När vi hade ätit klart och skulle resa på oss så satte sig en mamma och med två tjejer i Sallys ålder bredvid oss.
Tjejerna började prata med varandra (Sally pratar med alla jämt) och jag började prata med mamman.
Vi klickade direkt och det slutade med att vi hängde i 2,5 timma (!) i en park bredvid med barnen. Samtalsämnena tog aldrig slut och barnen ville inte skiljas åt. Tillslut ringde Paul och undrade var vi var, jag hade ju helt glömt att handla så det fick bli pizza istället. Hur ofta händer det att man träffar en annan mamma i sitt centrum och så får man en eventuellt ny kompis?
På söndag ska vi ta en kaffe. Så himla kul! // Isabella Löwengrip
Att träffa nya vänner som vuxen och offentlig person.
Isabella Löwengrip verkar vara bra på att ta tillfället i akt att lära känna nya människor, någonting som inte är alldeles lätt i vuxen ålder. (Jag har en svag aning om att jag möjligen tagit upp ämnet tidigare)
Som barn, ungdom eller studerande träffar man vänner via skolan eller via vänner man fått genom skolan alternativt genom hobbys eller idrott.
Hur man gör som vuxen för att träffa nya vänner är desto klurigare. Kanske via jobbet, eller gemensamma bekanta, men man erbjuds inte samma buffé av potentiella vänner som när man var yngre.
Därför tycker jag det är häftigt att göra som Isabella gör, som till synes helt orädd skaffar sig nya bekantskaper på löpande band.
Jag undrar hur det är att vara en så pass offentlig person som Isabella är, och göra så som hon gör.
Hon måste ju vara medveten om att personen hon pratar med, med största sannolikhet känner igen henne.
Blir det enklare genom att hennes och kvinnans barn verkar komma överens?
Finns det något knep?
Jag tycker det är modigt.
Offentlig person eller inte, så beundrar jag alla som med enkelhet skaffar nya bekanta, som kanske även leder till en djupare vänskap vad det lider.
Vill ni förresten ha nya ”Hitta Vänner-inlägg” inför sommaren?
Jag kom att tänka på det när jag skrev den här texten?
