viset under sitt eget tak och jag tycker synd om fäderna som har fått förlora tid med dom pga en fix idé.
Men snälla nån.. det handlar väl inte om att förvägra barnen sina pappor! Nu får ni väl ge er, verkar som det är många mammor här som ska försvara sina handlingar med att resa ifrån sina barn. Hur förvägrar man barnet sin pappa för att mamma finns i närheten? Suck..
VEM har rest ifrån sitt barn?
Många gör det tyvärr nuförtiden redan när barnen är några månader till ett år! INGEN som sagt att Ida rest bort!!! Jag fattar att hon var borta i ca två timmar MEN man kan skriva om annat också samtidigt, okej?!?
”Nu får ni väl ge er, verkar som det är många mammor här som ska försvara sina handlingar med att resa ifrån sina barn”
Som sagt, vilka har rest bort från sina barn?
Men Vera du skojar eller? Ska jag rabbla upp alla som jag känner och vet som har rest bort från sina barn? Haha.. eller menar du kändisar? Ja ska vi rabbla kändisar så finns det många som gjort det men jag lämnar inga namn nu men finns bl a bloggare, programledare och författare t ex. Ingen här har påstått att Ida har rest bort från sitt barn! ?
Finns dom här då eller vad menar du? Vi diskuterar att ida får kritik för att ha fixat naglarna. Det finns mammor som överger sina barn, är det också relevant?
”Kan”. Dumhet ”kan” också leda till åskväder och tsunamis.
Kanske inte för 2 timmar om barnet ändå sover nej men att resa bort i ett dygn eller flera, tyvärr är det så.
Vem har gjort det? Hur får du 2h egentid till en veckas semester på Mallis?
Det finns det många som gjort, har flera bekanta och känner till flera ”kändisar” t ex. Har inte fått 2h egentid till någon veckas semester på Mallis, hur får DU det till det?…men man kan skriva om annat också, visste inte att det är en ny regel härinne att man absolut inte får skriva något annat än vad just inlägget kritiserat/uppmärksammat/handlar om. Ska tänka på det till en annan gång, gäller att vara t y d l i g här också för många verkar misstolka och missförstå och läser som fan läser bibeln, finns många både känsliga och korkade här.
Håller med. Hade aldrig klarat av att vara ifrån min bebis heller.
Hur förklarar du då faktumet att jag var med min mamma NON-STOP fram till det att min syster föddes när jag var prick 20 månader gammal, men ändå lider av psykisk ohälsa? Lägg av med sådant här snack, tack!
Nämen snälla söta.. det är väl klart att det kan finnas personer som lider av psykisk ohälsa trots att man varit med sin mamma non-stop i 20 månader, tyvärr.
”Nämen snälla söta…”
Ta dina härskartekniker och dra härifrån.
Fast helt ärligt… en sådan blåst kommentar, som att man inte tror att någon kan lida av psykisk ohälsa om man varit med sin mamma första 20 månader i sitt liv behöver faktiskt en förklaring. Självklart kan man lida av psykisk ohälsa även av andra orsaker och det borde ju de flesta förstå, och förstår man inte det… ?
Men alltså vilken smått korkad kommentar
Jag har aldrig läst så mycket dynga på sån kort text. Åh gud hjälp mig! Sonen klänger lika mycket på mig som sin far för vi är hemma samtidigt. Tror inte pöjken får psykisk ohälsa i vuxen ålder, och får han det så är det inte pga att han sover på pappas bröst! Barnet är tryckt med dem hen spenderar mest tid med. /vit kränkt kvinna
Men snälla… sonen klänger lika mycket på er då ni är båda hemma samtidigt skriver du ja. Men antar att barnet är lite mer än bara några dagar eller veckor för DÅ är det mamma som är största trygghet, men efter en tid kan ju barnet så klart känna trygghet med dem hen spenderar mest tid med ja. Skulle mamma och pappa resa iväg från barnet några dagar när barnet är under ett år så kan det ge barnet framtida problem med t ex ångest, låg självkänsla.
Barnet är bara några veckor. Vi har tagit hand om honom lika och då är båda hans trygghet. Nu handlade det inte om några dagar utan 2.5timmar. Så varför ens kommentera att OM det hade varit dagar? Det diskuteras om mammasmaffians reaktion var lämplig.
Måste vara första gången i detta kommentarsfält och på denna blogg som man absolut inte får skriva något annat än just det som inlägget tog upp. Svårt att besvara vissa kommentarer annars också. Jösses när man läser här idag så blir man fan mörkrädd, märks hur enormt många korkade som hänger här, nej nu menar jag inte om man lämnar sitt barn då och då utan om hur saker tolkas och ifrågasätts, jisses. ?
Jag tror det är väldigt ömsesidigt.
Sluta för fan med dina ”kan”-kommentarer. Om mamman är borta från sin nyfödda kan ungen spontant explodera. Det KAN ju hända.
Hahahhahahahah
Hon reste ju inte ifrån barnet utan var borta ett par timmar?
Om inte två timmar är OK, är det OK med en dusch eller ett längre toalettbesök eller blir bebisen förstörd då också?
Jag tycker det känns lite som man använder argument för hur barn reagerar på att bli helt övergivna och applicerar på orimliga situationer typ dricka en kopp kaffe.
Skillnaden är att duschar man/går på toa/vilar så hör man om bebin gråter och behöver en, men man är otillgänglig om man går hemifrån. Det kan faktiskt skada, för en nyfödd behöver sin mamma jättemycket den första tiden, för det är hens trygghet.
Har sällan läst så mycket skitsnack.
Så ledsamt att ni ser det som skitsnack, usch så ledsamt och bedrövligt…
Usch på dig snarare, som lindar in ditt dravel i falsk omtanke. Du vill bara få en anledning att ösa ur dig ren och skär BS
Absolut inte! Vad vet du vad som är falsk omtanke?? Inte alls falsk omtanke!! Känsligt detta hmm..
Men kom med EN källa som styrker ditt påstående istället för att argumentera en massa!
Men två timmar, forfarande? Alla bebisar skulle ju få anknyyingsporblem om två timmar räckte. Grät barnet otröstligt hade väl förresten hennes snubbe promenerat in till henne med babyn eller använt sin telefon och ringt henne tänker jag.
Jag tvekar inte en sekund på att nyfödda behöver sin mamma jättemycket, herregud det är klart! Men det medför inte automatiskt att man riskerar permanenta problem av att vara ifrån sin mamma en timme eller två, och istället vara med en annan person man är van att vara nära. Om det vore så, varför ser inte alla sjukhus till att föräldrar exempelvis alltid får/ måste övernatta på sjukhuset med sina prematura barn? Alla prematurer som spenderar nätterna med sjuksköterskor borde ju få mer permanenta skador av det, än att vara för tidigt födda, enligt detta resonemang?
har du något belägg för att det skulle vara som du säger vore det verkligen intressant att läsa! Jag har svårt att köpa det (Obs inte för att nyfödda behöver sina mammor eller anknytning det köper jag rakt av).
Word!
Men snälla get!!!! INGEN, iaf inte jag, har sagt att Idas barn skadas av att hon är iväg i två timmar!!! Fattar du?! Jag skrev om att ett så litet barn känner trygghet hos sin mamma och bör ha sin mamma nära, OCH att om mamma reser iväg från ett barn som är under ett år i något/några dygn eller mer så KAN barnet ta skada i form av framtida ångest, depression, låg självkänsla.
Om du reser dig upp så KAN du ramla. Sitt ner.
?
Dör ?
Du säger att du håller med många av de kritiska kommentarerna i en debatt som handlar om att just Ida varit borta i just 2 h.
