Barnhat istället för bullfest?

Vad har ni för åsikt om Alexandra Nilssons uppenbara hat mot barn, att hon väljer att lägga upp hennes följares kommentarer på sin story om just barnhat, hur mycket man hatar att folk lägger upp mycket om sina barn osv för ingen bryr sig blabla.  Jag tänker lite, varför följer man en småbarnsförälder om man verkligen hatar barn? (Det här gör inte till diskussion att exponera sina barn i sociala medier osv för det var inget sånt någon kommenterade, mer bara att barn är typ hemska varelser både på internet och i verkligheten)

Hatar hon barn?
Osnutna, snoriga, uppstudsiga, godistjuvande, skrikande och äckliga barn?
Ja, säkert, vem gör inte det?! Barn och Pepsi Max fyller min kvot.
Eller så driver hon eftersom hon vet att sådant här får ett visst klientel att gå upp i spinn och spagat samtidigt.
Jag tror på alternativ två, och känner väl spontant att hela hennes frågestund går lite i samma anda.
Svaret på frågan om influencers och konsumtion borde ge en ledtråd om saken…

Jag tror inte Alexandra hatar barn, däremot tror jag att hon stör sig enormt mycket på människor som tvingar ner sin barnkärlek i halsen på människor som på intet vis, visat något som helst intresse för detta.
Dessa människor blir också extremt upprörda av sådant här, vilket inte gör det hela tråkigare.

Det finns vissa saker som får människor att bete sig på ett samma sekteristiska sätt, som sprunget ur ett väckelsemöte där stumma börjat tala och blinda börjat se.
Utan inbördes ordning:
Sektmedlemmar (otippat va? Pluspoäng för Knutby-medlemmar)
Veganer, särskilt de med ätbara skor
LCHF-människor
Folk med foliehatt
Människor som plastbantar
Nyblivna föräldrar som delar inlägg på Facebook om att ”nu börjar livet”
Människor som precis sett ”Zeitgeist” och nu förstår hur allt hänger ihop

Bubblare: El-allergiker

185 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    hahaha!!!

    tror också de flesta ”barn-hatare” inte hatar barnen, utan föräldrarnas beteende… som att jorden helt plötsligt snurrar kring dem. visst folk kan gärna få tycka att livet börjar när de får sina avkommor, men att gå runt att säga det i tid och otid blir otroligt kränkande för de som av olika anledningar själva inte är föräldrar.

      Så kan det nog vara.
      Jag minns när jag fick mitt första barn och hur jag nästan medvetet undvek att hänga med andra föräldrar pga att hela livet då skulle vara blöjor och amning men jag insåg snabbt att de utan barn inte var intresserade av att hänga med en nyförlöst och en bebis så till slut blev det så sabla ensamt att jag skaffade mig två mammakompisar och det blev min räddning. Men jag har alltid försökt att tänka på att i de sammanhang där jag träffar folk utan barn att inte prata om barn så länge de inte frågar själva. Dock är ju mitt barn det största i mitt liv och en naturlig del för mig att prata om så det är en svår balans. Jag har även aldrig känt att de som väljer bort barn förlorar ngt för valet är ju deras och ett val de med all säkerhet känner exakt samma inför som jag gör inför att HA barn.
      Jag har varit på båda sidorna då vi kämpade i många år för att ens kunna få barn så det är alltid med mig att respektera andras känslor kring barn då det är så känsligt. Man vet aldrig vad andra går igenom. Jag hatade varenda jäkel som fick barn ett tag. Av ren avundsjuka.

        SB, vad fint om fler tänkte som du! Man kan älska sitt barn utan att för den sakens skull behöva göra det till huvudämnet varje gång man pratar med andra 🙂

          Och sorgligt att människor är så bekväma i dagens samhälle att de inte ens kan stå ut med att hänga med någon som just fått barn. Ja det är lite meckigare, men människan innan man blev mamma finns faktiskt kvar och går att prata med ?

          Egoism och självförverkligande till varje pris

            Efter att ha sett gamla vänner som jag antagligen har växt ifrån skaffa barn vet jag inte om människan innan mammarollen ens finns kvar… Verkar tyvärr inte så. Blir dränerad på energi varje gång, ungarna skriker konstant och morsor som är sålda på ideer som unschooling och konservatism …. ? Har dykt upp så mycket märkliga värderingar i och med barn. Kul har man inte med dessa människor iaf. Känns som ett gäng jävla kärringar.

            Egoism och självförverkligande är väl ändå exakt varför man skaffar barn. Det betyder inte att det är fel eller fult, men lite ärlighet kring barnaskaffande skadar ju inte heller.

              Alla arter skaffar barn, det handlar om fortlevnad.

      Och om man som nybliven familj inte vill ha hela sektlivet som verkar tillkomma med att skaffa barn så är man en dålig förälder! Man kan ju inte åka på semester till något ställe som inte är fantastiskt för barnen. Man kan ju inte bry sig om sina gamla intressen OCH ha barn, det vet ju alla! Allt man gör måste vara för barnen.

      Svenssons familjeliv är verkligen en sekt.

        Nej men det är väl överdrivet ändå? Känns ju att det är ett fåtal högljudda som tycker så. Men kanske därför de märks då..

      Plus att de låter sina högljudda avkommor göra precis vad de vill får det är såååååå GULLIGT

        Nej, dom får inte existera. Det är EXAKT det vi menar. ??‍♀️

        Jo fast ofta får man ju både en eller fem arga blickar för att barnen bara existerar. Mina barn fick tex en utskällning av random gubbe för att de ”skrattade för högt” inne på en mataffär… jag hade satt dem i kundvagnen för att jag inte ville att de skulle springa runt och störa, men nånting måste de ju få roa sig med också. Bättre att skratta än att skrika tänkte jag, inom rimliga ljudnivåer. Men nähepp ?‍♀️

          Obs de var 1 och 2 år gamla så att bara ”säga till dem att bete sig” eller nåt sånt hade inte funkat tyvärr.

          Ja det finns alla typer i herrens hage. Vissa barn är odrägliga och så finns det vuxna som borde hålla sig hemma… inte lätt att vara alla till lags. Du gjorde vad du kunde och skit i gamla gubbar med potensproblem?

        Barn ska existera men inte dominera?

        Otroligt provocerande för mig som har barn. Vi kanske inte vill bråka med våra barn om precis allt? Ingen uppmuntrar störande beteende, däremot blir det ofta värre om man alltid ska hålla på och säga nej nej nej nej till allt. Barn vill utforska och har inte så mycket impulskontroll. Man får spara broken till det som faktiskt verkligen spelar någon roll. Kan vi försöka att samexistera? Du har själv varit ett barn, jag antar att du var instängd i en hamsterboll för att inte råka störa någon och blev en fullt fungerande vuxen?

          Men när du är ute bland folk kanske det är ett bra tillfälle att faktiskt kunna säga till dina barn? Vad de gör när ni är hemma bryr jag mig inte ett dugg om.

          När man är ute bland folk är ett bra tillfälle att faktiskt säga ifrån.

          Mina barn kan vara övervidriga hemma men de har folkvett och beter sig trevligt mot oskyldiga utomstående! 🙂

            Absolut, det finns ju gränser och gränsen är garanterat lägre när man är ute bland folk. Det som känns orättvist är att det mesta som inte är perfekt beteende uppfattas som störande. T.ex. högljudda skratt, att mat kladdas med eller att barnet går i vägen för någon. Successivt ju äldre barnet blir och ju mer det förstår kan man kanske korrigera även sådant, men barn är ändå barn. De allra flesta föräldrar gör så gott de kan och önskar bara lite överseende och uppmuntran. Det är hårt att säga vi låter våra högljudda avkommor göra vad de vill, kan garantera att det i de allra flesta fall är helt fel och en väldigt tråkig inställning

              Fast jag tror faktiskt man får leva med att folk tycker ens barn är störande. Det är inte orättvist. Folk har en rätt att inte uppskatta skrik och grin och snor och jobbigt beteende

      Även så blir man nog rätt trött på folk som frågar NÄR man skall ha barn när man nått en viss ålder och har en stabil partner.
      Hon vill nog stoppa alla spekulationer om detta, och är då tydlig med vad hon tycker om barn.

