Är det skillnad på egentid och egentid?

För drygt ett år sedan, när Ida Warg och Alexander Pärleros var nyblivna föräldrar så lämnade Ida sonen och pappan hemma för att gå till Mall of Scandinavia för at fixa sina naglar.
Reaktionen?
Tja du, den var nog en av de mer oproportionerliga reaktioner som jag någonsin skådat. Här ovan har jag samlat några av reaktionerna som på ett bra sätt sammanfattar resterande kommentarer. Det är mom-shaming på HÖG nivå och anklagelserna fullkomligt haglar över Ida.
Enligt kommentarsfältet så är Ida både självisk och en dålig mamma eftersom hon valde att gå och fixa sina naglar – och detta leder mig osökt vidare till inläggets andra punkt.

Nämligen att Kenza valde att lämna sonen hemma med Aleks medan hon själv var iväg och plåtades för en kampanj. En plåtning som sträcker sig över hela två dagar – alltså en betydligt längre tid än Idas nagelbesök på Mall of Scandinavia och ändå låter kommentarerna hos Kenza som raka motsatsen till det Ida fick höra efter sin egentid. Ni hittar ett utdrag här under.

Idag och imorgon är jag iväg och jobbar och även om det känns lite jobbigt att vara ifrån Nikola så måste jag också erkänna (med risk att bli missförstådd) att det är ganska skönt att känna mig lite som mig själv igen (bara mycket tröttare haha). Jag älskar ju att jobba! Aleks och Nikola kommer dock förbi plåtningen vid lunch och jag längtar!! 🙂 //Kenza

Jag säger inte att det ena sättet är bättre än de andra och lägger ingen värdering i hur varken Ida eller Kenza gör.
Det jag reagerade på är hur dessa, två nästintill identiska situationer kan få så här vitt skilda reaktioner.

Är det skillnad på egentid och egentid?
Är Kenzas egentid mer accepterad eftersom hon är iväg och jobbar, medan Idas egentid är av rent privat karaktär??
Situationerna är praktiskt taget identiska, men där den ena mamman hyllas i sitt kommentarsfält, och möts en enorm förståelse för sin egentid så får den andra mamman en verbal spya i ansiktet under banderollen mom-shaming!

VARFÖR?