Om du blir upprörd över att folk inte försår att du inte alls syftar på Ida utan dina kompisar som minsann reser bort längre periode enorme du se över hur du utrycker dig. Eller om du inte tycker så egentligen så kan du ju bara säga att du uttryckte dig fel.
Hur ser du på barn med endast två pappor?
Om du frågar mig så tänker jag inte kommentera det.
Du har inget bra svar på det menar du?
En nyfödd kan spontant explodera om du lämnar hen för ett toabesök på 1 minut. Nu vet du det, Maggan.
Det där är inte sant. Vart har du fått det ifrån?
Nej, helt felaktigt anonym.
Så små barn diskriminerar inte ocj bryr sig inte om VEM som håller, matar, eller byter blöja på dem. Det kommer först senare i utvecklingen.
Far inte med osanning.
Fast bebisar bryr sig om om det är mamma eller okänd person som sköter om det första tiden. Pappan är okänd för bebisen, och därför behöver mamman finnas där hela tiden. Allt eftersom pappan också tar hand om bebisen får dom också ett starkt band, men det sker ju inte direkt.
Fel.
Upp till två månader spelar det inte den blekaste roll vem som tar hand om barnet. Det kan lika gärna vara jultomten eller tanten på Ica. Därefter spelar det roll men bara så länge båda resurspersoner är tillgängliga samtidigt. Barnet kan ha flera sådana. Jag har länkar fyra artiklar med fina referensstudier i men kommentaren är i modd tror jag.
Alltså jag förstår ju att ni inte är hemma i utvecklingspsykologin, det är ju inte konstigt, men det är fördjävla kasst att med felaktig övertygelse försöka få mammor att stanna hemma med barnet och pappor att känna att de aldrig är riktigt lika bra som mammorna.
Hur sjutton trodde ni det gick till fram tills för en si sådär 100 år sedan när kvinnor kunde vara hemma heltid med barn? Levde varenda människa från begynnelsen fram tills 40-talets kedjerökande och pillerknaprande deprimerade medelklasshustru med anknytningsproblematik och sociala problem?
Tror inte det va.
Länkarna är i en kommentar nedanför. Du kan ju själv googla efter publicerade peer-review-artiklar i valfri tidsskrift om du vill. Många erbjuder gratis tillgång i 30 dagar eller liknande så då kan du läsa hur mycket som helst om andra områden också 🙂 APA och EBSCO har fri tillgång vill jag minnas.
Kommer du viftandes med någonting som en pedagog författat i samarbete med karolinska eller någon mamma-tidning är jag inte intresserad av diskussion dock. Det måste vara statistiskt säkerställt och klarat riktig granskning.
Men man måste ju kunna se anknytning som något som formas under lång tid och inte som något som skadas så fort mamman lämnar barnet en stund. Det är så mycket mer som hör till en trygg anknytning. Det finns hur många mammor som helst som suttit fast vid sina barn i flera år men det betyder inte nödvändigtvis att barnen blir trygga. När mina barn var födda och vi kommit hem så åkte jag ENSAM till en supermarket, handlade mat, tog en fika och reflekterade, lyssnade på musik och körde ett varv med bilen. Jag lämnar mina barn lite då och då för att träna, fixa naglar, ta en promenad, träffa vänner och jag får alltid höra från pedagoger just hur trygga mina barn är. Jag finns där, jag ser dem, jag tröstar dem, älskar dem, ger dem frihet, tillit, lyssnar, skrattar med dem och låter dem formas till sina egna små människor utan att kräva att de ska uppfylla min bild av hur man ska vara. Att jag stuckit iväg då och då och varit ”ego” har inte påverkat det minsta, jag har annars varit hemma 2 år med båda barnen. Vi mammor gör så jäkla mycket redan så om någon vill tänka på sig själv för en sekund så låt henne, jag lovar att hon älskar sitt barn trots det.
Har du läst någon forskning angående detta eller är det magkänsla du går på? Försöker ej vara dryg utan är genuint nyfiken.
Ja både forskning och erfarenheter av verkliga personer inklusive mig själv. JO så är det, inte felaktigt alls det är sant! Och nu pratade jag inte om att lämna 2 timmar, säger inte att små barn diskriminerar men pratar om tryggheten och framtiden. Så ledsamt att många försöker vifta bort sånt här för att de vill ha egentid och kunna resa. Så ledsamt att folk inte förstår…
Du hittar ju bara på att det är pga att mam vill ha egentid man inte köper dina kommentarer, typiskt ful diskussionsteknik. Jag vill inte ha någon egentid, tackar som frågar men jag tycker dels ditt resonemang verkar helt orimligt och dels är det inget du presenterar några källor till så varför skulle jag svälja det rätt av? Sväljer du allt folk säger på internet utan källhänvisnig, så länge det sägs med ett gott syfte typ värna barn? Det måste liksom inte vara sant bara för att man har goda intentioner med sitt påstående.
Och sen handlade diskussionen inte om längre perioder utan om ett par timmar, det var ju det Ida fick kommentarer om och inget annat.
Alltså get… jag menar inget illa men det låter ju här som att många vill vifta bort det för att kunna få göra som de vill och inte vara så bundna. Om du tycker det verkar orimligt så känner jag att du inte är särskilt smart eller förstående. Det finns många som berättat om detta och det finns psykologer som säger detta, googla. Jag VET att Ida var borta i två timmar, har inte sagt något annat heller!!!?
Men allvar. Vår är dina källor?? Jag har själv läst anknytningstepri på universitetsnivå och aldrig varit med om att någon använder den på det sättet som du gör ??♀️
Men sluta tjattra och presentera källor som folk velat ha från dig i jävligt många kommentarer nu.
Om du inte kan bemöta kommentarer med annat än att jag verkar osmart kanske det är du som i te har så mycket kött på benen?
Du fortsätter också lådsas att du är den enda här som tror på anknytningsteorin. Så är det inte, andra gör bara annorlunda tolkningar än du gör och du argumenterar inte särskilt övertygade för dina.
Om jag hävdar att anknytningen skadas om du är ifrån din bebis i säg 2 minuter och du säger att du inte tror mig om jag inte presenterar något belägg, betyder det att du viftar bort din bebis känslor då?
Kan du snälla länka den forskningen du hänvisar till, dvs en riktig vetenskaplig artikel med källor på dina påståenden anonym? Inte bara säga att det finns forskning? Det betyder nämligen ingenting att bara säga det. Hänvisa till en riktig studie tack ?♀️
Var och en blir salig på sin tro, det är alldeles uppenbart ?
Det är ju inte en tro, det är fakta. Finns massor av forskning om tex anknytningsteorin.
Kan du inte ens prestera en länk till forskning är du bara löjlig.
Det medför ju inte att alla påståenden där man lite löst hänvisar till anknytningsteorin, eller alla egna tolkningar som görs av den på bloggar och Facebook, är att betrakta som fakta.
Det är ingen som ifrågasätter anknytningsteorin i sig, utan de slutsatser en del personer drar utifrån den.
Källa?
Det är ett ganska långt steg mellan att göra en längre resa och att vara borta några timmar. Behöver inte utnyttja Ida eller annan valfri nybliven mamma för att föra fram den poängen.
Men herregud.. jag utnyttjade inte Ida för att föra fram poängen, och om det verkar som det så ber jag Ida om ursäkt, har inget emot Ida eller att hon gick iväg ensam i två timar, inte alls. Förlåt att jag skrev en kommentar och att man bryr sig och har kunskap, inte bra i alla lägen. Känsligt ämne.