    Kan vi lägga till paddel-spelare, pollenallergiker och de som tränar crossfit.

      Och folk som fastar, antingen 5:2 eller 16:8

      Och menskoppsanvändare som absolut måste frälsa resten av världen!

        Haha ja!!! En till som tjatar på mig om att jag ”måååste testa menskoppppPpPpP” och jag går i bitar. Jag vill inte ha en, låt mig va!

          Det var bra tills jag fick bakteriell vagina av det…

      Pollenallergiker? Det är väl ändå den milda gruppen i allergifamiljen? Pälsdjursallergiker däremot! En sån vill man inte hamna bredvid på en fest ?

      OBS! Skojar!

        Haha jag skojar inte. Jag är jätteallergisk och vill inte hamna bredvid mig själv på fest. Jag hatar frågor om min allergi, jag pratar aldrig om det. Utan alla andra omkring mig ställer tusen frågor om de ser att jag får annan mat, eller att jag blir illröd i ansiktet (av deras sköljmedel) och hes av djurhåren på deras kläder (om jag andas andfådd är det inte för jag är k*t på den jag pratar med utan bara lite svårt att andas).
        Eller eksemen i ansiktet som gör att Jag ser ut att komma från ett destruktivt förhållande med svullna ögon.

        Jag pratar om annat men de fortsätter. Till slut verkar jag som en butter gammal gubbe för det är så jäkla tråkigt prata om allergier.

          Nej men fy vad jobbigt! Jag lever tillsammmans med en gräspollenallergiker och känner igen det där med att man försöker dölja det men att alla andra tar upp det. Han ser ut som om han gråtit konstant i 2 veckor hela sommaren och om han träffar på en bekant i affären så får han ofta ett sms efteråt där de frågar om allt är okej eftersom det ser ut som att han gråtit så mycket.

          Jag förstår även allergiker som bara säger på en gång att de är allergiska så att inte folk ska börja undra vad som är fel, men det är väll ofta just dem som folk upplever som störiga eftersom de alltid tar upp sin allergi. Aja, det är omöjligt att göra alla nöjda!

            Som med de som har avvikande kost. Var på en middag igår där en är vegan. Han gjorde ingen grej av det över huvud taget men fick massor med frågor från övriga (välmenande frågor) kring hur länge han varit vegan, vad han åt för protein, varför han var vegan osv. Lätt att sen få bilden av att veganer bara ”tjatar om sin kost sen”.

              Ja precis! Min syster är vegan och hon tar aldrig upp det själv men får alltid massor med frågor och ofta även oönskade kommentarer om att det är tramsigt av äldre personer. En vän till mig som har en tarmsjukdom som gör att hon inte kan äta rött kött får ofta gliringar om att hon är besvärlig. Hon riskerar alltså att snart få stomipåse om hon inte sköter sin mat perfekt och ändå är hon krånglig om hon inte tar kött när hon är hos gamlingar på middag ?‍♀️

                Det finns ingen sån tarmsjukdom. Din kompis vill helt enkelt inte äta kött.

                Jag är vegan och pratar inte om det eller gör en grej av det. Ändå blir jag konstant ”attackerad”. Sen får man alltid höra på hur vi tvingar på andra vår livsstil när det lika ofta (om inte mer ibland) köttätare som håller på. Sen ska det alltid drivas med veganer, så dom ber ju tjafs och argumentationer själva ? Varför kan man inte få bli lämnad ifred bara.

                  Samma här! Börjar aldrig prata om att/varför jag är vegan, men alla ”välmenande” frågor om protein osv är så himla tråkigt. Är det någon som frågar för att de är genuint intresserade av en vegansk livsstil blir jag superglad, svarar entusiastiskt och ger information, men folk som bara vill bråka kan gärna bara vara tysta.

            Du har så rätt i att man aldrig lyckas göra alla nöjda.
            Och tack att du förstår 🙂

            Brukar din sambo skratta/sucka åt sms:en eller kan han se att det är av omtanke. Jag tycker det är lite olika, en del verkar bara vara väldigt nyfiken och andra förstår att det är besvärligt.

              Ja jag kan tänka mig att många bara är nyfikna och vill hitta sig lite när de frågar .

              Han brukar tycka att det är skönt när någon frågar eller tar upp allergin just för att de som inte vet att det är allergi inte ska tro att han är ledsen, det blir ju lätt lite stelt om man sitter bredvid någon på en middag som ser ut att ha gråtit sönder sig precis innan man kom dit. Nu under pandemin har han förklarat för alla han träffat på att han är allergisk så att ingen ska tro att han är sjuk.

      Och folk som tvättar underlivet med enbart vatten och blir galna om man säger att man föredrar en mild intimtvål. ”EN FRISK FIFFI LUKTAR INTE” nä okej men jag gillar ändå att använda lite tvål ”HAR DU TVÅL I NÄSAN OCKSÅ? VA? VA?” nä alltså jag har ju tvålen utanpå och inte i v*ginan ”DU ÄR HJÄRNTVÄTTAD AV PATRIARKAAAATET!!!!”

        Haha jag skulle precis skriva fitt-tvålsvurmare som ska övertala alla att det är både ofräscht och äckligt att inte sanera hela underlivet efter varje kiss.

          Verkligen! Gäller egentligen alla som är osunt besatta av *intimhygien*. Typ:
          Vaaaaa duschar du inte varje gång efter du bajsat?!? Kul att gå runt som en vandrande bajskorv!!! ??
          Vaaa rakar du dig inte varje dag gud va ÄCKLIGT MED HÅR jag spyyyyyyyr!! ???Bläää använder du binda fyfan va ofräscht asså!!

      Soldyrkare ?

        Hahaha så jäävla tröttsamt med soldyrkare helt ärligt!

        JA MEN VA!!!!
        ALLA ÄÄÄLSKAR VÄLL VÄRMEEEEEE

        Typ 🙂

        Värmeälskare överlag… ”Ja det är 38 grader idag men man FÅR INTE KLAGA för snart är det vinter!”

          Värsta sortens människor! Jag älskar hösten och vintern, men det får man knappt säga i vissa sällskap för det är som att svära i kyrkan. Älskar vädret här just nu. Soligt men svalt och det är otroligt vackert med alla färger utomhus.

            Samma här! Tycker det är så skönt med svalt väder, jag blir mycket piggare av det. Den där värmeböljan 2018 (?) tog nästan död på mig..

            Haha jag tänker alltid om er att ni ljuger för er själva ? Att ingen egentligen tycker om snö och kyla men man intalar sig att det är mysigt med snö på julen. Att det är fint på hösten osv. Att man måste ljuga för sig själv för att orka med mörkret.

            Jag bor uppåt i landet så bor verkligen på fel ställe. Varje vinter svär jag över att nån dumskalle bosatte sig här norrut, att den som gjorde det måste kommit när det var ljust och fint på sommaren. Sett de långa ljusa nätterna. Och sen inte kan ha tagit sig härifrån på vintern.
            Jag älskar våren och sommaren. När det börjar bli ljust på kvällarna igen och våra ljusa sommarnätter är det vackraste som finns. Jag brukar knappt kunna lägga mig för jag står i fönstret halva natten, tittar ut över ängen och vill inte missa en sekund av det vackra. Så flytta är inget alternativ.

