Blödiga bröllopstal

https://www.instagram.com/p/CFm8M1Jgr-_/


I helgen gifte sig Paradise Hotel-paret Anna Pankova och Kristian Täljeblad och bland gästerna hittade vi en och annan flunsa och kändis.

Nicole Falciani, Sigrid Bernson, Robin Bengtsson, Wiktoria Johansson, Linda-Marie Nilsson, Emil Assergård, Amandra Strand och Frida Söderlund mfl kunde ses i vimlet, och för er som inte känner till Frida så är hon inte en influencer utan en journalist som tidigare arbetat på Aftonbladet där hon bland annat lett Rockbjörnen och gjort mängder med reportage och projekt. Hon sammanfattar det hela så fint här. 

I alla fall….
Frida har nu delat med sig av det tal hon önskar att hon vågat hålla för Anna och Kristian på deras bröllop. Jag satte min Cola Zero i halsen när jag kom till delen om att hon nu själv ska vara med i Paradise Hotel i jakten på äkta kärlek, men det var bara ett skämt. 🙂
Jag undrar om Anna och Kristian hade kunnat hålla sig från att gråta om Frida hållit sitt tal under bröllopsmiddagen? Kanske Anna, definitivt inte Kristian.
Jag har lite filmsnuttar från Instastory på telefonen och där ser man en härligt rörd Kristian som inte kan hålla tårarna tillbaka när han ser sin brud. Vill ni att jag klipper ihop alltsammans till en video eller räcker det för den nyfikna att paret spelat in en egen realityshow om vägen till bröllopet som nog släpps snart? 😉

Här är Fridas tal. Så fint. <3
Jag är också världens blödigaste när det kommer till sånt här och gråter till allt från storvinster på Bingolotto till frierier och bröllopstal och borde egentligen gifta mig under vatten för att inte se gråtande ut på varenda bild som tas. 😉

Sara Songbird om ”Instagram vs Reality”

https://www.instagram.com/p/CFrzZXdnRIn/

Instagram vs reality är när kända och okända människor lägger upp bilder på hur de poserar på Instagram för att sedan följa upp dessa med bilder på hur de ser ut i verkligheten.
Så här:

Jag håller med Sara, kan man inte bara skita i ”Instagram” och bara lägga upp de naturliga, mer verklighetstrogna bilderna istället för att göra en grej av det?
Eller behöver man ”före och efter” för att det riktigt ska synas vilken skön typ man är, med maaaaassor av självdistans som bjuder på sig själv på det här viset?
Typ som att ”jag skulle kunna BARA lägga upp mina snyggbilder, men jag bjuder på dessa ”fulbilder” så ni tycker att jag är så där härlig?”
Att man istället BARA skulle kunna lägga upp de mer verklighetstrogna bilderna och helt skippa ”snyggbilderna” verkar inte vara ett alternativ.

Antar att man inte framstår som lika skön, bjussig, härlig då, och TÄNK om någon skulle tro att dessa bilder är ens snyggaste? Inte att det är en mer avslappnad och verklighetstrogen bild, utan ENS SNYGGASTE!
När det inte är det?!
Nej, då är det bättre att visa upp först snyggbild och SEN fulbild så ingen får för sig något och man fortfarande kan bocka av ”härlig och bjussig på Instagram” på listan.

Bloggbevaknings pyttipanna

*Pyttipanna = veckans rester som inte använts upp men som fortfarande funkar. 

Varför finns det inte köttbullsallad?
Eller okej, ibland kan man välja miniköttbullar i sin plocksallad, men jag har nog aldrig sett ”Köttbullsallad” på en meny någonstans. Varför finns inte det?

   

Var går gränsen mellan ”over sized” och att se ut som när man var liten och klädde ut sig i pappas kavaj?

Jag har läst att vissa tycker att man redan nu märker att bebis nummer 2 inte kommer få lika mycket uppmärksamhet som bebis nummer 1, men är inte det naturligt?
Eller egentligen menar jag inte med bebisen alls utan enbart själva graviditeten. Graviditet nummer 2, inte bebis nummer 2.
Att varje steg i graviditeten – som var ”nytt och första gången” med den första graviditeten – kanske inte dokumenteras på samma vis en andra gång?
Betyder det att man inte älskar barn nummer 2 eller är det kanske bara en naturlig utveckling av att det inte är första gången för ALLT som händer med kroppen?
Ta Madeleine Ilmrud som burit hela 11 barn. Är det konstigt om hon inte dokumenterade sin sista graviditet på samma sätt som den allra första?
Det betyder ju inte att hon inte inte älskar barn nummer 11 lika mycket som barn nummer 1, utan mer att behovet av att vilja dokumentera ALLT inte är lika starkt den elfte gången som den allra första.

 

Anitha Clemence svar på kritiken ang. hennes ”humorinlägg”

I morse publicerade jag det här inlägget om Anitha Clemence och den video som hon lagt ut på en privatperson.
Läs det först så du hänger med i det här.

Här ovan följer en konversation där Anitha försvarar sitt ”skojsiga” inlägg och där hon inte förstår hur någon kan kritisera henne samtidigt som ”världen står i brand”. 
Att människor är relativt kapabla på att hålla två tankar i huvudet samtidigt verkar otänkbart för henne. Man kan alltså kritisera henne OCH förfasas över klimatkrisen eller vad det nu är som orsakar alla dessa skogsbränder världen över.
De här konversationen har sedan dess raderats och många av de som kritiserat Anitha har även blockerats.

Anitha HAR helt rätt i att det är tillåtet att filma folk i offentliga miljöer, det som regleras är HUR detta material sedan används så hon har bara ett halvt rätt.
Och måste saker och ting vara förbjudna för att man inte ska göra dem? Sunt förnuft? Nej, inte?

Ps. Idag publicerade jag både morgon och kvällsinlägg, men se dem inte som ordinarie inlägg än.
Jag kommer försöka skriva dem så ofta jag kan, men de är alltså INTE ordinarie inlägg. Se dem som en ren bonus. 😉