Jag erkänner.
När jag satt och tittade på den här videon så blev jag nästan lite irriterad. Nästan. 😉
Jag satt och noterade saker som att hon körde fyrhjuling utan hjälm, red häst utan hjälm, samtidigt som hon spelade in en blogg och med andra ord inte hade någon som helst uppmärksamhet på miljön runt omkring och skulle vara helt oförberedd om hästen blev rädd för något, och slutligen även hanterade och gosade med en så pass liten hundvalp att ögonen inte ens var öppna.

Jag blev svinirriterad på alla dessa saker, men insåg mot slutet att jag nog egentligen också skulle vilja galoppera i solnedgången, på stranden i ett varmt land.
(Jag hade dock velat ha en hjälm. Gärna två. )
Men avundsjuk alltså..
Japp, jag erkänner….
Det såg helt fantastiskt drömmigt ut att – likt en något flunsigare version av Lucky Luke –  vara på väg hem i solnedgången.

Det här var dock lite roligt:

Fra bilder:
1. Och jag är så lycklig. Och jag har så många kossor som tittar på mig just nu. 
2. Det är så här det känns att gå och blogga på Stureplan.
3. Gud vad ni stirrar. Lite ouppfostrat.
4. Bry dig inte om dom.