            Sen kommer hösten och allting dör. Det är ju sorgligt, träden och blommorna lägger sig för att sova ett halvår.

              Tycker du ja.

              Men jag tänker likadant om de vänner jag möter när det är 33 grader ute, svetten rinner och man orkar knappt andas och de ba ”underbart väder!”… WHAT?! 😛

              Jag bor tyvärr i Skåne… Hade så hemskt gärna flyttat upp och fått leva i äkta vinter några månader per år! Skånsk vinter är tyvärr tragisk – fesljummen, regnig, trist, saknar snö…

                ? Haha jag är aldrig så nöjd som när det är varmt. Förutom att jag är lite ledsen över att värmen snart är borta.
                Tur att man är olika. Fast de där vintrarna du beskriver låter inte roligt heller. Då tar jag hellre en ordentligt vinterväg med snö än när det regnar och fryser på (de vintrarna är ju vidriga). Se där, du fick mig att känna nåt positivt ändå inför vintern ?

                Men du är inte det underbart när ni får vår så mycket tidigare än resten av Sverige? Jag blir alltid otålig när man ser att det börjar knoppa hos er och ni tar fram vårkläder medan vi kan ha 1,5 meter snö kvar och en månad till innan det går att fundera på att ta av sig vinterjackan.

                  Ja, jag lovar att vintern här nere är pest. 😛 Vi har kanske snö en vecka per år? Sedan är det bara regn och slask och vind, och typ 5 plusgrader… Riktigt tråkigt. Jag är från Göteborgstrakterna från start och har aldrig lyckats förlåta Skåne för dessa trista vintrar…

                  Våren här är jättefin. Sedan är jag ju tyvärr inte så glad i sommaren så våren för mig innebär lite ”blaha-känslor” för jag vet att sommaren närmar sig… Men vackert absolut. Lund i maj är paradiset. 🙂

              Haha jag ljuger inte för mig själv. Jag avskyr att känna mig varm och får panik om det är över 25 grader om man inte kan ligga vid typ havet hela tiden. Jag känner att jag inte kan andas när det är så varmt. Men jag uppskattar sommaren med, särskilt fina soliga dagar när temperaturen är runt 20 grader. På hösten blir luften så syrerik och skön att andas. Jag älskar sol men inte värmen så hösten är perfekt för mig. Vinter med vit snö som ligger kvar utan att bli slask är med fantastiskt vackert! Sedan är jag en julmänniska så det gör nog att jag älskar vintern ännu mer. Men solen kunde få gå ner klockan 20 hela året om. På sommaren är det ljust för länge och på vintern på tok för kort?

              Näpp, ljuger inte det minsta. Jag fullkomligt älskar hösten i synnerhet men även vintern. Så pass att jag kan känna en uns av ångest när det närmar sig vår och sommar.

            Sommaren kan vara olidlig om man bor i lägenhet. Jättesvårt att sova om nätterna när det är som varmast, trots fläktar.

            Mina favoritårstider är vår och höst. En solig höst- eller vårdag är det mest bekväma dagarna temperatursmässigt. 🙂 Så vackert med färgrika höstlöv och när det blommar om våren. 🙂

      Glöm inte veganer…

    Skulle så gärna vilja läsa mer granskning på den här bloggen istället för vad någon tycker eller inte tycker om tex barn.
    Vore intressant att läsa lite mer grävande inlägg kring influencerbranschen, gärna kopplat till miljöfrågor, konsumtionskultur osv.
    Tex när 2 bloggare som Billgren och wood gör ”liveshopping” på Instagram för Lindex, hur mycket säljer Lindex för under ett sånt event? Hur rimmar det med nämnda bloggares åsikter om att de inte alls uppmanar till konsumtion mer än någon annan random småbarnsmorsa som bara försöker ha det lite fint hemma?
    Hur mycket pengar betalar olika företag för samarbeten? Det säger ju nämligen något om vilken viktig kanal samarbeten är för företaget. Vilka företag föredrar att bara skicka bjussiga bud istället för att göra samarbeten? För då behövs väl ingen reklammarkering?

      +1 på det

        Håller med helt och hållet. Bloggen har gått ner sig rätt rejält de senaste åren. Den granskande sidan syns allt mindre även om Camilla ibland påstår att hon gör saker som inte syns i bloggen.

          Alltså det är flera inlägg om dagen, om det skulle vara en granskning i varje inlägg så hade det inneburit färre inlägg eller att camilla jobbar ihjäl sig. Om du har ett gräv kan du säkert maila henne så kommer det nog ett inlägg men tycker inte man kan förvänta sig ett gräv allt för ofta

            Jag skulle mycket hellre se färre inlägg om det höjer kvalitén. Inlägg med sura pikar åt personer Camilla inte gillar kan jag vara utan.

            Gör det något om det är färre inlägg men bättre kvalitet?

              Eftersom många efterfrågar fler inlägg speciellt när hon dragit ner på det under sommarperioder så skulle jag ändå säga att många verkar vilja ha fler inlägg

      Jag håller med om att bloggen blixtrar till i de lite mer genomarbetade inläggen. Att ha en mer samhällstillvänd vinkel skulle jag också föredra och koppla inläggen till det stora som händer i världen. Samtidigt skulle ju det kräva en helt annan insats. Jag skulle säga att just nu klarar ju inte ens journalister på våra stora dagstidningar det uppdraget. Det är mest bara personporträtt där, någon som råkat ut för exempelvis gängvåld, snarare än analys av skeendena som ligger bakom. Och det beror väl på att det är det som säljer. OM Camilla ens skulle försöka tror jag att bloggen snabbt skulle krympa och då skulle det absolut inte vara värt att lägga ner så mycket tid på den saken.

        Jag upplever att vanlig media har ungefär noll intresse av att granska något som har med influencerbranschen att göra. Därför tänker jag nog snarare att Camilla faktiskt har större möjlighet att göra den här sortens granskningar

          Tror också att det har med andra mediers intresse snarare än huruvida de klarar av det.

      Håller med, men misstänker att grävandet är mycket mer tidskrävande och inte säkert att nedlagt arbete ens leder fram till något.
      Ingen i branschen lär vara intresserad av att avslöja arvoden utan bygger på att någon läcker ut information från företagen.

        Jag förstår att siffror kan vara svåra att få fram. Men man kan ju också ställa frågor till både företag och influencers och redovisa vad man inte vill svara på eller ta ansvar för

    skulle vilja se en större öppenhet i familjebegreppet. i sverige känns kärnfamiljen väldigt sluten. mamma pappa och två barn. som gör allt tillsammans. varför kan inte fler ingå i det sammanhanget? jag älskar barn och har en väldigt nära relation till min brors ungar, men vill inte skaffa egna. jag tycker dock det är en typ av föräldraskap jag ägnar mig åt.

      Svenskar har ett tankesätt:
      Begick dina föräldrar/syskon/kusiner minsta lilla orättvisa mot dig? BRYT med dem! Du måste fokusera på må bra!!!

        Hahahaha!!!!!!

        Samma med skilsmässor och att skaffa massa barn med olika personer… ”Är mamma glad så är barnen glada!” Mhmm vem försöker du intala egentligen…

      Instämmer i att föräldrarbegreppet bör vidgas. Så fint av dig att se dig som delaktig i hans barn!

        Ja och inkludera andra vuxna i barnets liv tror jag kan va bra, tar bort pressen från föräldrarna att vara perfekta förebilder. Dessutom släppa in fler barn i familjen. Många barn har trasiga familjeförhållanden och skulle må bra av att få umgås med andra familjer.

        Mår dåligt att att tänka på många vuxna som bor ensamma och sitter varje kväll och äter middag ensam. Så sitter det familjer i lägenheten bredvid som skulle kunnat bjuda in hen.