Du säger att bebisen inte känner samma trygghet för pappan. I så fall är det väl av största vikt att se till att bebisen skapar anknytning även till den förälder som inte burit barnet, så att barnet kan känna trygghet även hos den andra föräldern. Mycket snack men inga källor i det här kommentarsfältet känner jag.
Mina två små barn har haft en närvarande och delaktig pappa och mormor sen födseln, och jag kan inte se hur det skulle vara skadligt att de utöver sin mamma har ytterligare två personer som deras trygghet här i livet.
Det handlade om två timmar när bebisen antagligen sov och överhuvudtaget inte märkte att mamma var borta, flera dygn eller en vecka är ju en helt annan story som inte hör ihopsydda vad hon gjort
Ojsan…. jag har nog förstört min och sonens relation. Han som har spenderat 2-3 dagar i veckan sen han var 3 månader med sin farfar pga min förlossningsdepression ?
Och nu 3 år senare spenderar han 1-2 dagar hos farfar pga jobb så kanske bara ska ge ungen till farfar istället!
Du har uppenbarligen förstört barnet nu. *ytterst ironisk*
Funderade länge på hur mödrarna egentligen framställs i Grottbjörnens folk (inte som överdrivet pretto eller maffiaaktiga?!) innan poletten trillade ner att det bara var stenålders som avsågs…. ?
Länge sen man läste grottbjörnens folk förresten!
Blev riktigt inspirerad faktiskt! Ska ta mig en tur till biblioteket. Har några dagar kvar på semestern ✌?
Vad glad jag blev att gå in och läsa detta kommentarsfält! 😀
Jävla mammapoliser det finns! Är det nu jag säger hoppas verkligen inte ni har barn som skriver dessa genom elaka kommentarer 😉
Ingen på nån sida verkar ju vettig. Å de vettiga kommentarerna missförstår folk m flit
Fast det ligger ju sanning i de här kommentarerna. Det ÄR inte bra för bebis att vara ifrån mamman alls de första månaderna. Pappan är inte huvudanknytningsperson ännu, det tar tid att bli det. Och ja, det är konstigt att behöva egentid efter så kort tid. Som mamma så får man räkna med att vara lite ”fastbunden” en tid, men det är en härlig och väldigt värdefull tid.
Och att ta med en nyfödd till ett köpcenter är bara korkat.
SLUUUUUTA SÅ SMÅ BARN HAR INTE ENS HUVUDANKNYTNINGSPERSONER!!!!!!
Alltså, på riktigt, ni måste in och läsa studier och rapporter kring anknytning, kognitiv utveckling etc.
Fattar att nu vill känna er som världens mest behövda morsor för bebisen men det är inte så. Barn börjar diskriminera långt senare och då kommer primär och sekundär anknytningspersonen (eller upp till 4 st har jag för mig).
Så att barnet varit med mamman i nio månader innan födsel är helt orelevant? Den känner ju sin mammas hjärtslag, rörelser, lukt och röst utan och innan men har inte knutit an till mamman under den tiden?
En genuin undran utan att lägga värdering i huruvida en mamma får fixa naglarna en stund utan bebis eller inte.
Tror du på riktigt att det går att lära känna sin mammas lukt tvärs igenom en kropp, när man på kuppen är i vatten? ?
Ursäkta att jag skrev lite hastigt och fick med en sak som lät så urbota dum i dina öron.
Vilken smiley ska jag göra nu för att visa hur korkad jag tycker du framstår? ?
Ja det är helt irrelevant. Barnet har ingen aning om någonting annat än att värme och trygghet och sist mat.
Lukten känns inte genom fostervattnet och spädbarn har inte den perception du beskriver pga outvecklad hjärna.
Tack för svar ?
https://www.psychology.su.se/polopoly_fs/1.243815.1439466411!/menu/standard/file/Risholm%20Mothander%20och%20Broberg.pdf
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2724160/
https://positivepsychologyprogram.com/attachment-theory/#research
?
Du menar att barnet känt lukten av livmoderns innerväggar? Och knutit an till den lukten? Och till de gungande rörelserna i fostervattnet? Då måste ju barnet känna sig extremt ensam när hen föds och mamman mest luktar mjölk och svett och inte rör sig särskilt mycket alls…
Det finns inget som säger att en mamma som är kring sitt barn 24/7 ger en trygg anknytning. Det är inte alls konstigt, hon har varit gravid i 9 månader, fött barn och börjat amma (?). Det tar på ens psyke (om man inte är en del av mamma-maffian) och att få ett andningshål kan hjälpa en att få energi till att möta sitt barn på bästa sätt. Att man fyller den tiden med att fixa naglarna, meditera, handla eller sova gör ingen skillnad.
Hur gör homosexuella män som skaffar barn då? Får de inte sitt barn fören ungen är 18 och knytit klart med livmodern som födde den?
Men Gud vad överdrivet! Jag gick också och fixade naglarnatyp en vecka efter att min första bebis kommit. Såg det dock inte som egen-tid utan mer som nödvändigt ont då bebisen kom tidigare än planerat och naglarna var long overdue redan på förlossningen då jag försökt dra ut på fixet så nära inpå förlossningen som möjligt. I början sover de ju ändå så mkt så man hinner ju lätt fixa naglarna.
Stackars barn som måste vara med sin pappa 😉
Ytterligare en anledning att inte skaffa barn:
– att slippa mammamaffian
De har i och för sig en hel del åsikter om oss som inte vill ha barn också. Fan.
Ja ve o fasa om man inte skaffar barn! Det är ju meningen med livet! Lycka får man heller aldrig uppleva såvida man inte skaffar barn!
?
Ja ni är SJÄLVISKA (oklart mot vem?). Och kan aldrig uppleva riktig kärlek! plus att ni inte kan försvara er mot något av dessa påståenden eftersom ni ”inte vet hur det är att ha barn, och därför inte kan uttala er”.
Och ni har alla uppenbarligen gjort fel val, även om ni inte tycker det själva, eftersom man ”aldrig ångrar ett barn” (vilket även borde betyda att alla som någonsin använt preventivmedel har gjort sig själva olyckliga? Inte ångrar man väl nummer 10 i barnaskaran heller?)
Hu ja! Det intressanta är även att det visst finns personer som ångrar sina barn. De kan älska sina barn, men insikten har kommit att de nog borde ha undvikit att bli föräldrar. Enormt stort tabu såklart, ofta pga av föräldramaffior som kräver 100% regnbågsglittrande kärlekskräk konstant för barn och föräldraskap.
Fyfan, vissa kvinnor ingår en läskig galen jävla sekt när de klämt ut en avkomma eller fler (de som vet kriterierna för sekter förstår, har lyssnat för mycket på spöktimmen på sistone) Tror de att de är guds allvetande Moder och alla sociala ”regler” undangår dom? Får man bete sig som man vill för att man är mamma? Får man säga åt vem som helst att de är dåliga föräldrar? Är ALLA MAMMOR MODER THERESA och HELIGA BIGGAN personifierad?!
JESUS CHRIST jag kommer aldrig våga yttra för omvärlden (sociala medier) om jag får barn en dag för sen blir man väl anklagad för vad som helst bara man går och bajsar med dörren stängd. FYFAN, stängd dörr. Du borde aldrig skaffat barn det hör jag det. Sy igen ändtarmen.
Ja det börjar spåra ur men skyller på mammazillorna som spårade först. Skärpning for i helvede!
Hur har spädbarn vars mammor dött vid födseln överlevt då???
Varför skulle de inte överleva, så länge någon annan tar hand om och matar dem? Det är lättare för barn att skiljas från sin mamma redan vid födseln än att som 3, 6 el 10-månader eller vid 1 år skiljas från sin mamma eller den huvudsakliga anknytningspersonen/den som tagit hand om för det är det som kan få konsekvenser i ett framtida liv för barnet.
