När vi kom hem vid elva så somnade barnen direkt men Pauls och mitt sovrum ligger åt ett annat håll i huset och grannen mitt emot hade fest. Runt om vårt hus bor det många tonåring och alla har sådana där svindyra moppebilar. Det är alltid fest någonstans och framför allt nu i studenttider.
Jag satte en mental gräns för mig själv att är musiken inte på lägre nivå efter 01.00 skulle jag be Paul gå över. Samtidigt kände jag mig som världens tant, jag menar, ungdomarna har ju kul varför ska jag som trist mamma störa? // Isabella Löwengrip

Isabellas grannar har haft fest och hon skriver om dilemmat mellan att låta ungdomar ha kul och behovet av att få sova. 
Den är inte helt lätt alla gånger och det är klart man inte vill vara en ”trist mamma” som kommer över och stör.
Vi fick en lapp i brevlådan inför helgen som var, där våra grannar skrev att deras son skulle fira sin 18-årsdag med sina vänner och de bad om ursäkt och lite överseende om någon skulle komma att känna sig störd.
Med den typen av på förhand visad respekt så hade sonen fått partaja hela natten för mig.
Jag sover dock med öronproppar sedan flera år tillbaka så jag var kanske inte den som riskerades att störas mest, men ändå.
Sådant tycker jag är toppen att göra, om man vet att man riskerar att störa någon.
Jag hoppas Max hade en kanonfest förresten! Vi stördes inte. ???

En av Isabellas läsare tyckte hon var en jävla tönt som hade tänkt skicka över Paul om festen pågick för länge. Det vet jag inte om jag tycker… Hon är trots allt en offentlig person och att då komma knallandes och be ett gäng fulla ungdomar sänka volymen? Nja, det hade nog kunnat gå lite hur som helst, tror ni inte?

Vad hade ni gjort?