      Det kan det väl göra. Mina barn kallar vår kärnfamilj för lilla familjen och mormor/morfar/mostrar/kusiner för stora familjen. Har en nära relation till alla och åker ofta och sover över hos någon av dem och vi ses ofta. Farbror, föräldrars kusiner och några nära vänner till oss är släkt för barnen. Är väl mer den relation man har och hur man bjuder in än själva benämningen som betyder något.

        Intressant. Jag jobbar i högstadiet och frågade eleverna en gång vad som är en familj. Alla sa mamma, pappa barn. Frågade sen hur deras egen familj såg ut. Nästan ingen svarade mamma, pappa, barn då. Det kunde vara allt från ”mamma och jag till att inkludera hela släkten, någon granne, en mormors väninna.. ja, ni fattar. Bilden av en familj är rätt så cementerad även för de som lever i andra typer av familjer. Var intressant tyckte jag.

      Lite tragiskt också för dom som inte har en så härlig familj.. eller helt enkelt inte passar in i sin familj..

        Men ”passar in”, det är just det tankesättet som är skevt. Jag har halva familjen i ett annat land och de har verkligen inte bara harmoni i familjen, tvärtom. Men det anses inte som ett problem utan snarare som en självklarhet att alla eller vissa är helt olika och inte ”passar in” i en familj. Man accepterar varandra och varandras brister ändå.
        I Sverige är det som att den här konsensuskulturen gör att man tror att man måste undvika familjemedlemmar om man inte håller med i allt de tycker och gör.

          Men tack för din exakta beskrivning, det är precis så jag menar. I min släkt är det ibland skitsnack och bråk, men också en total uppslutning och man vet att de finns där för en.
          I Sverige är det som att familjer ska vara så perfekta hela tiden, annars är det katastrof. Osämja skymmer allt, det tas som bevis för att familjemedlemmarna är toxic och ska undvikas. De förstår inte att skitsnack och bråk vägs upp av att man samtidigt bryr sig om varandra.

            Det är ju jättefint att ni har det så, då är ni ju inte så pass avvikande från era familjer att det är ett problem? 🙂

              Hur mycket menar du blir ett problem?
              Inom min utländska familj är man till exempel avvikande om man inte är troende och går i kyrkan. Kusiner som är ateister är såklart en del av familjen ändå, det ges pikar hit och dit men man bryter inte med varandra.
              Avvikande är även jag, som är kvinna men inte vill sitta i köket och byta recept medan männen sover på soffan. Jag accepteras ändå.
              Avvikande är mitt syskonbarn som flyttade från stan med sin partner och har en alternativ livsstil. Han är alltid välkommen när han åker hem på besök.
              Avvikande är min mans kusin som bor på en party-ö i medelhavet och har problem med droger och har kommit påverkad på en julmiddag.
              Ingen av dessa tycker någon att man ska bryta med.

              Det blir definitivt ett problem hos oss ibland men vi säger inte upp släktskapen.

          fast många får inte den uppbackningen av sin familj. många har det väääääldigt mycket värre och det måste ju vara ok att bryta? jag tycker familj kan innebära så mycket mer än blodsband. kan inte en familj bestående av vänner vara lika bra?

            En familj bestående av vänner är ens vänner. Det är jättebra och fantastiskt om man har det! Jag har själv några vänner som jag tror (hoppas) alltid kommer finnas där.

          Förlåt men alltså detta låter ju underbart? Skulle gjort vad som helst för att ha den typen av familj!? Det är klart du inte skulle bryta med din familj?

          De jag känner som brutit med sin familj är tex blivit våldtagen av sin pappa, eller sett sin mamma blivit svårt misshandlad av sin pappa. Det du beskriver är lyx i mångas ögon..

    Barnbevakning ?

      Fast insta är väl nutidens bloggar.

      Har varit flertalet inlägg om Sandra B med länkar till hennes blogg iaf. Ganska säker på att inlägget om Gunilla Persson häromdagen var kopplad till någon hon skrivit på sin blogg. För att ge två exempel då. Så även om det stämmer att många bloggare flyttat över till insta och att det här är mer bevakning av influencers i stort, tycker jag ändå att bloggar bevakas när det är relevant

    Men idag är alla bra föräldrar, bara man lägger upp på sociala medier att man är de så blir det bra sen!

    Jag har själv barn och slutar följa alla som överexponerar sina barn eller sin kärlek till sina barn, fan säg de till dom inte till mig, jag vill se en manipulerad strandbild och vara svartsjuk för att jag inte är på din jävla semester ?

    Men herregud, låt henne ogilla ungar. Vad är problemet?? Också så typiskt att skamma kvinnor för att dem inte kastar sig över barn, bebisar. Pratar om dem, gullar, önskar sig egna, skaffar egna mm. Män beter sig som egoistiska as mot sina ungar o även andras men sällan diskussion om det. Låt henne vara.

      Jag hade hållit med Bella. Första gången någonsin.

        10:25
        Hatar hundar!? Starka ord/känslor. Finns mycket jag inte tycker om, men hatar? Nej.

          Det skeva är ju att du inte hade reagerat så om någon sa att de hatade barn ?

      Ja? Låt henne ogilla hundar då.

        Jag ogillar inte barn. Jag ogillar föräldrar som inte kan prata om något annat än sina barn. Barn gillar jag, förutom några enstaka odågor.

      Ingen har väl inte låtit henne? Men varför måste man skriva det dag in och dag ut? Det är DET jag inte förstår varför man väljer att lägga energi på något man uppenbarligen inte gillar!
      Varför det är okej att ogilla barn öppet men inte okej att ogilla vissa typer av människor, jag kan också tycka att det blir jobbigt med enbart bebisbilder, jag lägger själv aldrig upp bilder på mitt barn heller för jag fattar att ingen annan än jag tycker han är den sötaste roligaste osvosvosv ungen i världen. Men tycker jag att det blir för mycket hos någon så avföljer jag och gå vidare med livet ?

    Jag tror att ytters få personer går runt och känner ett brinnande hat mot alla individer under 18 år. Däremot kanske de inte uppskattar att umgås med snoriga tvååringar och deras av sömnbrist fördummade föräldrar. Eller känner att det är en upplevelse de själva vill gå igenom. Det är väl helt ok? Jag har bara träffat en person som tyckte att det var något han var tvungen att upplysa alla om. Hans val att inte skaffa barn alltså. Det blev lite tradigt.
    Varje gång en kollega nämnde något om sitt barn så fick vi en utläggning om hans val. Men ingen försökte övertyga honom att ändra åsikt.

    Håller helt med Alexandra, förstår inte alls besattheten av barn. Jag skulle inte påstå att jag hatar barn, men jag är helt enkelt totalt ointresserad. Tycker inte heller att bebisar är söta så som jag tycker t.ex hundvalpar är söta. Det är inget jag valt utan så min hjärna funkar.

    Tycker att det är sån onormal press på tjejer att man förväntas vilja se bilder eller gulla och leka med bebisar så fort de dyker upp i ens närhet, men bryr man sig inte är man ”barnhatare”. Får killar höra detta i samma utsträckning? Knappast.

      Sedan kan jag tillägga att mammor ofta själva gör det omöjligt att umgås med dem, då de av någon anledning BARA vill prata om saker som rör barn. Finns det två bord på en fest, ett med barnfria och ett med småbarnsmammor, prova sätt er vid de olika och se vilka samtalsämnen som dyker upp. Vid det ena kan man prata film, populärkultur, skvaller, politik, nyheter och på det andra får man LYSSNA på prat om amning, bajs, snor och ”roliga” saker som barn sagt. Det får en att vilja välja bort allt som har med barn att göra. Obs: vet ej hur det är med småbarnspappor. Misstänker att det eventuellt är lite annorlunda.