Vad grundar du det på? Källa tack..
Haha. Visar ju bara på vilket BS det där är… jag baxnar.
På föräldrarutbildningen berättade de åt oss att det Inte är före barnet är 1-2 månader som de får en ”huvudanknytningsperson” och före det spelar det ingen roll vem som tar hand om babyn. Så man kan i princip åka på semester direkt från BB utan att ta med barnet
Det ska jag göra. Lätt. Klämmer ut ungen, åker till mexico och vilar upp mig 14 dagar. Kommer hem som om inget hade hänt, nice! 😀
Nja, barnet känner igen mammans röst, hjärtslag och doft. Klart att barnet inte tar skada av att mamman är borta då och då men barnet väljer huvudanknytningsperson efter vem som har tagit hand om den största delen av första tiden. Om du är borta då så väljer den en annan.
Asså, barn har inte så mkt val. Ponera att man faktiskt åker på semester direkt efter förlossning och lämnar barnet med barnvakt. När man kommer hem och barnvakten lämnar spelar det faktiskt ingen roll om barnet gillade barnvakten mer
Det spelar roll för barnet då den förlorar sin primära anknytningsperson och får göra om processen, varför utsätta ett barn för det om det inte är absolut nödvändigt?
Vattendoft? Du vet väl att ungen ligger i vatten under hela graviditeten?
Va?! Har du källa på det? Jag menar väl självklart att barnet snabbt snappar upp mammans lukt när den föds. Om du inte sätter dig på flyget till Mexico innan navelsträngen har klippts.
Okej så då är det okej att resa iväg från barnet när det är nyfött då men gör det INTE när barnet är 3 mån, 6 mån, 10 mån eller 1 år!
I princip, ja.
Vidriga människor som är så elaka mot en nybliven mamma! Skäms på er hobbypsykologer!! Hon är en bra mamma precis som majoriteten av alla mammor och ingen har rätten att skriva så negativa kommentarer till en bra mamma. Fy fan! Blir så jävla arg!
Intressant att så många ”vet” att hon är en bra mamma. Jag har vänner som har barn, men hur de är som mammor när de är ensamma med sina barn har jag (rimligen) ingen aning om…
Lyssnade precis på Rulla vagn-podden där de pratar just om att mammor INTE är viktigare för bebisen än pappan, enligt forskningen. Men eftersom mamman är hemma mer blir hon ju helt enkelt bättre på att ta hand om allt kring bebisen. Bra att delar lika direkt!
Jag tror att folk hakar upp sig på ordet ”egentid”. Hade tjejen(vet inte vem det är och orkar inte scrolla upp o kolla namnet som jag glömt) behövt gå akut till tandläkaren eller läkaren hade folk inte sagt något…
Egentid är något man tydligen inte ska få roffa åt sig…
Fö: där jag bor lämnar man barnen till dagis när de är fem månader. Jag kan garantera att det inget fel på dom…
Akutbesök ses väl som liite viktigare än att fixa naglarna. Jag tycker att det är upp till var och en att göra som man vill. Hon är influencer och försörjer sig på sitt yttre delvis.. själv struntade jag blankt i mina naglars skick när mina barn var nyfödda och hade inte velat missa en sekund (även om de säkert inte tagit skada av att slippa mig ett par timmar ibland haha)
Vill du ha ett diplom?
Vill du äta upp d?
Ja men själva grejen är ju att det tydligen inte får kvitta vad det är man gör utan sin bebis. Vem bestämmer vad som är rätt o fel liksom?
Då handlar det om dina personliga åsikter som du verkar anse vara de ”Rätta”.
Asså stackars, stackars Ida. Det måste vara fruktansvärt att läsa såna kommentarer om sig själv när man precis blivit förälder. Finner inte ord för hur arg jag blir.
Jag lämnade mitt barn hemma med sin far samma dag som vi kom hem från BB. Någon måste ju handla mat och blöjor och jag erbjöd mig snabbt, hade hemsk foglossning sista månaderna av graviditeten och satt mest hemma, så att gå ut och röra sig bland människor var en otrolig befrielse. Kände mig SÅ LÄTT och smiiiidig och flög fram genom Ica Maxi, typ som på moln ?. Barnets far är en utmärkt och fullt kapabel förälder (det är ju därför jag valt att skaffa barn med honom) och TRO DET ELLER EJ, men när jag kom hem efter 1,5-2 timmar var barnet fortfarande vid liv, fullt frisk, glad i hågen, med ren blöja och en stolt pappa.
Gjorde samma sak, erbjöd mig alltid att handla första tiden. Efter några veckor frågade en i kassan lite försynt var barnet var (vi har bott här i många år så de visste att jag var preggo) och jag svarade att hon var hemma med pappa såklart. Hon andades ut och sa att alla hade trott att något hade hänt när jag börjat dyka upp utan gravidmage och barnvagn. (Köpte inte blöjor eftersom vi hade fått flera blöjtårtor). Jag kände en släng av dålig-mamma-samvete men kände sen att jag orkade inte lägga energi på det.
De där bittra maffiamammorna har säkert skaffat barn med oansvariga gorillor (vilket definitivt ÄR skadligt för barnet) och nu är de bittra och avundsjuka.
???
Som andra sagt här:
Vad händer med de som har homosexuella män som föräldrar? Vad händer med de barn vars mammor dör vid förlossning? Vad händer med de barn vars mammor får en förlossningsdepression och har svårt att knyta an till sitt barn?
SLUTA. Bara för att en nybliven mamma går iväg och fixar naglarna/tar en shoppingtur/hälsar på farmor på ålderdomshemmet/tar ett långt fucking bad helt själv så kommer inte barnet få psykiska problem.
Och här fanns det ju till och med en pappa som (hör och häpna) tog hand om sitt eget barn.
Enligt anknytningsteorin så brukar man säga att ett barn (under 1) klarar av att vara ifrån sin primära anknytningsperson antal timmar som den är månader. Små barn har inget grepp om tiden och för många timmar blir en evighet för barnet. Innan någon blir triggad lägger jag till att detta är generellt och barn är olika. Men lilla Elvis är så pass liten att han har inte ens en anknytningsperson än och om han nu hängde med sin pappa under tiden ser jag ärligt inte problemet. Ingen skulle ifrågasätta om Alex drog ut och gjorde stan under ett par timmar.
Alltså gud vad jag är trött på alla ragator till morsor. Det är ett under att någon ens vill skaffa barn med sådana jobbiga besserwissrar…get a life, är mitt tips. Alltså ett liv förutom barnet.
Jag måste ha förstört första barnet direkt då eftersom han fick spendera ett par dygn på neonatalavdelningen och jag själv låg på BB.
Nej det behöver du inte ha gjort. Absolut inte. Varför tror du det?
Jag står för att JAG tycker det är konstigt att vilja lämna sin bebis två timmar när den är tio dagar gammal. Däremot skulle jag aldrig skriva det till Ida, det är en högst personlig åsikt. Om man MÅSTE lämna bebis är det såklart en annan sak. Jag hade aldrig kunnat med gott samvete sitta och fixa naglarna i två timmar medveten om att bebis kanske är ledsen. Mitt andra barn grät så fort han inte var i min famn och skulle aldrig utsätta honom för stresspåslaget det ger bebisar.. för att fixa naglarna. Har man däremot ett barn som kanske sover jättelänge eller verkar trivas hos vem som helst.. så kan man såklart lika väl fixa naglarna som att ta en lång tupplur/dusch.
Fast pappan är väl inte vem som helst?
