Företaget Gents slår till med en lite ”annorlunda” rubriksättning i sitt nyhetsbrev.
Vem mer kommer sitta BÄNKAD!?
En nyttig liten påminnelse av Hanna Friberg med em bild som ser ut som en tavla.
Egoina har fått ett bud som är seriöst avis på!
Jag har dubbla SM-guld i växtdödande och kommer satsa helt på konstgjorda växter när vi flyttat.
Jag kommer definitivt kika på butiken Michaela Delér taggar – verkligen en lyckad reklam för mig. 🙂
Hörni, jag måste fråga er andra också. Tina, en av mina läsare, som jag har full respekt för, tycker att våra krav på volontärer till vår Gård i Göteborg är väldigt tuffa:
”Oj, vilka krav som ställs på blivande volontärer som ska jobba ideellt! De liknar ju de krav som ställs på kvalificerade heltidsanställningar!”
[…]ÄR det för stora krav att man ska brinna för äldre, att vara prestigelös, fungera i ett team? Sen att det är ett stort plus om man kar körkort och kan laga mat och baka, kanske anses som tuffa önskemål … eller? // Monas Universum
Monas Universum tar upp en intressant sak på sin blogg.
Välgörenhetsorganisationen Vid din sida söker volontärer till sin satsning ”Vår gård” i Göteborg och Mona skrev ut vilka förväntningar/krav man har på de som söker:
”Vi vill INTE ha några dagsländor samt att du fungerar mer än bra i ett team och är prestigelös.
Vi ser gärna att du är en engagerad själ och att du brinner för äldre människor. Kan du köra bil och är bra på att laga mat/bak så är det ett megaplus!”
En läsare ska då ha kommenterat att kraven är att likställa med de som finns vid en kvalificerad heltidsanställning.
Vi vet ju alla sedan tidigare att människor som fyller läpparna inte går att anställa eftersom de kommer ha en arbetsmoral som är under all kritik (läs här om du inte förstår) men är det verkligen så orimliga krav som ställs på volontärerna? Att man inte ska hoppa av efter några gånger bara?
Enligt Mona så är ju en av anledningarna att de hemlösa/fattiga pensionärer känner sig otrygga när det är för många olika ansikten i soppköket, och att VDSs mål varit att inte bara ge pensionärerna mat och kaffe, utan att de på riktigt ska känna sig sedda och får en identitet.
Jag tycker nog faktiskt att kraven känns helt rimliga, precis som de allra flesta i Monas kommentarsfält.
Vad tycker nu?
Vi har slagit in alla Nocco i plastpåsar. ? ( Dessa finns inte i Spanien) . När det är varmt och jag tränar mycket så kan jag knappt dricka kaffe. Då går det åt nästan en Nocco/dagen istället ? Men när jag är hemma i Sverige så kanske jag dricker 3/4 veckan . Men i Spanien betydligt mer .
Jag ska fortsätta min rehab resa, på Mikes gym. Träna, äta, sova och jobba med mig själv. Jag har precis trappat upp en medicin, och känner mig tröttare igen. Men i det stora hela gör jag ändå framsteg . Jag vet om att bakslagen kommer när medicinen ökar… Ni vet, 3 steg fram, 2 kliv tillbaka ?? // My Martens
My Martens fyller resväskan med Noccos energidryck för att flyga ner till Spanien, på vad hon kallar ”rehab”.
Jag antar att man kan ”rehabba” från lite allt möjligt, på flera olika sätt, och hon kommer göra sin på Mikes Gym.
På svenska förknippar man kanske rehab med alkohol och droger, men egentligen betyder det ju bara rehabilitering och det kan ju se ut lite hur som helst, beroende på behov.
Med tanke på hur mycket My skriver om sitt mående, sin sjukdom som hon vägrar namnge och sin rehab, så blir det nästan märkligt att hon håller så hårt på principen att inte tala om vilken sjukdom det är.
Hon har ju berättat i princip ALLT om allt hittills, så varför sjukdomsnamnet är så himla hemligt, förstår jag inte riktigt, men hon har kanske sina skäl, trots att alla som följer hennes blogg för länge sedan förstått, både vilken sjukdom det rör sig om, samt medicinen hon hela tiden skriver om?
Om man nu vill hålla någonting privat, som man inte är redo att prata om än?
Hur går det ihop med att skriva ut varenda liten utlämnande detalj om allt som rör sjukdomen, förutom dess namn?
Jag fattar inte, men hon har som sagt kanske sina skäl som jag inte förstår?
I guess so…
Je ne comprends pas helt enkelt…
I dokumentären Pornfluencers – som även SvD skrivit en artikel om – så uppger Amanda Bredén att hon tjänar 220 000 kr i månaden på Onlyfans.
En snabb fråga till Skatteverket av en av mina följare, och en kontroll av hennes och maken Max gemensamma bolag väcker en del frågor hos mig.
Amanda (Eller Stephanie som hon egentligen heter) har under de senaste två åren haft en årsinkomst på 572 600 kr för 2019 och endast 295 700 kr för 2020, samtidigt som deras gemensamma företag för ändamålet – Xabalux AB – hade en omsättning på 685 000 kr för 2020.
Det är inte riktigt de summor som Amanda uppger i dokumentären.
Så var tar alla dessa pengar vägen, eftersom de inte registrerats hos Skatteverket?
Har människorna bakom dokumentären och journalisten som skrev SvDs artikel bett om att få se bevis på dessa inkomster, eller har de valt att lita på Amanda och maken Max uppgifter utan att själva kontrollera dem?
Förklaringen kan vara Amanda bara tjänat den här summan under 2021 och att den inkomsten inte deklarerats för ännu, och därför kontaktade jag henne och frågade om hon ville hjälpa mig reda ut det här.
Så här utspelade sig vår konversation i sin helhet:
Det sista mailet har jag inte fått något svar på ännu.