        Det är väl därför det finns så kallade mammagruppen, så att omvärlden ska slippa lyssna på sådan skit? Om jag är den enda väninnan av fyra som inte har barn förväntar jag mig absolut att de ska anpassa samtalsämnen för sånt som även är intressant för mig! Kan man inte prata om något annat än barn och saker relaterat till barn har man tappat hela sin person, eftersom de garanterat hade annat i sina hjärnor innan de blev gravida.

          Men en random avkomma är viktig?

          Men ändå grinar mammor om att dessa (oviktiga) vänner sviker när ungen kommer.

        Känner igen detta. När vi umgås med min mans vänner sätter jag mig alltid med männen, fastän jag i pricnip aldrig själv haft killpolare. Men kvinnorna pratar ENBART om barn, blöjor, amning, förlossningar, barns utveckling, skolor och sitter och sippar på lite bubbelvatten medan de intensivt bevakar barnen. Männen är avslappnade, dricker öl/vin, skojar, sjunger, spelar gitarr… Hell no att jag sitter mig bredvid morsorna!

          Och jag sitter enbart också med männen när jag umgås med min sambo och hans vänner och deras sambos/fruar för jag tycker dom är roligare att prata med och jag har betydligt lättare att prata med dom. Vill jag prata barn hör jag av mig till någon vän som också har barn. Får jag inte ifrågasätta folks stora behov att uttrycka sitt hat för det?

        Det räcker ju med att läsa öppet spår som tagits över av ämnena graviditet, förlossningar och flytningar. Skittråkigt.

          Om du börjar räkna procentuellt hur många posts här som handlar om det, tror jag att du finner att det inte ens är i närheten av hälften. Så inget övertagande i sikte….

      Det ingår ju i kvinnorollen; att vara puttinuttig med barn, vara moderlig mm. Inte konstigt att kvinnor mår dåligt, barnlösa som med barn , när de påtvingas unkna ideal och ”såhär ska det vara” ??

        Jag vet, usch mår så dåligt av tanken… jag undviker att träffa min släkt till stor del på grund av detta. Jag förväntas som tjej i en viss ålder vilja ta släktingars bebisar i knät och prata barn, och där är jag helt enkelt inte bekväm. Jag vill sitta bland gubbarna och prata sport, men det passar sig inte. Vill gärna ha fler barnfria vänner och sammanhang!

          Men vad är det för släkt du har? Sätt dig med gubbarna och prata sport om du vill.

            Fungerar inte så i alla släkter och familjer, förstår om det är svårt att förstå om man själv inte har en sådan ”traditionell” släkt.

      Eller så accepterar du att det dör är din personliga åsikt och den funkar fint för dig men inte alla andra?

        Hen accepterade ju åsikterna men ogillade HUR barnfria uttrycker dem. Där kan jag hålla med ts.

      Okej? Ja då kan ju ni som är besatta av barn hålla det för er själva också, för det är så extremt avtändande för mig. Låter ju jävligt logiskt

    Så du går runt och i smyg tror att alla vi kvinnor som inte avgudar barn egentligen fått veta att vi inte kan få barn, och det är därför vi är bittra? ? Kan med VARM hand meddela att så är det inte. Vissa av oss just dont give a f*ck about babies och vill därför inte få det uppkört i ansiktet 24/7.

      Fast vissa av oss bryr oss inte ett skit om att vara barnlösa, men vi måste ändå få det uppkört i ansiktet på oss att vi är typ förtryckande om vi någon gång ens andas om att vi har barn. Jag har inga problem alls med att alla inte vill ha barn, men jag har ett problem med de barnlösa som har en sådan aggressiv framtoning mot dem som har barn (verkligen inte alla såklart). Kan vi inte bara ”live and let live” och låta alla göra sina egna val?

    Men är det verkligen konstigt? Som kvinna tar man (tyvärr) oftast ett större ansvar för barnen än sin manliga partner. Har man småbarn kretsar ofta hela livet kring barnet. Det går inte att undkomma. Jag fick barn väldigt tidigt i livet och minns att mina vänner tyckte jag blev tråkig. Jag i min tur hade svårt att identifiera mig med dem. Vi levde ju helt olika liv. När barnen inte längre är pyttesmå brukar man dock kunna fokusera på annat än sitt barn och därmed få annat att tala om.

    Mina vänner idag som har riktigt små barn har ingen tid för sig själva. De går till jobbet och när de kommer hem från jobbet kl. 17 är det familjetid som gäller innan föräldrarna somnar helt utmattade kl. 21. Vore orimligt av mig att begära att de ska tala om ämnen de inte har tid att följa.

    Tycker det är nåt jätteskevt med allmän kränkthet de senaste tio åren- man orkar ju inte med folk. Så Amanda menar typ att alla som inte har EXAKT samma åsikt/känslor om ”barn” som henne HATAR barn. Och ska SKAMMAS. För Amandas åsikter/känslor är NORM. Så funkar ju typ alla svenskar under 38 idag- man orkar fan inte med dem. Förr i tiden var PK nåt bra och progressivt – nu har det tagits över av galningar

    Eller så skriker barnfria högt pga sånna som dig, du utgår från att alla vill ha barn och accepterar inte deras val.
    Tro mig, att vara 100% säker i att man inte vill ha barn hjälper inte när folk runt omkring inte accepterar att man gör det valet utan det tjatas och kritiseras från nära, kära och främlingar.
    Jag förstår om många känner frustration och bara vill skrika ut till alla att dom inte gillar barn för att folk ska fatta. Hade man bara sagt ”Okej, du vill inte ha barn, vad skönt för dig att du har kommit fram till det beslutet” så hade den här diskussionen kring Alexandras ”barnhat” inte ägt rum.

      Varför ens ifrågasätta någons beslut? Att INTE skaffa barn skadar ju ingen.

        Tro det eller ej, den utopi du målar upp är inte riktigt rättvisande till hur resten av världen snurrar.
        Det är sällan eller aldrig personer nöjer sig med ett sakligt svar för att stilla deras brinnande nyfikenhet.

        Det följs ofta av till exempel frågan (eller om det mer är ett påstående): ”men tänk om du ångrar dig”

        Jag brukar svara, ”jag vill inte heller ha en häst men det kanske jag skall ta och köpa mig, för tänk om jag ångrar mig…. ”

        Precis som om barn var något du likt godis köper hem OM du blir sugen (vilket du allt blir när det gäller choklad) men just ett barn är lite knivigare att sätta till världen för tänk om du faktiskt INTE ångrar dig – då är det inte bara att sätta en annons på blocket.

          Absolut, mitt svar på frågan ”tänk om du ångrar dig” är menat att vara en tankeställare och mitt exempel med hästen är att tydliggöra det ORIMLIGA i att ställa den motfrågan.

          För tänk om jag INTE ångrar mig – kommer hen då ta hand om mitt barn åt mig??

          Det är verkligen att idiotförklara en annan människa som tagit ett beslut, vi kan inte gå runt och agera utifrån oron att vi ångrar oss hela tiden och FRAMFÖRALLT inte när det gäller en så stor viktig och livsavgörande sak som att skaffa barn.

          Jag utläser i från dina formuleringar att du gärna vill framhålla att problemet med bemötande gentemot frivilligt barnlösa ligger i hur vi frivilligt barnlösa i vår tur bemöter alla ifrågasättanden.

          TÄNK att det kanske kan vara så att folk faktiskt är oförskämda UTAN att jag, som frivilligt barnlös gjort någonting för att förtjäna det. Fundera lite på det 🙂

        Det var ju du som sa att man fick förvänta sig ifrågasättande om man inte försvarade sitt val bra nog.

        Kanske är det mer rimligt att ifrågasätta varför någon skaffar barn. Det valet påverkar ju barnet i allra högsta grad. Att inte skaffa barn påverkar ingen mer än den som gjort valet.

