Om man – efter det här inlägget och många andra på samma tema –  fortfarande inte riktigt känner att man har tillräckligt med argument för varför det inte alltid är den bästa av ideér att exponera sina barn på sociala medier, särskilt om man har många följare, så kommer här ett exempel till på vad som kan hända då.

Här är det alltså någon som startat upp ett konto i Pennys sons namn och där det postas bilder på honom och resten av familjen. 
Det står visserligen att kontot inte tillhör den ”riktige” Atticus, men det är ändå privata bilder som fått ben och som Penny inte har en aaaaaaaaning om hur de används eller vilket syfte de har för den som eventuellt sparat ner dem.

Tack för tips!

Carola Wetterholm har en dotter som praktiserar på en frisörsalong och som behöver kunder att öva på, varför Carola publicerar ett inlägg om det på Instagram där hon skriver ”Barn, dam och herrklippningar. (Hör av er om ni är intresserade!!)” 
Då fick hon kommentaren : Icke-binära då? vilket fick henne att skriva ett inlägg om saken där hon förklarar att hon inte ser kön utan bara personer och personligheter och hur hon själv faktiskt också är exkluderad i sammanhang pga mängden barn hon skaffat (9 st).

Men, och nu tror jag att jag kommit fram till min slutsats: man kan inte alltid inkludera alla genom att nämna dem vid tillhörighet. Det innebär inte att man inte är medveten om att de finns. Eller att de inte får komma till ex en frisersalong, eller delta i ett evenemang. Det innebär Inte att man exkluderar dem.

Jag har nio barn, jag är alltid exkluderad från ”hela familjen-priser eller erbjudanden”. Alltid. Utan undantag faktiskt.

Handikappade är ofta exkluderade, kanske pga att det enbart finns trappor och ingen hiss, kanske inte finns hörslinga i lokalen, det finns få dövblinda tolkar osv.

Men en icke-binär person kan välja och vraka, om man väljer att se det så. De kan välja herr ELLER damtoaletten allt efter vilket kön de är just då, eller hur lång kön det är

Jag fattar att det kanske inte funkar så, men rent tekniskt skulle det kunna göra det. Vilket det inte kan med andra grupper. // Carola Wetterholm

Jag har lite svårt för den här typen av resonemang där man bara utgår från sina egna känslor och vad man menar, snarare än hur det uppfattas av mottagaren.
Ungefär samma retorik som den hos människor som vill fortsätta hävda sin rätt att använda ”n-ordet” eftersom de minsann inte lägger någon värdering i det och absolut inte menar någonting kränkande med det.

Förstår man det inte så kan man väl i alla fall försöka respektera de som har tolkningsföreträde och, vem vet?
Kanske lära sig något?
För hur uttjatat uttrycket än är så KAN man faktiskt lära gamla hundar att sitta, även om det inte är riktigt lika receptiva som små valpar…