Idag har de mesta gått fel och olika nivåer av utmaningar har lagt sig som på hög. Jag misslyckades totalt med Gillis första dag i skolan. Jag såg fel på tiden och vi missade uppropet i klassrummet och samlingen. När vi kom stod alla barnen ute och vinkade hejdå till föräldrarna. Jag har nog aldrig i hela mitt liv känt mig som en så dålig mamma. Jag var helt uppgiven under större delen av dagen, grät i bilen och räknade ner tills hans skoldag var slut. Allt var frid och fröjd när jag hämtade honom och det var inget han hade funderat på så mycket under dagen men detta kommer att sitta kvar som ett litet spjut i mitt hjärta lång tid framöver.

Att det kunde bli så fel. Vi som hade pratat så mycket om dagen, fantiserat och drömt. //Isabella Löwengrip

Efter att Isabella Löwengrip skrivit om hur hon gråtit i bilen efter att ha tagit fel på tiden för Gillis första skoldag och missat uppropet så handlar de flesta kommentarer om hur det inte är hela världen och att Gillis förmodligen inte ens minns att det blev en lite knasig start på dagen.
Jag tror många gånger att det är vi vuxna, och våra förväntningar på saker som har med våra barn att göra som gör att vi blir besvikna och känner oss misslyckade, medan barnen kanske inte ens kommer ihåg det eller ens bryr sig.
Typ som barnets första födelsedag? Vem är det vi ordnar kalas för? Barnet? Eller oss själva?
Som i Vänner när Ross och Rachels dotter fyllde 1 år och fick en penistårta istället för en som såg ut som en kanin.
Barnet kommer inte ens minnas det, men för föräldrarna var det en katastrof.

Herregud, sånt händer den bäste och mest organiserade människan i världen och är väl inget att hänga upp sig på?
Hon kommer förmodligen glömma bort att skicka med något av sina barn matsäck för en skolutflykt också, någon gång innan de tar studenten, för vilken förälder har lyckats ta sig igenom sina barns skolgång utan en enda liknande incident? På riktigt?

Jag menar, någonting ska väl våra barn ha att prata med sina framtida terapeuter om, eller hur? 😉

Här har Reklamombudsmannen avvisat en anmälan mot Isabella Löwengrip, baserat på att ett av företagen – Coty Inc – förnekat att inlägget skrivits på deras uppmaning. 
Problemet är bara att det inte är för de enskilda parfym-märkerna som Isabella gör reklam för här utan för ”parfym-prenumerationstjänsten” Sniph Perfumes och de har överhuvudtaget inte kontaktats här.
Har RO ens sett Isabellas inlägg eller tagit reda på vilket företag det är hon egentligen marknadsför här? Hon har nämligen flera gånger tidigare marknadsfört den här tjänsten på sina sociala medier.

Jag har ställt frågan till RO som svarade följande:

När Reklamombudsmannen prövar anmäld reklam är huvudregeln att vi utgår från anmälan. I detta ärende hade anmälaren anmält Tom Ford, Chloe och Aerin.

Citat från anmälan; ”Annonsör: Tom Ford, chloe, aerin”.

Citat från beslutet; ”Enligt anmälaren framgår det inte att det är reklam eftersom det inte står i inlägget. Dessutom har influencern en ”konversation” med sina följare där influencern frågar ”vilken är er favorit?”. Anmälaren tolkar det som att influencern vill tipsa om tre parfymer, men när anmälaren läser mellan raderna är det reklam. Influencern har även taggat alla parfymerna i inlägget och skriver ut exakt vad sorterna heter. Anmälaren anser det lite väl utförligt för ett enkelt tips.”.

Bilden, som vanligtvis är det som betraktaren främst ser och lägger märke till, visar endast produkter från dessa varumärken. Utöver företagen bakom dessa varumärken valde vi att även låta influencern yttra sig över anmälan, något vi normalt alltid gör det handlar om reklamidentifieringsfrågor.

Vi ansåg inte att det i aktuellt ärende fanns anledning att gå utöver vad anmälaren hade reagerat över eftersom att bilden endast visade produkter från de tre anmälda varumärkena. Anmälaren hade inte heller bifogat uppgifter som styrkte att det skulle finnas pågående samarbeten mellan influencern och något av de i bild och text angivna varumärkena. Det framstod av anmälan som att detta var ett antagande. Mot denna bakgrund avvisades anmälan. 

Tack för tips!

Om jag fått en krona för varje gång jag läst frågan till Isabella Löwengrip om vad hennes nya företag i USA ska syssla med så hade jag haft tillräckligt mycket pengar för att kunna köpa…tja en liter mjölk eller två.
Nu har hon haft en frågestund om flytten på Instagram och återigen så duckar honå för frågan om vad hon ska syssla med där borta. Hon svarar att hon ska etablera sitt företag där borta men det är också allt hon verkar vilja avslöja.
Är jag förresten den enda som reagerar på sättet hon skriver om sina anställda?

I am moving over two of my employees, Louise and Charlotte.

Som om de vore små livegna spelpjäser som Bella kan flytta runt på när helst andan faller på. Det som stör mig här är formuleringen. Istället för att skriva att Louise och Charlotte flyttar till USA så gör Bella en grej av det genom att skriva att det är HON som flyttar dem. HON!
Lite märkligt är det ändå att hon refererar till exempelvis Charlotte som en av sina anställda, när hon på bloggen avslöjade i mitten av juli att Charlotte kommer gå in som partner i Bellas nya byrå, och är den som ska driva företaget från New York. En partner är ofta delägare, så att Isabella kallar henne för en anställd som hon ”flyttat” över Atlanten
Är det egentligen något att lyfta på ögonbrynen åt – det är ju inte första gången Isabellas anställda byter roller snabbare än sommaren går över.
Marisol Was hann ju inte vara CSR-manager i mer än några veckan innan hon helst plötsligt förvandlats till Isabellas kommunikationsansvarige.

Charlotte har ju varit min säljchef sedan i september men blir alltså partner i nya byrån och kommer att driva den från NYC. //Isabella – 17 juli 2019

 Även träffat min advokat som sköter visum-processen. Allt lär bli klart inom några veckor men nu fick jag rekommendationen att inte åka tillbaka hit under processen.
[…]

Jag får vara med på telefon under de 5-6 veckor som är kvar. Jag är så kär i lägenheten och vill inte alls lämna den, men jag får maxa dagarna som är kvar i NYC och sen njuta av sensommar i Sverige. Jag längtar verkligen efter att allt blir klart med visum. Jag har ju varit här mycket under den senaste tiden för att ta möten men jag har ju inte kunnat jobba här och ta betalt. //Isabella Löwengrip

Många av Isabella Löwengrips läsare sliter sitt hår och är nära att idiotförklara henne när hon i ett inlägg avslöjar att hon inte ens har något visum än, utab tvingas åka hem till Sverige till det är klart.
Jag tänker så här:
Excelark.
Inte fan är hon så dum att hon drar igång ett bolag, hyr en lägenhet för 150 000 kr/månaden och anpassar hela livet efter ett bolagsbyggande i USA utan att ha ett visum klart?
Det måste ju vara enbart för att provocera fram reaktioner och klick?
Väl?
Nog för att hon är impulsiv, men inte så HÄR impulsiv?

Eller?
Vad tror ni?