      Vilken åsikt krävs för att inte bli ifrågasatt i sitt beslut att inte skaffa en avkomma menar du?

      Spännande att du eventuellt har en lista med korrekta svar och åsikter så vi andra barnlösa kan rätta in oss i ledet och svara de ifrågasättande personerna rätt.

      Grattis till dig, handhjärta, styrkekram och så vidare.

      Om du bara visste hur många som inte accepterar att man svarar ”Nej, jag vill inte ha barn och har aldrig känt en längtan efter barn. Jag känner inte att det är något som passar mig”.

    Eller så undrar vi varför du och Amanda reagerar så starkt för att någon inte prioriterar barn i livet och tycker de är lite tråkiga och trista? Skulle det kanske kunna vara så att ni som inte har eller lyckats med så mkt annat i livet inte vill bli påminda om sånt ni inte klarar av? Så det är inte det att tjejen inte kan få barn som ställer till det- det är att hon tar ifrån dig det enda du har i livet och är stolt över dvs din identitet som mamma? Du hade gärna velat haft mer?

      Att jag undrade har inget med mig att göra, jag själv är inte så förtjust i andras barn. Men jag känner inget behov av att skriva det överallt och hela tiden. Jag älskar mitt eget barn, men jag lägger aldrig ut bilder osv på honom för jag tycker inte det angår någon annan och dessutom är jag fullt medveten att enbart jag och min familj tycker han är den sötaste i världen att resten inte bryr sig ett skit. Jag identifierar mig inte heller enbart som mamma utan kan lämna den rollen och vara enbart mig själv när jag inte är med min son/på jobbet osv. Men kan man inte ifrågasätta en människas beteende utan att man själv är en galen kränkt mamma?

        Vi är så lika! +1 på exakt allt du skriver. Tack!

    Hundmänniskor platsar också på den listan.

      Men hundmänniskor sitter i min erfarenhet sällan och babblar konstant om sin hund, dess bajs, spyor, sovvanor och matvanor för ett gäng som inte har hund. Det är psykopatbeteende, men när det gäller mammor är det visst normaliserat.

        Hundmänniskor håller sitt beteende inom sin krets. Men har man som utomstående fått en glimt i hundutställnings/kattutställningsvärlden så märker man att dom är fullblodspsykopater allihopa. Rätt harmlösa för utomstående, men ändå.

        Det gör de väl visst det! Jag har ingen hund och är inte intresserad av hundar generellt, men har full kännedom om åtminstone 2 ( oberoende av varandra) hundars hela sov-mat-bajs&kiss-liv just nu. Men jag tänker att jag bjuder på det, hundarna är sina ägares allt. Jag pratar säkert också om saker de inte är så intresserade av. Hur mycket säger man egentligen på en vanlig dag som är av lika stort intresse för andra som en själv?

      Ja shit jag har länge blivit kallad för crazy cat lady – enbart av två anledningar. 1. Jag är över 30 och har inga barn. 2. Jag har en katt. EN katt. Blandras.
      Förra året började jag jobba på en ny arbetsplats och plötsligt upptäckte jag fenomenet crazy dog lady. Har 3 kollegor som varenda helg tävlar med sina hundar i typ 15 olika grenar. De pratar jämt om sina hundar, de flexar och tar semester för att anpassa sig efter hundarnas behov, de har högljudda åsikter om hundraser, och har minst 2 hundar var… Tänker aldrig mer acceptera att bli kallad för crazy cat lady efter att ha mött dessa tokstollar.

        Varför är de tokstollar? För att de har en hobby de brinner för? Det är otroligt givande att umgås med djur, speciellt hundar och hästar som man kan träna och verkligen ha ett samarbete med och som uttrycker glädje och tillgivenhet.
        Finns de som brinner för en idrott på samma sätt. Är de också tokstollar som tävlar och diskuterar?
        Fattar att en katt inte ger en samma sak dock ?‍♀️

          Okej det kanske inte framgick men menade lite skämtsamt detta med crazy cat lady versus crazy dog lady. 😉 Tycker det är härligt de har en hobby de älskar. Däremot hade de gärna fått undvika att ta över i fikarummet med diskussioner om blandraser, renraser, och liknande för har man ingen hund så skiter man väldigt mycket i det (lite som de utan barn struntar i bästa blöjmärket).

    Jag är en sån där barnfri person som har lite blandade känslor kring mitt barn-hat ?

    Ibland blossar det upp till orimliga nivåer, och det tror jag är för att jag känner att alla tror att jag som 30 åring kvinna vill bli mamma.. att jag avundas dem. Och då vill jag bara skrika att USH NEJ!!
    Sen också såklart föräldrar som tror att dom äger offentliga platser för att dom har småbarn.. dom vill man ju gärna trycka till genom att absolut inte ha någon hänsyn alls.

    Dock fattar jag ju att barn är människor även dom, när dom är odrägliga är det inte riktigt deras fel.. så hat är väl lite för starkt..

      Bra beskrivet ?? Jag tror mammor kan uppfatta oss som barnhatare men egentligen vill vi bara förmedla att vi inte är avundsjuka, tyck inte synd om mig!

      Fråga mig inte när jag tänkt skaffa barn, om jag längtar, vad jag tror jag skulle få för kön, vilket namn jag gillar osv osv för DÅ kommer jag behöva sätta ner foten och säga ”vet du vad? Jag tycker inte barn är särskilt söta eller lockande så jag vet inte om jag ens ska ha barn”. Kan vi bara skippa allt det, tack?

    Hata barn var väl att ta i, men började mest reflektera över en sak och det är varför man följer konton soom man så uppenbart stör sig på? Jag ogillar hundar och katter, eller djur i övrigt därför följer ju inte jag djurkonton, jag känner heller inget behov av att berätta för alla andra att jag ogillar djur. Om man nu inte vill se barn på instagram, så avfölj istället för att gång på gång göra det tydligt för alla. Speciellt när hon själv blir extremt kränkt direkt man säger något om hennes hundar eller hundar i övrigt (har ej gjort det själv men har sett andra).
    Sen fattar jag att folk kan störa sig på barn det kan jag själv göra 100ggr om. Men jag stör mig även på andra typer av människor? Men är det okej att skriva att barn är äckliga snorungar? Får jag då skriva att en annan typ av folk är tex äckliga varelser utan att folk blir arga?

      Och nej jag är ingen kränkt mamma heller, hade reagera lika oavsett vad det var för typ av grupp dom skrev om även om det var hundar ?

    När man har ett behov av att vara så publik med sitt ogillande – finns det ofta en orsak.
    Oklart vad det är i detta fall, men jag tycker synd om henne.

      Tillägg: inte bara publikt ogillande utan även återkommande ogillande

      Antagligen för att hon dagligen, i flera år, fått och får frågor från främlingar om när hon ska skaffa barn, varför hon inte har barn, om hon är gravid osv osv. Då tröttnar man nog om man faktiskt aldrig ens uttryckt en önskan om att skaffa barn!

      Men HUR SVÅRT ska det vara att fatta att inte alla vill ha barn? Vad är felet? Blir så trött usch

        Oj så kränkt människa ? det är ingen här som inte förstår dom som inte vill ha barn. Det är inte det diskussionen handlar om ?

          Fast om man vägrar gå med på att kvinnor inte VILL bli mammor, utan hela tiden letar ”ursäkter” till varför (som t.ex att man inte kan få barn) så förstår man inte.

          Tänker att du borde läsa igenom det här kommentarsfältet.

        Jag skrev inget om att jag har något emot att hon inte vill ha barn. Huruvida hon vill det eller inte har ingen betydelse.