Han byter väl blöjor, tröstar och håller ungen i famnen oxå? Då är ju barnet lika tryggt med honom. Är barnet inte tryggt med sin egen pappa är det jävligt sorgligt.
Så alla pappor byter blöjor, tröstar och tar sitt ansvar?
Gör alla mammor det? Är det inte lika illa att pappor smiter undan ansvar som att mamma tar en andningspaus på två timmar?
Det var en retorisk fråga. Jag tycker många uttalar sig väldigt tvärsäkert om hur saker och ting fungerar hemma hos andra, trots att de rimligen inte har en aning om vem som gör vad.
ja, samma sak gäller det väl när man kritiserar en mamma som är borta några timmar.
Vilket jag inte gjorde.
Vad gjorde du då? Du bara slängde in retorisk fråga om man kan utgå från att pappor tar sitt ansvar? Varför?
Ja. Annars har man väl valt helt åt helvete fel partner?
Haha- jag tycker jag hör med jämna mellanrum från bekantskapskretsen hur besvikna många blir på hur lite ansvar männen tar sedan de blivit pappor…
Min man har definitivt bytt fler (bajs)blöjor än vad jag har gjort. Han har nattat, tröstat, flaskmatat, lämnat på dagis, vabbat etc. Allt som en mamma gör. Jag hade haft väldigt svårt att acceptera om han inte gjort det. Vi är två som skaffade barn och då ska vi vara två som tar hand om det också.
Med största sannolikhet så har Ida och Pärlan själva koll på hur bebisen reagerar när han är ensam med Pärlan. De lär knappast ha chansat med 2h och OM bebisen hade blivit helt otröstlig så hade de nog löst det på bästa sätt. Det verkar ju dock inte ha varit fallet här så jag förstår inte varför folk blir halvt hysteriska.
Gällande framtida trygghet så tror jag knappast att det kan vara negativt att växa upp med en mamma som INTE är neurotisk, överbeskyddande och grälsjuk (läs mammamaffian) och med en pappa som tar sitt ansvar. Kan inte länka studier på det dock. ?
Alltså bara det att du skriver ”bebis” i obestämd form för att det är gulligt gör att jag tvivlar på att du är intresserad av att läsa studier som motbevisar att barn under två månader öht vet vem som håller i dem, men vi gör ett försök ändå:
https://www.psychology.su.se/polopoly_fs/1.243815.1439466411!/menu/standard/file/Risholm%20Mothander%20och%20Broberg.pdf
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2724160/
https://positivepsychologyprogram.com/attachment-theory/#research
Jag ska gå ut med hund nu för att hund är nödig. Skulle kännas dumt om hund inte fick komma ut för att jag prioriterade att vaxa könet istället och veta att hund var hemma ledsen. Hund blir så olycklig utan mig.
How about att sluta slänga kängor utan att stå för det? ”Jag skulle AAAAAAAAALRIG skriva det till henne, men fy fan vilken kass morsa hon är som vill ta tid för sig själv när jag AAAAAAAALDRIG skulle göra det eftersom jag är en så jäkla bra människa och mamma”. Stresspåslag på bebisar pga annan famn är ju också typ det konstigaste jag läst, det där får du fippla fram hjärnröntgen på så att vi de facto kan uttala oss om det är stress eller kommunikation.
”Mitt andra barn grät så fort han inte var i min famn och skulle aldrig utsätta honom för stresspåslaget det ger bebisar.. för att fixa naglarna.”
Ser du själv hur det där ser ut? Att det är dåligt att vilja fixa naglarna. Förresten, ”högst personlig åsikt” my ass, du skriver ju här på en stor blogg. Vill du ha en guldstjärna för att du är så självuppoffrande?
Till An*
Ja, det är dåligt att välja att fixa naglarna om man vet att man har en närhetstörstande liten bebis hemma. Är man en mogen person inser man att naglarna får vänta. Alla bebisar är olika, det går inte att generalisera. Våra bebisar har ätit var tredje timme som nyfödda och sovit lurar upp till två timmar i stöten. Då går det att gå ifrån. Om de däremot hade sovit tjugo minuter i taget och velat småäta mellan varje lur hade det såklart inte fungerat. Sen är det inte ”bara” att pumpa ut- en del bebisar (däribland våra) vägrade växla mellan bröst/flaska.
våra bebisar, säger du. Har inte era barn accepterat pappans närhet då eller?
Isåfall hade jag väl skrivit ”mina bebisar”? ”Våra” = jag och min mans två barn.
Jag har två barn. Båda har alltid sovit väldigt korta stunder. Många bebisar sover två timmar i streck. Inte mina bebisar. 20-30min max.
Barn 1: Gick jättebra med pappan.
Barn 2: Gick absolut bara med mig. Han skrek hysteriskt i pappans famn.
Med barn nummer ett gjorde jag betydligt mycket mer ärenden själv. Med barn nummer två kan jag ärligt talat säga att jag knappt duschade på första månaden.
Ja, ALLA är olika. Mammor som barn.
De som skriver att de absolut inte förstår Ida kanske har en bebis som kräver väldigt mycket närkontakt.
Man är inte en fullärd snickare för att man slagit i en spik och man är inte en jävla urmoder för att man fött barn. Jag har själv två och ser mig som långt ifrån en expert för det. Jag är expert på MINA barn och inga andras. Alla som skriver här som att de vet vad som är bra för alla andra barn, skaffa ett liv. Eller börja åtminstone med att ta hand om era egna barn. Därefter kanske ni kan läsa lite äkta Forskning om anknytning osv istället för random bloggar och Facebook-inlägg. Först nu börjar min yngsta veta vem jag är. I början hade vem som helst med bröstmjölk kunnat ta henne och hon hade varit lika glad för det. Det betyder inte att jag inte älskat henne som en tok från start, det är bara så det är. Barn är underbara och en välsignelse om man vill använda sådana ord, de är fucking awsome. Låt det räcka med det, gör inte er själva till några supermänniskor bara för att ni fått barn, det kan de flesta som har tur ( ja det handlar nästan bara om tur) få och var lite satans sjyssta mot andra mammor.
Vill förtydliga att ”vem som helst med bröstmjölk” även kan innefatta ”vem som helst med flaska och ersättning.”
Alltså vad är det som händer med vissa kvinnor när de fått barn? Sett flera kommentarerliknamde detta när bloggare skaffar barn och de verkar alltid komma från andra mammor som vet bäst. Blir man allvetare när man blir mamma och även elak besserwisser samtidigt? Trodde man skulle bli mer ödmjuk som människa?
Alla blir såklart inte det men vissa verkar totalt sakna spärrar.
Jag som förskolepedagog märker direkt vilka barn som blev lämnade av sina mammor de första veckorna i livet! Direkt!!
Ja men du tar nog inte emot tio dagar gamla bebisar?
Du är en riktigt präktig människa, med de kunskaperna ?
På vilket sätt märker du det menar du? Är du synsk? Eller får de några utpräglade karaktärsdrag som skiljer dem från alla andra barn?
Dom barnen får rosa hår och grön hud 🙂 Så ganska lätt att se faktiskt!
Hahaha ?
Haha, ser du också vilka pappor som aldrig bytte blöja eller tröstade? ?
Ja eller hur, visst var du ironiskt nu
Haha JAAA jag kunde inte hålla mig… Sorry! ????
I call bs
Fniss.
Du måste skämta?
