Mammapoliserna som tagna ur skildringen av ”Grottbjörnens folk” har sannerligen slutit upp och gjort gemensam sak av att minsann tala om för Ida Warg att hon är en självisk, egoistisk och opassande person och mamma efter att hon valt att lämna sin bebis med pappan för att fixa naglarna på Mall of Scandinavia.
Enligt kommentarerna – som fortfarande ramlar in – riskerar nu lille Elvis att drabbas av allt från separationsångest från att ha blivit övergiven till hela världens alla sjukdomar eftersom det tydligen går både Difteri och Lepra på Mall of Scandinavia.
Nu gör ju detta ingenting eftersom man då enkelt kan använda sig av ”Kry-appen” som precis varenda influencer gör reklam för just nu, men ändå…
Om pappa Pärlan hade tagit ut lill-Elvis på en promenad samtidigt som Ida fixade naglarna eller – ve och fasa – tog sig en tupplur, hade samma trauma drabbat sonen även då?
Var går gränsen? Är det antalet timmar mamman är borta från bebisen som kommer orsaka traumat eller är det själva nagelfixet?
Och det handlar väl inte om att hon ”VILL” lämna bort sin bebis, utan om att det faktiskt är okej och gör-bart?
Föregående inlägg 