        Läs igen och ta av dig dina subjektiva glasögon.Det speglar dig, hur du tolkar det jag skrivit.

        Jag tycker lika synd om mammor som hela tiden måste bedyra hur lyckliga de över att vara mammor som om kvinnor som måste hela tiden förklara hur mycket de ogillar barn. Beteendet står för något. Men jag rotar inte vad

    Ja, hela grejen är att ingen tycker om att bli påtvingad någonting. När folk säger ”livet är meningslöst utan barn!” blir så klart både ofrivilligt barnlösa och frivilligt barnfria lite purkna över att deras liv plötsligt ska uppvisas som någonting meningslöst. Tror särskilt det gör ont för de som är ofrivilligt barnlösa, men som försöker hitta på någonting annat när de inte kan få barn… Det korrekta sättet att uttrycka sig är så klart ”mitt liv var meningslöst innan jag fick barn”. Man får utgå från sig själv så slipper man trycka ner omgivningen så mycket.

    Man behöver inte älska allt i alla sammanhang.

    Jag gillar lösgodis
    Jag gillar barn

    Jag gillar inte förkylningar

    Och jag AVSKYR lösgodis + barn + förkylningar

    Var senast förra veckan som en vuxen vallade ett påfallande snorigt och hostigt barn vid lösgodiset, ungen knappt styrfart (kanske 4-5 år) och taggade igång barnet med ”nu kör vi”. Barnet rusade fram och började klena samtidigt som hen snorade.
    Jag fnös i regelrätt svensk ordning och valde färdigpackad gotter.

      Det där är så vidrigt! Föräldrarna verkar ju vara immuna mot att det kladdas med snor överallt hemma och tar sedan med sig beteendet utanför dörren. Samma när de låter ungarna vara med och baka. Då ska det slickas på grejer och hoppsan där nös visst ungen rakt ner i smeten. Så tokigt! Varsågod å smaka! Ofattbart bara.

        SÅ jävla äckligt!
        Att äta hos en småbarnsfamilj är.. en utmaning

          Man får alltid utgå ifrån att man får med sig en present hem i form av någon form av dagisförkylning.

          MEN med det sagt, det kan vara värt det, för bara för att jag inte vill pressa ut egna ungar betyder inte det att jag kan tycka om bekantas och släktingars barn.

          Där kan man snacka om att få vara hjälte för en dag, orka med att leka ALLA lekar, svara på ALLA frågor och lyssna på ALLT.
          Sen bums filibabba bara hem och njuta av lugnet och låta de rättmätiga ägarna hantera skrik, läggning, osv osv .

          Ja, faktiskt. Och jag tänker att i princip alla möbler innehåller rester av bajs och urin. Nakna barn som rymmer från pottan in på soffan eller nåt.

            Eh förlåt men har inte du hundar? För de torkar sig så bra efter de har bajsat och så? ?

        Haha, jag blev jättesjuk varje gång vi hade julbak med min kompis och hennes barn! Efter tredje året gav jag upp, det var mysigt att baka med barnen men inte att ligga sjuk halva december. Småbarn är vandrande virus/bakteriehärdar och bör hållas långt borta från sånt som barnfria vuxna ska äta, vi har ingen immunitet mot deras smittor.

          Då ska du inte bli förskollärare ? Plötsligt har man fått grannens grönsak och råkat tugga i sig ?

      Jag är till och med värre, tycker barns händer rent generellt är ganska äckliga (missförstå mig rätt). Gillar inte när en unge kommer fram och ger mig en godis/något de bakat/frukt eller ska kladda mig i ansiktet – Jag har noll koll på var barnets händer har varit och oftast tvättar barn bara händerna innan mat och kladdar på ALLT däremellan (golv, grus, insekter, kliar sig i rumpan, petar näsan).
      Jag vill inte ha alla dessa bakterier på mitt godis, min frukt eller uppkörda i ansiktet.
      Kontrollera ungarna i butiken kring godiset även om de inte snorar.

      Sorry not sorry.

    Amen! ?

    Jag accepterar helt personer som valt att vara barnlösa.

    Det svåra eller faktiskt helt omöjliga för oss som har barn är att förklara för de som valt barnlöshet hur det känns att ha barn. Jag har aldrig varit den barnkära typen, dras inte till bebisar, tycker de flesta barn är störiga och ouppfostrade mm men kärleken jag känner för min son (nu 14 år) går inte att sätta ord på.

    Tror det är därför personer med barn kan vara lite påstridiga mot de som valt barnlöshet för de som valt barnlöshet förstår genuint inte vad de missar. Innan jag fick barn förstod jag inte hur mycket man kan älska en annan person. Det kan låta klichéartat men det går verkligen inte att föreställa sig, går inte att jämföra med kärleken till sin man, föräldrar, syskon, syskonbarn mm.

      Fast här uppstår ju det klassiska problemet att du inte fattar att du enbart utgår från dig själv! DU upplever en enorm kärlek till din son och därför vill du att alla andra också ska känna så och du antar att de gör det. Men du vet ju faktiskt inte hur andra människor känner? Du vet inte hur t.ex. MIN kärlek till min bror, min man, min katt, eller whatever känns.

      Sedan måste vi slå hål på myten om att ALLA föräldrar älskar sina barn på det där bombastiska otroliga sättet. Uppenbarligen gör inte alla föräldrar det eftersom tusentals överger sina barn varenda år. Alltså har de INTE känt den där enorma kärleken. Och nej, jag menar ej de som lämnar barn för adoption, utan t.ex. den klassiska pappan som sticker för han har hittat en hetare flickvän och vill ha en ny familj och så står exet där med två barn som så uppenbarligen förstår att pappas kärlek inte var särskilt enorm…

        Självklart utgår jag från mig själv.
        Det ”fattar” jag, varför ska du ha en aggressiv ton direkt? det är lätt att tappa lusten att debattera sakligt när tonen blir tråkig från början.
        Det finns många personer som inte passar till att vara föräldrar men det tycker jag är en helt annan debatt. Nu tycker jag inlägget ursprungligen handlar om en välfungerande person som berättar om sina känslor gentemot andras barn.

        Jag ville ge min syn på det då jag har flera väninnor som valt att inte skaffa barn, det är inget vi diskuterar, det är helt deras val och som jag skrev går det inte att förstå om man inte har barn den kärleken som uppstår mellan förälder och barn.
        Jag tror fler föräldrar här inne kan intyga att det är något unikt.

          Okej, det var inte min mening att ha en aggressiv ton, utan det är nog bara så jag uttrycker mig i skrift som ser ut på ett visst sätt – alltid svårt att framhäva tonen i text tycker jag.

          Ska man diskutera en förälders kärlek till sitt barn så tycker jag inte alls att det är irrelevant att bortse från det du ser som olämpliga föräldrar. I en studie nyligen kom man fram till att ca 10-13% av de som medverkade ångrade att de hade skaffat barn. Är de psykopater? Är de onda? Eller är de bara helt vanliga människor som inte känner på samma vis som du och X och Y som har känt såsom du beskriver? Det kanske är så att din kärlek till din partner är mycket ”svagare” än vad min kärlek till min partner är – och då kan du omöjligtvis förstå vad för kärlek jag talar om när jag beskriver den…? Tycker ofta dessa diskussioner visar på ett mycket svart-vitt synsätt, medan det faktiskt finns gråzoner i detta fenomen vi kallar kärlek.

      Jag var (är) precis lika. Aldrig gillat småbarn, ville inte ha egna. Mjuknade år för år och började tänka att jag kanske ville ha egna. Insåg till sist att vill jag ha några barn måste jag skaffa dem nu.

      Är fortfarande ingen barnälskare generellt, MEN kärleken till mina egna är något jag inte hade förutsett. Innan man har barn tror man ju att det går att likna vid kärleken till andra familjemedlemmar. Det gör det inte, och det är därför barnlösa med all rätt inte förstår.

