*Pyttipanna = veckans rester som inte använts upp men som fortfarande funkar.
Varför finns det inte köttbullsallad?
Eller okej, ibland kan man välja miniköttbullar i sin plocksallad, men jag har nog aldrig sett ”Köttbullsallad” på en meny någonstans. Varför finns inte det?
Var går gränsen mellan ”over sized” och att se ut som när man var liten och klädde ut sig i pappas kavaj?
Jag har läst att vissa tycker att man redan nu märker att bebis nummer 2 inte kommer få lika mycket uppmärksamhet som bebis nummer 1, men är inte det naturligt?
Eller egentligen menar jag inte med bebisen alls utan enbart själva graviditeten. Graviditet nummer 2, inte bebis nummer 2.
Att varje steg i graviditeten – som var ”nytt och första gången” med den första graviditeten – kanske inte dokumenteras på samma vis en andra gång?
Betyder det att man inte älskar barn nummer 2 eller är det kanske bara en naturlig utveckling av att det inte är första gången för ALLT som händer med kroppen?
Ta Madeleine Ilmrud som burit hela 11 barn. Är det konstigt om hon inte dokumenterade sin sista graviditet på samma sätt som den allra första?
Det betyder ju inte att hon inte inte älskar barn nummer 11 lika mycket som barn nummer 1, utan mer att behovet av att vilja dokumentera ALLT inte är lika starkt den elfte gången som den allra första.
