https://www.instagram.com/p/B2BxZpnlauf/

https://www.instagram.com/p/B2CDBazIgVJ/

Såg att många av er redan sett och kommenterat kvällens avsnitt av ”Wahlgrens Värld”, där jag och Bianca hamnade i ett allvarligt samtal som ledde till en konflikt,  mitt i allt  ”flams och trams”. 

Jag kommer inte sitta och svara på enskilda kommentarer , då jag förstår att såna här öppna och ärliga scener från livets vardag i en infekterad mor och dotter-relation väcker reaktioner – såklart.

Och självklart får man tycka vad man vill om detta.  MEN jag kan INTE acceptera att ni vuxna människor sitter och skriver rena personangrepp och elaka diagnoser om vare sig mig eller min dotter på min blogg!  

Och som svar på varför jag går med på att våra konflikter är med i programmet , så är svaret väldigt enkelt.

Wahlgrens Värld är en REALITY-serie – som speglar vårt liv – med upp och nergångar – fram och motgångar. 

För det är SÅ LIVET SER UT!   För oss – och för de flesta människor som inte lever i en perfekt bubbla…! 

Och att vi visar oss som vi är, med våra fel och brister – vet jag hjälper många som kanske är,  eller har varit i liknande situationer.

Så därför känns det rätt för oss att våga blotta oss som vi gör.

Vårt program är på riktigt. //Pernilla Wahlgren

Om ni inte sett det här avsnittet av Wahlgrens Värld så handlar konflikten i korta ordalag om en sak Bianca sagt i sin och Alice podd och som djupt sårat Pernilla.
Bianca berättar för Alice att hon”är känslokall för att hon fick för lite kramar när hon var liten” – någonting som verkar ha sårat mamma Pernilla djupt.

I avsnittet av ”Wahlgrens värld” tar Pernilla upp uttalandet med sin dotter medan de äter frukost, och säger att hon är ”ledsen, förbannad och besviken” på dottern.
Enligt Pernilla är det bland det knäppaste Bianca någonsin har sagt. Att hon sagt mycket knäppt, men det där var…

Jag kan förstå att Biancas ord sårar henne mamma, samtidigt som det är Biancas upplevelse och den kan ingen ta ifrån henne.
Det var stormigt i familjen och det vet vi eftersom hela Sverige bjöds in att ta del av alla smaskiga detaljer genom skvallertidningar och löpsedlar, och då blir barnen ofta lidande.
Pernilla gjorde förmodligen så gott hon kunde under dessa omständigheter, och det kan ingen ta ifrån henne, men det betyder inte att Bianca inte fortfarande bär på ärr från den här tiden.
Både mor och dotter verkar vara offer för omständigheter som skedde under en extremt jobbig tid och är någonting de förmodligen behöver reda upp, både var för sig och tillsammans.
De måste båda får ha sina känslor kring det som hänt, utan en massa fingerpekande och skammande för de är båda sårade, var och en på sitt håll.
Deras situation påminner väldigt mycket om det medberoende som kan drabba människor i destruktiva situationer, oavsett om det är alkohol, droger eller någonting helt annat som är orsaken.

Ingen har direkt rätt här men ingen har direkt fel heller – de är bara två upplevelser av en och samma situation som ses från olika håll. 
Det enda sättet att komma vidare och läka från det här tror jag är ”tillsammans”, i ett scenario där båda har rätt till sina känslor och upplevelser men utan fokus på ”vems fel det är” utan mer på hur man tar sig vidare och läker, just tillsammans. Bianca har rätt att känna som hon gör, och Pernilla, i sin tur, har rätt att känna sig sårad då hon förmodligen känner att hon gjorde sitt  absolut bästa med de förutsättningar hon då hade.
Bådas känslor behöver få finnas och ta plats,  för det är endast då de tillsammans kan gå vidare som starkare och helare personer i både livet men även i sin relation till varandra.

Ledsen för lite psykologiskt lekmannasvammel här, men jag har själv jobbat hårt under många år för att mig vidare ur en liknande situation. 
De behöver både lyssna till vad den andre menar, istället för vad de säger.
Lyssna på vad hon menar, inte på vad hon säger.
Typ…