Att prata med barn om skönhetsoperationer

Fråga: Skulle vara intressant att veta vad/hur du berättat om operationen för barnen. Har du sagt till dom rakt ut att du opererar om tuttarna? Har dom undrat nåt och ställt frågor och vad har du då svarat? ”Mamma ska opereras för mamma tycker hennes tuttar är fula” får jag liksom upp i huvudet ? Skulle aldrig kunna säga så till mina barn eftersom man inte vill föra över skeva ideal. Så min fråga är genuin: Hur har du pratat med barnen kring din operation? Tänker att de ju har erfarenhet av Jolies operation som är nödvändig för att hon ska må bra. Men din operation var ju långt ifrån det syftet. Har de varit oroliga? GabJoss svar: Jag har berättat att mamma fick problem med magen efter att dom hade bott i magen och att dom har hjälpt mamma att sy ihop den igen. Och så har jag berättat att mammas bröst förändrades mycket efter att dom hade ätit på brösten två år per barn och att mamma ville återställa hur det kändes innan dom. Vi har pratat mycket om att kroppen förändras när man har en bebis i magen och ibland kan man få ont i magen, ont i snippan eller vad det nu kan vara. Barnen är så små och dom förstår inte olika syften med olika operationer men jag ville ändå att dom skulle veta om det och vara transparent. Jolie tycker att det är kul att mamma också har opererat sig och nu kan vi prata tillsammans om hur det kändes att ”sova” på sjukhuset (narkosen), om hur sår/ärr känns osv. Det behöver inte vara så dramatiskt eller en stor grej men samtidigt är det viktigt för mig med att vara öppen med barnen om allt som händer ? dom har absolut inte varit oroliga. Allt handlar ju om hur man lägger fram saker och vad man säger tänker jag. Kram kram <3 — Bildkälla: Gabriella Joss blogg

Hur pratar man egentligen med barn om skönhetsoperationer? Eller fillers? Och botox?
Gabriella Joss har svarat på en kommentar om saken, där hon berättar om hur hon pratat med sina barn.
Vad säger man? Behöver man säga så mycket? Bör man uppmärksamma saken och sitta ner och prata, eller ska man låtsas som det regnar?
Bör man behandla det på samma sätt som en ny frisyr eller hårfärg?
”Jag tycker det är snyggare så här…” typ och sedan inget mer?

Jag har faktiskt ingen aning och har heller aldrig varit i en liknande situation, så jag kan varken säga bu eller bä här.
(Ja, stoppa pressarna – ett ämne där Bloggbevakning varken har pekpinnar eller rekommendationer. att strössla omkring sig ) 🙂

På den här sidan så diskuteras just det här – om hur man pratar med barn om skönhetsoperationer, närmare bestämt en bröstförstoring.
Personen som skriver nojar mest över hur hon ska kunna säga till sina döttrar att de ska vara nöjda med sig själva om mamman själv opererat sig för att hon inte var nöjd med sina bröst.
Den där ÄR väl det svåraste att förhålla sig till. Jag tycker att vuxna människor får göra vad de vill med sina egna kroppar, samtidigt som jag önskar att fler var nöjda med sig själva, precis som de är och utan att behöva plastikkirurgi eller liknande.
En något ambivalent situation alltså.

Hur tänker ni om det här?

Lämna ett svar Avbryt svar