Otroligt intressant ämne det här. Särskilt med tanke på hur många föräldrar det finns som inte ens skulle anses lämpade att ta hand om ett par vandrande pinnar. Med det perspektivet känns det urfånigt att hoppa på Ida som lämnat en trygg och nöjd unge med pappan ett par timmar. Jag kan själv reagera när jag ser en del offentliga personer som lämnar mindre barn för att åka bort på resor titt som tätt. Dels för att jag inte känner igen mig i det (själv ville jag inte missa något under mina barns första år, det händer så mycket hela tiden och fort går det också), dels för att jag hade en väldigt karriärdriven förälder som var borta mycket under min uppväxt och som jag saknade något oerhört när denne inte var på plats när det kändes viktigt för mig. Redan som tonåring lovade jag mig själv att vara mer närvarande om jag någon gång skulle få barn. Jag kände mig aldrig riktigt nära den förälder som ständigt hade andra prioriteringar än oss barn och vi står inte heller varandra särskilt nära nu.
Men då pratar jag om regelbunden frånvaro under hela uppväxten, inte ett par timmar under den sömntäta spädbarnstiden.
När får man som mamma lämna ifrån sig barnet till pappan då enligt dessa neandertalare? När barnet är 18 år? Vågar man det, eller ger det ”anknytningproblem”?
Om inte det så i alla fall grav syrebrist pga navelsträngen går av.
Läxan tror jag är att du som mamma/kvinna ALDRIG kan göra rätt. Har du blivit mamma ä får du aldrig mer lämna hemmet, ta dig ett glas vin eller en snus eller skratta högt igen. Inte heller får du vara för tjock eller för smal(båda grejerna kan trigga barnet) eller ha en karriär. Herregud…hur klarade jag mig som dotter till en hårt arbetande arbetarklasskvinna som rökte och bantade?!??
Skrattar högt åt allt utom tjock/smal delen.
Tycker man ska ge sitt barn sunda värderingar, vara hölsosam så att man är med länge, och orkar leka. Varför attackeras man för det? ?
/ nothing tastes as good as skinny feels
Vilka knäppa människor det finns
Många av dom som har kommenterat har nog inte ens barn själva.
Vad är det för fel med att barnet är med si pappa också? Sen tänker jag på barn som kan förlora sin mamma under förlossningen, inte vanligt men ändå.
Hut klarar dom sig?
Relaterad frågeställning. Jag har ett litet barn och är hemma och föräldraledig men har mycket kontakt med jobbet. Jag har blivit erbjuden att åka på en årlig, arbetsrelaterad resa, typ en studieresa. Jag har åkt flera år tidigare och det är mycket intressant för mitt arbete och dessutom väldigt trevligt och jag vill gärna åka även i år. Tvekar för att jag undrar vilka risker som finns (och, även om jag skäms för att erkänna det, för att jag är riktigt rädd för att bli stämplad som ”dålig mamma”).
Det är två nätter, men jag har möjlighet korta ner det till en natt om jag hellre vill det. Mitt barn kommer vara drygt sju månader vid tillfället. Jag har varit ifrån barnet vid läggning, pappan har skött det och det har gått bra, men jag har aldrig varit borta över natten. Barnet ammar inte. Pappan är självklart en närvarande och trygg förälder som är väl insatt i barnets rutiner. Barnet är inte mammigt (eller speciellt klängigt alls för den delen) och verkar inte göra skillnad på om det är jag eller pappan som tröstar/matar/nattar etc. Jag har inga planer på att åka bort vid något mer tillfälle inom överskådlig framtid, det är bara detta tillfälle det handlar om.
Enligt kommentarerna ovan verkar det vara raka vägen till anknytningsproblem, psykisk ohälsa, problem med sociala relationer etc om jag skulle åka på resan. Är det verkligen så? Blir anknytningen automatiskt skadad bara för att jag skulle vara borta max två nätter medan barnet är med sin andra förälder? Skulle gärna ta emot vetenskapligt fastställd information om detta om sådan finns så att jag kan göra ett informerat val.
OBS! Jag är INTE intresserad av gissningar, anekdotisk bevisföring, icke-underbyggd/känslostyrd argumentation, skambeläggande eller insinuans av typen ”…alla gör ju som de vill, men jag skulle aaaaldrig gjort så mot mitt barn”. Jag vill veta om det är fastställt att detta kan vara skadligt och i så fall vad som riskeras, punkt slut.
Tack på förhand!
Jag kan garantera dig att det bästa för barnet är att ha en välmående mamma. Bort med alla jäkla skuldkänslor. Klart du ska åka i två dygn, det låter skitkul!! Låt pappan få lite egentid med barnet, det för gott för deras relation. Kram
Det kommer inte att skada ditt barn, det kommer att undra var du är men hinner inte ”glömma” bort dig. Barn i den åldern kan inte minnas tex en vecka bakåt så om du skulle vara borta så länge så skulle barnet hinna starta en sorgeprocess efter dig. Jag fick tipset om att börja vänja barnet lite vid att du är borta strax innan resan. Alltså att du gör en stor grej av att tex ska till affären och säger ”hej då, mamma kommer snart” och sen lika stor grej när du kommer tillbaka. Så att barnet förstår att du kommer tillbaka om du är borta, det är alltså om barnet inte alls är van vid att du är borta lite då och då. Det låter som att barnet har en bra anknytning till sin far så att han kommer att kunna hitta trygghet och tröst.
Vill du åka så åk! En glad bebis är en bebis som har en mamma och pappa som är tillfreds också. Eftersom du inte ammar för det ju saken än lättare. Perfekt tillfälle för pappa och barn att hänga lite solo vilket är positivt. Strunt i vad alla tycker och tänker, ni vet bäst vad som funkar för er
Ingen fara om du kortar ner det till ett dygn eftersom barnet är så van vid pappan, men två dygn för ett så litet barn är lång tid och en vecka är en evighet för ett så litet barn, men ett dygn eller möjligtvis två tror jag inte är någon fara i ditt fall.
Åh herregud…
Jag är mamma åt två tjejer den ena 3 år den andra 6 år. Jag gud vilken dålig mamma jag är nu då jag inte ammat nån av tjejerna ( ska tilläggas pga medicinering av sjukdom) men även pga att jag faktiskt inte kunde , kom ingen mjölk med första pga urakut kejsarsnitt då sötis höll på att dö i magen. Den andra flickan ville jag ha planerat snitt ( pga rädsla från första förlossningen ) & henne ammade jag inte heller.
Nu kommer jag till det andra , jag fick lämna flickorna i pappans vård akut då jag åkte in på sjukhus m ambulans & blev opererad samma natt, minsta var 5 månader & den andra knappt 3 …hergud viken ångest för mammamaffian ( brukar kalla dem mammor som ojar sig om andra mammor & tror att deras sätt att leva är 100% rätt i alla lägen, vissa maffiamammor är ibland inte ens mammor) hur klarade mina barn det?! Jag var inlagd i 12 dagar & var extremt dålig.
Min 5 månaders måste ha fått extrema spår & trauma nu då…eller?!
Jag följer inte den Ida men hon ska absolut inte ta åt sig, hon är en nybliven mamma , ge henne lite cred istället !!
Sen att jag själv varit hemma m mina två i snart 6 år & roddat allt i hemmet mm det är tydligen också fel , då jag prioriterat mina barns barndom , att jag finns & alltid funnits för dem. Ska tilläggas att jag i perioder varit & är nu idag sjukskriven pga mina skador mm.
Sen att barnens pappa är egentiligen en stor skit en misshadlare & spelmissbrukare men var vid tillfället okej pappa är en annan sak…
Idag är jag fri & snart skid, flickorna bor hos mig 100%.
Men ville mest kommentera att hur illa jag tycker om mammor med långa pekpinnar som ska oja sig så fort en mamma är 10 m ifrån sitt barn ….kräks!
Så otroligt fräckt mot pappan också att kommentera så!
