Jag vet, STOPPA PRESSARNA, för nu har det hänt!

Isabella Löwengrip har tidigare pratat om ägande i relationer och hur hon vill hålla saker åtskilda mellan sig och Paul, även efter de gifter sig.
runtHon skriver att hon är tacksam över att kunna äga sitt hus själv och att hon inte kommer låta Paul köpa in sig i det. Istället blir det Paul som får langa fram det stora kreditkortet när familjen ska köpa sommarställe.
Isabella förklarar vidare att hon inte förstår varför man skulle äga saker tillsammans om man inte behöver det. Hon menar att många tycker att det är ”fint och romantiskt” men att hon inte håller med. Det är mycket lättare att äga separata saker om man skulle separera.
Detta gick inte obemärkt förbi Isabellas läsare, och en av dem skrev en kommentar som Isabella delade i sin story.

Följaren skriver att man borde utgå från att man inte kommer gå skilda vägar och att ägandeskapet då kvittar. Isabella tycker att detta resonemang är dumt och jag håller med henne. Ingen gifter sig med tanken att äktenskapet inte kommer hålla, men trots det skiljer sig 21 000 par årligen i Sverige, och många andra separerar. Isabella skriver att 50% av alla äktenskap slutar i skilsmässa, men jag har inte kunnat verifiera den siffran, men jag håller likväl med henne här.
En skilsmässa eller separation kan vara nog så jobbigt, även utan att man ska behöva dela upp gemensamma tillgångar.
Är det oromantiskt att vara förberedd? Kanske för vissa, men det handlar om perspektiv. Att ha en livförsäkring betyder inte att man väntar på att personen ska dö, utan det är för att underlätta om det värsta skulle hända.

Lite så ser jag på saken…
Är du Team Romantik eller Team krass och verklighetsförankrad?

1. Smörj in hals och dekolletage varje dag.
2. Uppskatta skogen, den ger dig mer kraft och återhämtning än du tror.
3. Ha alltid en bok pågående, det ger så mycket.
4. Hitta ditt sätt att inhämta nyheter varje dag.
5. Var den som bjuder ut!
6. Leta efter en partner som är snäll.
7. Hitta ditt egna peppande mantra!
8. Allt som skaver är en möjlighet, som Ray Dalio sa.
9. Mina barn får göra det mesta – Bara de frågar först
10. Det är inte lätt att hitta en kärlek till sin kropp men ett knep är att träna. Och då menar jag INTE att träna mig smal utan att träna mig stark. När jag orkar burpees, armhävningar, får bra kondition så blir jag stolt över mig själv och kroppen. Tankarna tenderar att bli positiva om kroppen istället för negativa.
11. Det är omöjligt att bli frisk från ätstörningar på egen hand.
12. Det är bättre att bygga bolag snabbt och våga göra fel än att bygga bolag långsamt för att göra allt korrekt.
13. Avslutar med ett jobbigt men sant boss babe-citat: Det finns inga genvägar till framgång. Det är flest arbetstimmar som vinner. I 17 års tid har mina vardagskvällar sett likadana ut – Datorn i knät medan andra tittar på tv. Dessa extratimmar gör att man kommer fram snabbare än andra. Har det varit värt det? Japp!

Punkt 10 tog jag med i sin helhet för att undvika missförstånd.
Punkt 13 också, då jag gissar att den kanske kan väcka en del reaktioner?
Eller kanske inte?

Vad tycker ni om Isabellas lista?
Har ni några egna livsinsikter att bjuda på denna arla fredag?

Jag har inte blivit firad så värst till morsdag. Jag påminde Paul och barnen under frukosten på hotellet men det var nästan en axelryckning. Paul sa ”Men du är ju inte min mamma”.

Har någon upplevt samma engagemang idag? // Isabella Löwengrip

Återigen ska Paul visas upp från en av sina lite sämre sidor, när Isabella tar till sin blogg för att halvbeklaga sig över att inte blivit firad på morsdag. Hon återger även vad Paul ska ha sagt när hon tog upp det, att hon inte är hans mamma så varför ska han uppvakta henne? Och det har han ju en poäng i, men jag tycker nog att han borde styrt upp någonting tillsammans med barnen, för de är fortfarande så pass små att det kan behövas.
Jag har styrt upp både farsdag här hemma, och morsdag om den infaller direkt i samband med det veckoliga bytet från pappa till mamma.  Det gör man väl? Eller? Jag undrar hur de gjort alla tidigare år?
I Isabellas kommentarsfält tycker man att Pauls ton och inställning är lite tråkig, och att han borde hjälpt barnen med en uppvaktning.

Är det här en bonusförälders jobb?
Ja? Nej? Kanske? Oklart? Va?
Och är det konstigt att bli besviken av att inte uppvaktas på Morsdag?
Jag tycker inte det.

Visa det här inlägget på Instagram

Isabella Löwengrip fortsätter att underimponera och underprestera med sin klon Gabrielle Löwengrip. 
För att påstå sig ha medgrundat ett företag som ligger i framkant av AI-utvecklingen så är det här pinsamt dåligt.
Ser du det?
Annars kan du klicka här. 

Om det inte vore för att det här kan avspeglas negativt på Isabellas nya bolag så skulle jag misstänka excelark, men inte nu.
Vad tror ni?