Vi har även börjat planera för vad stiftelsen kommer att jobba med under 2020 och ILF kommer att starta Starta eget kurser. Målet är att starta ILF Business School i framtiden, tänk er en Berghs School of Communication men att stiftelsen driver en business School.

Men de målet är några år bort.
Vi startar enkelt med Starta Eget kurser i flera olika städer nästa år.
[…]

Det är jag som designar utbildningen och vi har flera lärare med oss. Dock kommer jag lära ut marknadsföring och sociala medier.//Isabella Löwengrip

Isabella Löwengrip avslöjar nu på sin blogg att hennes stiftelse ska erbjuda ”starta eget-kurser” medan det långsiktiga målet är en egen skola.
Om det här låter bekant så är det för att det är just det.
2011 gick nämligen Isabella ut med att hon skulle vara med och starta upp ett entreprenörsgymnasium där hon även skulle arbeta som mentor för eleverna.
Kanske är mina google-skills lite svaga idag, men jag kan inte hitta någonting alls som indikerar att dessa planer gick längre än till den intervju med Isabella i TV4s Nyhetsmorgon där hon berättade om planerna.
(Om jag har fel och det finns mer information om saken så får ni GÄRNA länka dit i kommentarsfältet.)

Men tillbaka till 2019…
Isabella ska alltså designa utbildningen och även lära ut marknadsföring och sociala medier.
Låter det inte spännande? Vad är hennes bästa tips? Att ljuga sig blå?
För vems statistik ska hon visa upp när hon pratar om Google Analytics?
Hon kan ju knappast visa sin egen eftersom den inte riktigt matchar de siffror hon påstår att hon har. Den diffade ju på mer än en miljon per vecka när hon låg hos United Influencers, och jag skulle bli förvånad om det inte är ännu mer idag eftersom hon ökat mängden samarbeten utan att kompensera med fler vanliga inlägg.
Så för att sammanfatta:
Tips 1 – Ljug!
Tips 2 – Använd dig av ett excel-ark för att hålla reda på dina lögner och strategier.
KLART!

Det ska bli spännande att se ifall det blir någonting av Isabellas utbildningsplaner den här gången. 
Och kommer stiftelsen stå för utbildningens kostnad, eller är det med pengarna som kommer in för utbildningen som stiftelsen ska stötta en by i Afrika?
Vad tror ni?

Isabella Löwengrip befinner sig just nu i Milano för AmfAR-galan och istället för att bära Stylein eller Ida Lanto som vi senast sett henne i så har hon återvänt till en gammal favorit – nämligen Estländska Lilli Jahilo.
Klänningen hon bär heter Cannes hon kostar €1 200 online.

Vilken fullträff! Både klänningen och stylingen är jättesnygg och det här är bland det snyggaste jag sett henne i gala-sammanhang.
Så snyggt!

Två imaginära tummar upp från Tjocka (och Svarta) Hetsätarkatten som säger att man inte kan misslyckas i svart och att han är ett levande exempel på det! 😉

Det blir stora kontraster för dom att se barn utan skor och samtidigt ha en kock i huset. Jag vill heller inte lägga någon tyngd på dom så det är en klurig balansgång när de är så små. Men samtidigt är det viktigt att börja förstå. Det är inget fel att vara priviligerad, dom kommer alltid att vara det – Men dom måste ha insikt i att det är så. Och vad vi kan göra för andra. //Isabella Löwengrip

Isabella – nyss hemkommen från Nairobi – skriver ett inlägg om hur hon pratar med sina barn om att vara priviligierade och att det finns barn som inte ens har skor på fötterna.
En av sakerna hon tar upp är faktumet att de har en kock anställd som lagar all mat (enbart i barnveckorna tror jag).
Har man följt Isabella en längre tid så har man snappat upp att matlagning inte är någonting hon varken är bra på eller intresserad av, och därför har hon anställt någon för det ändamålet.
När hon och Odd var gifta verkar han ha stått för de flesta av familjens kulinariska upplevelser då han verkar ha ett genuint intresse för matlagning. (Trots att han inte gick vidare i Sveriges mästerkock, men hej, det kan hända den bäste…) 🙂

I kommentarsfältet svänger det lite fram och tillbaka.
Vissa skulle äta proffskockad mat alla dagar i veckan medan andra minns med värme, maten från barndomen som mamma och/eller pappa stått för.
Min pappa var ju professionell kock och en mästare på både kött och såser, men ändå är det två rätter som lever kvar i mig och som det tagit mig till NU att bemästra och det är mammas köttfärssås och mammas kalops.
De är verkligen definitionen av ”comfort food” för mig. (Båda mina föräldrar kan alltså laga mat, men pappa kunde rodda ett restaurangkök som ett proffs medan mamma mer lagade mat hemma i mindre skala)

Var ställer ni er i den här debatten?
Är ni den som varit redo att byta bort ett valfritt syskon mot chansen att slippa föräldrarnas kokkonster till fördel för proffskockad mat, eller är mammas eller pappas mat ett varmt minns från barndomen?

Jag känner mig splittrad. 
Kroppkakor hade någon gärna fått komma och proffskockat, då mamma kapitalt misslyckades med det och de runda små bollarna föll isär i små beståndsdelar till att mer likna någon typ av suspekt soppa med små guppande bojar i.

Herregud, vad hungrig jag blev nu , sugen på kroppkakor!!
Helst stekta kroppkakor, och helst de små (delikatess) med lingonsylt!
Om nom non…
Finns det något ställe i Stockholm som serverar det eller är det en småländsk/öländsk företeelse som inte hör hemma i storstaden?