Hej hej vardag skriver roligt och klokt om kommentarerna på Ida Wargs blogg.
https://blogg.amelia.se/hejhejvardag/2018/08/12/varfor-skaffade-jag-ens-barn/
Jag tycker det är mer sjukt med mammor som bara ”mitt barn är 18 månader (eller år också för dom som är riktigt tappade) och jag skulle aaaaaaaldrig vilja vara ifrån mitt barn. Jag vill bara titta på mitt barn heeeeeela tiden”. Alltså herregud, ge mig en valium vad jag går bananas på dessa helyllemorsor som försöker bräcka varandra i den galna mammatävlingen som aldrig tar slut. Och ja – för er som undrar, jag har två barn, söner, 2 & 4 år, de bråkar hela tiden om samma jävla bil och det bästa jag vet är när jag har 1 timmes egentid på ICA maxi varje vecka! Så jag får uttala mig!
Heja Ida! Mer frihet till mamman. Det ska väl förfan vara ett jämlikt samhälle eller, som alla gnäller över. Tydligen inte här….
Haha, jag är en av dessa mammor. Jag vill aldrig vara ifrån mina barn. Mina barn är det bästa som hänt mig. Tiden går sååå fort och snart är barnen vuxna. Jag vill vara all min vakna tid med mina barn. Jag känner inte att jag behöver ”egentid”. Sen är de ju såklart skönt av få duscha, skita och handla i fred. Jag har dock typ alltid med mig mina barn, vad jag än gör.
Det är väl tur att vi alla är olika? Och gör det som passar ens familj bäst 🙂
Skillnaden kanske inte ligger i om man är en ”bra” eller ”dålig” mamma utan i om man kanske är introvert eller extrovert? Vi introverter behöver faktiskt egentid för att inte braka psykiskt, oavsett hur mycket vi älskar någon.
Jag hoppas inte någon tog min kommentar som att vissa är bra eller dåliga. Menade mer att jag är en mamma som vill hänga med mina barn 24/7
Hmm, det stämmer väl inte på alla introverta? Jag anser mig vara introvert men behöver inte vara ifrån mina barn. Däremot gillar jag att inte träffa vänner hela tiden. Är gärna ifrån sambon en stund också.
Vilket extremt kvinnohat.
Stackars barn som har två pappor då, de kommer ju garanterat hamna på psyket inom få år eftersom hon som hade livmodern har övergett barnet till två MÄN! Herregud vad hemskt! ?
Ni är inte riktigt kloka. Klart att Elvis känner igen sin pappas röst! Han har väl pratat med båda Ida och bebisen i magen under dessa 9 månader och varit nära hela tiden efter födseln. Oavsett, det viktiga är att någon tar hand om bebisen och fyller hans behov, det måste inte vara den biologiska mamman!
Dagens föräldrar… ?
En familj i bekantskapskretsen fick småsyskon för någon månad sedan. Vid besök fick vi (på fullt allvar och uppmaning från föräldrarna) be det fyraåriga storasyskonet OM LOV för att få röra eller hålla bebisen.
Samma storasyskon får inte sägas till eller korrigeras (inte ens när såväl fontanell som ögon ligger risigt till på nämnda bebis pga hårdhänta kärleksförklaringar), för det skadar självkänslan.
För er som undrar: fyraåringen beter sig som ett asshole
Låt dom sköta sitt, varför ska du korrigera deras barn? Vår lilla var 1,5 år när småsyskonet kom och skulle vi hålla på och korrigera henne hela tiden så hade hon bara känt sig kass. Nu är hon 3 år och väldigt empatiskt med andra barn och djur.
Så om ett barn försätter sig eller andra i en farlig situation får inga andra än föräldrarna korrigera, även om föräldrarna inte är närvarande?
Eller om en fyraåring riktar ett låtsasvapen mot en kamrats huvud och ”avfyrar” det med ett ljudligt ”PANG”, ska jag då se åt ett annat håll och inte reagera, trots att kamraten blir livrädd?
Skrev jag det? Jag svarade på din kommentar om öron som låg fel och en fontanell som blev klappad på, jag vet inte hur du fick det till att man inte får ingripa om barn håller på att skada sig.
Skillnad på en 1,5-åring och en fyraåring, anser jag. Att ha förväntningar/krav på ett barn så litet som 1,5 år går inte, och det är givetvis jätteviktigt att se till att den lilla bebisen klarar sig från skador, det är viktigare än storasyskonets självkänsla.
Men det är däremot mer rimligt att ställa vissa krav på att en fyraåring lyssnar och låter sitt småsyskon vara ifred, det krävs definitivt att ett barn på fyra år ska kunna uppföra sig hyfsat på förskolan och inte slå de mindre barnen. Förmodligen handlar det om svartsjuka. Har själv två barn, äldsta var strax över två när lillasyskonet föddes och det tog över ett år innan jag ens kunde lämna dem ensamma en kort stund i ett annat rum utan behöva vakta den minsta och förhindra tjuvnyp. Det hände ändå ”olyckor”- stora rev minsta över ögat och det svullnade upp, vilket betydde besök på ögonkliniken, fixa med salva etc. Det är riktigt jobbigt med syskonsvartsjuka, tar massa energi och kraft.
Nu handlade det om ”hårdhänta kärleksförklaringar” och inte tjuvnyp och svartsjuka. Barn självkänsla är väldigt viktigt också och det går faktiskt att kombinera att skydda bebis och ta hand syskonets självkänsla. Att man som gäst respekterar föräldrarnas val av bemötande ser jag som självklart. Det låter inte som att syskonet direkt jonglerande med bebisen och visade svartsjuka. Mitt äldre barn har också visat mycket svartsjuka och det är inget fel eller dåligt, ganska normalt om barnet är rädd att förlora det den hade ihop med föräldrarna. Man får försöka hitta balansen och utan att andra ska komma och säga att man gör fel. (Om vi inte ska dra till med hypotetiska farliga exempel som inte ens fanns med i originalkommentaren)
Jag tänker att du kanske inte ska döma, kanske finnes en orsak till deras val, tex att det äldre barnet känner svartsjuka och utanför och detta är ett sätta att se till att det äldre barnet blir delaktig och får uppmärksamhet när man har gäster som mest är intresserad och nyfiken på den lilla bebisen?
Det krävs en by för att fostra ett barn. Det är ett bra talesätt. Det låter som om föräldrarna har fått det med självkänsla om bakfoten. Missat det med gränser och att ungen faktiskt är 4 år. Sverige i ett nötskal ängsliga föräldrar och folk dom skriker att man ska sköta dig själv samtidigt som alla talar om för alla på nätet egentligen vad de tycker men aldrig i verkliga livet.
Jisses!! Självklart ska en mamma med bebis kunna gå hemifrån några timmar, utan att alla ”världens bästa mammor” går i taket, år 2018. Bebisen har en pappa. Hade det varit en resa på sju dagar, hade jag förstått alla negativa tongångar.
Ingen som har med det att göra heller, om någon mamma behöver åka bort en vecka. Så dä så.
Fast där finns det faktiskt forskning som säger att små barn har problem om dem träffar den ena förälderns för sällan och att det kan leda till stress, osäkerhet och förbindningsproblem. 2,5 timme som Ida lämnade är ju dock inge problem.