        Förstår inte hur man inte kunde förutse eller förstå att man skulle älska sitt barn så mkt? Många som tjatar om det ju.

      Fast det du skriver om att du ändå försöker förklara för barnlösa vad de missar visar ändå på att du ändå inte accepterar deras val?

      Vore det ändå inte bättre att låta ditt val vara ditt och deras vara deras?
      Sedan finns det säkert de ofrivilligt barnlösa som säger att de är frivilligt barnlösa för att slippa uppföljande frågor på hur det kommer sig. Förstå vad dina försök till att förklara hur du, faktiskt inte alla, som förälder känner sig sårar då?

      Oavsett, alla väljer olika vägar i livet. Om ett val inte skadar någon annan, kan vi alla väl försöka tänka att det inte är något som måste ifrågasättas/bli omvänd från?

      Och du, jag är glad att du känner så för dina barn. Det är inte alla föräldrar som känner så.

        Jag förklarar bara här hur det känns att ha barn, inte för andra ute i riktiga världen 🙂

        Försöker bara förklara att det är svårt/omöjligt för barnlösa att förstå känslan av att ha barn och att de väljer bort något som de inte kan förstå känslan av.
        På något sätt är det ett beslut som fattas utan att man förstår på djupet vilket beslut man fattar (hoppas ni förstår hur jag menar).
        Visst väljer alla sina vägar och jag tycker inte man ska ifrågasätta andras val.

          Vi som läser här är riktiga människor i din omvärld.

          Du fortsätter att hålla din tes om att folk inte vet vad de väljer bort. Det är fortfarande inte så trevligt. Det känns också något mansplainande.
          Är det inte bättre att låta folk ta det valet utan att få höra hur de inte skulle ha koll varför de tagit det beslutet?
          Du känner inte till allas bevekelsegrunder.
          Om någon känner att de inte skulle vilja bli förälder är det väl bättre att avstå istället för att ett barn får en förälder som inte vill ha det?

            Denna person antar att alla som skaffar barn (oavsett anledning eller tillvägagångssätt) kommer att älska barnet lika mycket som hon älskar sitt barn. Detta hävdar jag är felaktigt. Det finns inga garantier för att man älskar det barn man föder – även om majoriteten av föräldrar säkert gör det.

            Jag håller fast vid tesen att barnlösa inte vet vad de väljer bort för det är omöjligt att veta.

            Sedan är det självklart upp till var och en att fatta sina beslut och jag lägger inga som helst värderingar till varför personer väljer att vara barnlösa. Inget är mer rätt än det andra.

              Nej man vet väl aldrig vad man väljer bort. Men vill man inte ha det så spelar det ingen roll för en.

              Men så är det ju alltid, det är väl ett jättekonstigt och onödigt statement att göra? Du vet ju inte heller om allt du väljer bort, vad det nu kan vara. Lita bara på att andra inte vill ha det.

          Men återigen, det är DIN känsla av att få barn. Det finns många exempel på föräldrar, även mammor, som ångrar att det skaffade barn. De lyssnade på just sådana argument som du framför, föll för trycket att följa normen och sedan visade det sig att den där absoluta kärleken aldrig uppstod. Men eftersom det är ett ännu större tabu att säga att man inte älskar sitt barn, lever dessa personer i tysthet och ångest och försöker spela med i bilden av det perfekta föräldraskapet.

      Om man aldrig får uppleva det vet man aldrig vad man förlorar. Därför känner jag mig trygg i att jag inte vill skaffa barn, för jag förstår inte hur jag skulle kunna sakna något jag aldrig haft.
      Folk måste sluta ifrågasätta varför man inte vill skaffa barn eller säga ”du kommer ångra dig”. För vissa blir inte livet helt med ett barn, och det är bara att acceptera.

    Som barnfri, gift 38-åring, så har omgivningen (nästan) slutat tjata på mig och min man om barn nu. Men oj vad provocerande det verkar ha varit för många att vi inte velat ha barn och är nöjda med varandras sällskap och vårt liv. Vi har varit tillsammans i 15 år. Mitt tips till er barnfria som känner er ensamma när alla omkring er får barn och blir svårare att umgås med (syftar till att barnfamiljer ofta har ont om tid och ork att socialisera); Skaffa äldre vänner vars barn flyttat hemifrån! Jag har numera flertalet 60+-kompisar som har all tid i världen att gå på restaurang, teater, konserter osv. Flera av mina närmaste vänner är över 60 och vi har ett fantastiskt utbyte av erfarenheter och intressen.

    Haha folk som går på fel sida på gångbanan, jösses vilka diskussioner det är i Facebook grupper ?

    Vinterbadare.

      O då menar jag inte tanterna som gjort det i 20 år.

    Hur är det en oxymoron?

    Problemet är att många föräldrar inte klarar av/orkar/vill uppfostra sina barn och det finns få saker som förpestar livet lika mycket som ouppfostrade ungar. Jag älskar min dotter och vill ha ett barn till men har valt barnfria vänner för att slipp få mitt hem nergrisat och min sinnesro förstörd. Tror att många fler än jag känner så här men det är inte en accepterad åsikt i samhället.

      Ja svenskar kan inte uppfostra barn. Därför finns det så många barnvägrare här, de är traumatiserade av andras ouppfostrade ungar.
      Jag har själv ett gäng ungar, och när det är någon gullig väluppfostrad individ bland deras jämnåriga reagerar man ju som om man hade hittat en nedgrävd skatt!
      Pratade en lång stund med grannen igår om sonens vän som faktiskt är väluppfostrad och trevlig!!! Ribban är dock inte hög. Många barn och tonåringar har inte ens fått lära sig hälsa när de kommer hem till en och säga hejdå när de går.

        Det är ju helt tvärtom! Vilka är det som står för allt gängskjutande?

          Jamen precis. Alla vet vilken grupp ungar som är stojiga och vilda så snart de är själva. Invandrarbarn är ögontjänare, lydiga bredvid sin familj och barbarer när de är själva ute på byn. ?‍♀️

    Ja, hon är fortfarande Kissie. Vi talar om en person som bloggade om hur mycket hon hatade sin egen lillasyster. Numera försöker hon oftast vara mer PK pga det ger mer klirr i kassan, men ränderna lyser igenom då och då. Inte ett dugg överraskad över att hon hatar barn. Jag vill själv inte ha barn, men jag går inte runt med ett stort hat mot barn som grupp. Det är ju helt sjukt.

    Jag är en ”barnhatare”. Tycker allra minst om barn upp till 5 år, de lyckas alltid vara kladdiga om händerna, ha rinnande näsor och skriker så fort de inte får sin vilja egenom. Barn äldre än så har jag lite lättare för men vill helst inte ha något och göra med dem ändå, alldeles för frågvisa och ska berätta helt ointressanta saker. Vissa är dessutom sjukt stökiga och ska retas eller vara uppkäftiga.
    Äe, kommer aldrig skaffa barn. Har hellre djur.

      Det gör du rätt i. Håll dig till djur. Barn bör bara skaffas av de som absolut vill och har den inneboende längtan.

        Ja det är väl självklart, varför kände du behovet av att säga det?
        För många skaffar barn utan att ha tänkt och känt efter tillräckligt, finns många otillräckliga föräldrar…

          Jag tyckte det var viktigt att trycka på det. Många barnfria talar om att vi barnälskare pressar dem att skaffa barn, det ställer jag mig emot. Jag tycker inte de ska skaffa barn och vill inte lägga någon press på andra att skaffa barn som inte tycker om barn.

            Barnfria kan vara ”barnälskare”… bara inte vilja ha egna. Och ja, många pressar. Bra att du inte du gör det dock.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.