Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!
Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts…
Molly och Leonore har två rum dom delar på i dagsläget. Dels har dom lekrummet uppe vid vardagsrummet och sen har dom ett sovrum nere i källaren bredvid mitt och Paulas rum. Vi funderade på om dom skulle ha varsitt rum först men kom fram till den här lösningen och är väldigt nöjda med den. Dom får en trygghet i att sova tillsammans och när dom leker gör dom ju det typ alltid ihop ändå så.
[…] Självklart är det OK att låta barnen dela rum. Jag tycker inte du behöver känna nån press över att barnen får dela rum. Tror inte dom kommer få men för livet av att behöva dela rum med sitt syskon, det är snarare bra att dom får lära sig samsas, dela med sig och allt det där. Tänk förr i tiden när man bodde en hel familj i ett rum liksom. //Hugo
Hugo svarar på en läsarfråga om huruvida hans två barn delar rum och om han tycker att det är okej.
Givetvis tycker han att det är okej eftersom hans döttrar i nuläget delar rum, och inte för att de måste av rent praktiska skäl – de bor i ett stort hus – utan för att han och Paula anser att det är en bra idé.
Varför skulle det vara ett problem, särskilt när barnen är små och relativt nära i ålder?
Hemma hos oss när jag och min syrra var små så hade det nog kanske inte fungerat upp till typ jag var 6 år – sen blev jag i min syster ögon en rejäl pestsmitta.
Hon och hennes kompisar var alla mina stora idoler samtidigt som hon tyckte att jag var en odåga som helst skulle hållas på fjorton armslängders avstånd.
Där hade det nog varit lite av ett problem eftersom inte ens låsta dörrar kunde hålla mig ute så hur det hade gått om vi skulle ha delat rum vette fan alltså…
Tur att vi är bästa vänner idag, jag och min syster för det trodde nog ingen när vi var små. 🙂
Så jag håller med Hugo att det är okej att låta barn dela rum när de är så små som hans och Paulas döttrar, men ni kanske inte håller med?
Fick ni dela rum med ett syskon eller har ni låtit/låter ni era barn dela rum nu?
Youtubern Amanda Strand åkte i maj på en ”studentresa” till Rhodos med fyra klasskompisar och utsattes där för en misshandel och sexuellt ofredande av en man på gatan.
När hon och några vänner promenderade till Gamla stan så utsattes de för så kallad ”cat calling” – vilket är när främmande män skriker på kvinnor för att locka dem till sig.
När Amanda och hennes tjejkompisar bara gick förbi så sprang en av männen ikapp dem, drog upp Amandas skinnkjol och slog till henne på rumpan.
Och med ”slog till henne på rumpan” menas inte en liten klapp utan han slog till henne så hårt att hon fick ett stort handavtryck på rumpan.
Det är egentligen oväsentligt hur hårt eller löst slaget var – ingen har NÅGONSIN rätt att klatscha till en kvinna på rumpan utan tillstånd, men i det här fallet tycker jag nog nästan att det utöver sexuellt ofredande även kan kallas misshandel.
Så här såg Amanda ut efter slaget.
Amanda säger några riktigt viktiga saker i sin video som jag skulle vilja ta upp även här.
Det är ALDRIG okej för en annan människa att ta på din kropp utan tillåtelse. Även om Amanda och hennes kompisar hade vänt sig om och skrikit åt männen i det tidigare skedet så spelar det ingen roll – det mannen gjorde var över ALLA gränser!!!
INGENTING rättfärdigar hans beteende!
Din kropp är bara din!
Glöm aldrig det!
Jag tycker Amanda är modig som vågar ta upp det här på Youtube, särskilt som i alla fall jag har färskt i minne hur Isabella Löwengrip bemöttes med misstro när hon berättade om det övergrepp hon utsattes för i Italien 2008.
Hon fick skylla sig själv, hon hittade på och en massa annat dravel som ingen som utsätts för övergrepp NÅGONSIN ska behöva höra.
Förhoppningsvis har vi kommit lite längre så här 10 år senare så att Amanda slipper få samma behandling.
På tal om måendet har jag slutat med min PMS-medicin Premalex efter skilsmässan, jag känner mig lyckligare överlag så jag behöver dom inte. Det hade mycket med livssituationen. Det räcker med att jag ser i NC-appen när PMS:n är på gång och har det i åtanke. //Isabella
Just nu är jag inne i det som jag har kallat helvetes-perioden. Jag har PMS och för mig är det inget annat än fruktansvärt. Jag har huvudvärk, mitt humör åker upp och ner som en berg och dalbana och jag känner mig svullen i kroppen. Jag tycker det känns viktigt att lyfta den här frågan för det är fler jag som har besvären.//Isabella i ett reklaminlägg för KRY-appen
Tror Isabella att hennes läsare har närminnen som fisken Dory i ”Hitta Nemo”?
Jag tror nog de flesta minns hur hon för drygt ett år sedan skrev att hennes PMS-besvär till stor del försvann i och med separationen från Odd och att de mest hade med hennes livssituation att göra, trots att hennes ex Nils brukade göra henne frukost på sängen redan 2009 för att undvika PMS-utbrott.
Märkligt att hennes PMS nu då är tillbaka nu då, märkligt men väldigt lägligt eftersom hon så klart behöver ett problem att skriva om för att göra sitt samarbete med KRY trovärdigt.
Men kanske ändå att hon borde ha valt ett annat problem än ett hon redan gått ut med att hon har under kontroll utan varken läkare eller KRY-appens inblandning för här brister det lite i trovärdigheten?
Givetvis kan problem komma och gå men är det inte lite typsikt Bella att hennes problem verkar röra sig i samma cykler som hennes betalda samarbeten?