Länka källor.
https://www.psychology.su.se/polopoly_fs/1.243815.1439466411!/menu/standard/file/Risholm%20Mothander%20och%20Broberg.pdf
”I en studie beskrevs tio barn i åldern ett till tre år som separerats från föräldrarna i mellan tolv dagar och tjugoen veckor (Heinicke & Westheimer, 1966). Vid återföreningen med mamman kände två av barnen över huvud taget inte igen sina mammor, medan de övriga åtta vände sig bort eller vandrade iväg när mamman kom in i rummet. Under veckorna som följde visade barnen mycket blandade reaktioner – perioder av stark gråt omväxlade med att barnen stirrade tomt framför sig och var oförmögna att visa några känslor. Fem mammor klagade över att barnen behandlade dem som fullständiga främlingar, medan de övriga kunde berätta att de uttryckslösa ögonblicken skiftade med perioder av klistrig klängighet, när barnen vägrade lämna mamman ens för den stund det tog henne att gå på toaletten. När de personer som observerat barnen på sjukhuset eller institutionen, och där lärt känna barnen, gjorde hembesök blev barnen mycket rädda.”
(Det gäller även pappor som är primära anknytningspersoner och är inte baserat på att mammor är just mammor!)
Grundtanken i Camillas inlägg är spot on! Men – sista meningen är bara sååå fel om vi vill uppnå nån form av förändring i det här satans shame-samhället. ”Och det handlar inte om att hon ”VILL” lämna bort sin bebis…” Nej Camilla och alla ni andra; det är inte HENNES bebis! Bebisar är inte mammors egendom. En mamma kan inte lämna bort sin bebis till pappan. Det är deras barn.
Både mamma och pappa är bra, likaså familj släkt och vänner. Dessa galna teorier. Forskning hänvisar många till men glömmer att det inte går att cementera forskning och att det finns motstridig forskning. Det mammamagfian gör är förkastligt och fördjävligt.
Herregud!! Är inget direkt fan av Ida Warg men det här är ju helt sjukt?!
Min dotter är 7 månader och är ofta med pappan när han kommer från jobbet. Då passar jag på att kanske åka o handla (vi har bara en bil) och göra andra ärenden. För mig är det en självklarhet att bebisen blir lika ”van” vid mamman som vid pappan. Han är på jobbet hela dagarna och saknar henne, kommer hem runt 15:30 och hon sover runt 20:00, så dom får inte mycket tid tillsammans, och speciellt inte bara dom två.
Hon har ALDRIG gråtit när pappan tagit över, haft problem med att sova hos han, osv. Jag har varit hos frisören i 5-6 timmar och allt funkar perfekt, han får då spendera tid med henne ensam och slipper ha mig pekandes och hängandes över sig ?
Hon får ersättning nu men även när jag ammade så planerade man och kunde vara borta 2-3 timmar.
Har ni glömt att pappan är med vid tillverkningen av barnet, varför skulle han inte vara med vid uppväxten och uppfostran av barnet också? ?
Har mött sååå många som inte kan lämna bebisarna hos pappan för att han har aldrig fått vara ensam med bebisen och då sover/äter inte bebisen om inte mamma är där osv. Hur kul blir det för pappan då? Har ni tänkt på det mamma-poliser?
amen!
Jävlar vad lätt barn får trauma i detta samhälle 🙂
Det finns inte fog för att säga att bebisen tar skada av att bli lämnad 2,5 timmar med sin pappa. Löjligt att böra prata om primära anknytningspersoner när det gäller ett 10 dagar gammalt spädbarn + att det bara rör sig om 2,5 timmar + att bebisen blev lämnad med sin pappa som den varit i famnen hos varje dag sen födseln (ingen helt ny lukt eller konstig person likson). Alltså så små barn fattar ju knappt om de är vakna eller inte, de har inte hunnit forma en anknytning än, men är på god väg, så att t.ex. vara borta flera dygn sträck eller ha någon typ av växelvis boende finns det ingen som rekommenderar när de är så små (pga att anknytningen börjar göras).
Meeeeeeeeen däremot tycker jag personligen att det är märkligt att man som nybliven förälder VILL lämna barnet, ens en så kort tid, TROTS att bebisen inte tar skada av det. Det anser jag vara en smula alarmerade, att hon tycker egentid och att fixanaglarnaär mer lockande än att vara med bebisen REDAN. Ida har inte bett om min åsikt, jag vet, men om alla höll käften om sina åsikter skulle denna blogg och dess kommentarsfält eka tomt. Vare sig det rör åsikter om influensers eller andra samhällsangelägenheter så finns ju såna här fält för att åsikter ska kunna ventileras, och Ida som offentlig person med en blogg, podd, youtube och instagram som hon matar ut till allmänhetens beskådan måste fan kunna räkna med att nås av åsikter om det hon gör. Även om det inte bara är heja-rop. Eller hur?
OBS anser inte att alla dessa kommentarer på hennes blogg är okej, tror vissa är skrivna av troll som bara vill såras, tycker inte det är rimligt att behöva motta hat bara för att man är offentlig, MEN tycker det är okej och folk uttrycker sina åsikter kring hennes content på sina sociala medier!
Vi har nog en hel generation med anknytningsproblem i bagaget med tanke på att fram till i början på 80-talet så fick inte mammorna i sverige ens ha sina bebisar hos sig på nätterna på BB och då låg man kvar i snitt 7-8 dygn!
Och dagens ungar blir ju nedpackade i en jävla babysitter framför babblarna och sitter med näsan i en skärm
Så fort de ska åka bil eller gå med o käka. DÄR kan vi snacka om en skadad framtida generation.
Tycker att det är helt sinnessjukt hur folk formulerar sig. ”hon har LÄMNAT BORT barnet till pappan”…? Man är väl för fan en familj? De är två vuxna människor som skapat denna individ tillsammans?
Barnet VAR med sin pappa. Barnet blev inte bortlämnat?? Herregud det är ju något fel i huvudet på dessa polismorsor.
Oh herregud, människor…
Är jag också egoistisk och självisk när jag ”lämnade” min son ett tag till hans pappa när han enbart var 2 veckor för att de skulle få umgås? (Separerade från start).
Visst de var jobbigt men även som nybliven mamma behöver man 1-2 timmar ifred nån enstaka gång för att få ladda upp! Första tiden e ganska påfrestande som förälder. O de får man såklart räkna med! Men har man tillfälle där man KAN åka iväg (eller bara ta ett bad ifred) o ha lite egentid nån timme eller två så gör det!
Och – Inte fan är det nåt fel på min son idag ett år senare för att Pappan var med bebis, tvärtom så är han världens gladaste och lyckligaste unge som visar på att han älskar både mamma o pappa lika mycket o ser oss båda som hans största tryggheter, inte enbart mamman. Pappan är förfan lika delaktig o behöver knyta an lika mycket som vi mammor.
En vän till mig åkte iväg 1 v och lämnade sin 1 månaders bebis med dennes MORMOR. Det tyckte jag var lite väl först, Men vad vet jag om hennes innersta känslor, varför hon gör det, eller hur mycket
Hon eventuellt behövde komma iväg för att samla kraft och fungera som mamma ? dessutom ensamstående.
Tycker inte Ida har gjort NÅGOT fel alls 2.5 h är ingenting, jag kommer också behöva lämna mitt barn ungefär lika länge för och gå iväg och träna och få egentid dagligen annars kommer jag gå in i väggen det har varit tillräckligt påfrestande och vara gravid hur kan man som mamma inte förstå att man vill ANDAS i ett par h fan redan direkt efter FL när man lånat ut sin kropp i 9
Mån… ?? sluta måla upp bilden av att alla måste tycka det år skit kul att förlora sin identitet för och bli mjölkkossa. Man måste ju få behålla sig själv och sina intressen även som mamma om man vill må bra..
Och han var med hans pappa. Skapar man barn ensam eller? Klart som fan han ska ta sitt ansvar och funka för bebisen precis lika mycket som hon! Anledningen till att era bebisar sitter fastklistrade med er är för att ni förmdoligen inte gett pappan (eller andra) möjligheten och knyta an till bebisen.