Medan en annan varje år kämpar med att sätta skorstenen rakt på det pepparkakshus jag köpt i kartong på Coop så levererar Lisa Tellbe den ena fantastiska kreationen efter den andra.
Det här är hennes papparkakshus för 2023 och om du missat hennes tidigare så hittar du 2022 års hus här och 2021 års hus här.
Jag är SÅ imponerad av hennes kreativitet och förmåga att omvandla den till dessa kreationer. ??????
Det är alltid lika kul att se vad hon skapat i pepparkaksdeg! ?
Om du frågar mig så kan man äta lussekatter och andra bakverk med saffran i året om, men nu när så många envisas med att förknippa dem med jul och advent så tog jag mig friheten att samla några av alla bakiga saffransinlägg som jag ramlat över på Instagram.
Hade du prövat något av dem, hojta i så fall till och säg om de var mödan – och saffranmängden – värda så vi vet om vi ska provbaka själva.
Gult är definitivt inte fult!
Min bästa vän går i god för dessa bullar från Zeina, men jag har ännu inte fått smaka dem då hon har den dåliga smaken att bo på västkusten. ?
Som barn hade jag nog inte kunnat föreställa mig en större skräck än om mina föräldrar anlagt en egen skridskobana som jag förväntades, om inte uppskatta, så använda.
Det känns som att det krävs en hel del prepp innan man ska ta sina första skär på en sådan här skapelse och även i vuxen ålder så finns det få saker jag skyr mer än skridskoåkning och annat som hör vintern till. Det är kallt, ovärdigt och har en ohyggligt hög skade- och frysrisk, i alla fall för den här kryofobikern.
Kanske borde jag anlägga ett tropiskt semesterparadis i hönshuset? Komplett med sandstrand, solstolar och värmelampor? Vem kommer?
Team skridskobana eller Team sandstrand?
Tänk att det här är året som jag gick tillbaka från föräldraledigheten. Det tänker jag ofta på. Att det var så nyss. I början av året var jag fortfarande hemma med Didrik. För sjukt.
Första året tillbaka i frihet ser jag 2023 som. Jag menar det verkligen, skriver det inte enbart för att provocera mina haters (ser er, hör er, tänker på er ❤️).
[…]Tacksamhet för alla som gav mig uppdrag så jag kunde skapa. Lättnad över att lusten att skriva inte dog av bebis. // Sandra Beijer
Sandra Beijer skriver ett inlägg om alla saker hon trodde skulle döda hennes skrivande, bara för att inse att så inte var fallet. Inte ens en bebis kunde åstadkomma det, och för det är hon evigt tacksam.
Hon beskriver en känsla av frihet, om lyckan över alla gånger hon fick stänga dörrar in till sitt eget. Hennes inlägg skulle egentligen handlat om Spotify Wrapped, men av kommentarsfältet att döma verkar de allra flesta uppskatta det här spårbytet.
Frågor:
Att uppskatta sitt arbete och längta efter att få börja jobba igen efter en föräldraledighet verkar provocera en del. Är det för att man tror att det betyder att man inte älskar sitt barn? Att det enda sättet att älska sitt barn är att sitta ihop med det 24/7, eller om det inte går, önska att man kunde sitta ihop 24/7? Att man är en dålig föräldrar (och då primärt mammor) om man vill någonting mer i livet än bara just det?
// Med vänlig hälsning, barnfri Bloggbevakare