Fick gosa med min blivande gudson Lillis idag efter att Anna och jag hade poddat (nytt avsnitt av Fint, Fult och Pengar kommer imorgon!). Tänk vad roligt det ska få bli att följa honom i livet. // Isabella Löwengrip

Isabella Löwengrip ska bli gudmor åt Anna Björklunds son ”Lillis”.
Jag var förresten tvungen att leta upp Annas konto på Instagram, för min hjärna ville inte skriva någoting annat än ”Anna Kattlund”, men hon heter Björklund. Så.
Lillis och Gillis. Kommer Lillis och Gillis bli bästa vänner, eller kommer Gillis tröttna på att ha lille Lillis i hasorna, eftersom allt han vill göra är att hänga med Gillis och hans coola, äldre kompisar 0ch är såååå jobbig?
Hand upp alla småsyskon som känner igen sig! ??‍♀️

Både under inlägget men också på Instagram gnabbas det rejält om huruvida Isabella kan bli gudmord via svenska kyrkan eller ej eftersom hon inte är döpt.
Jag har döpts två gånger, kanske kan hon få låna ett dop av mig?

Tyvärr har ju Svenska kyrkan lite annat att tänka på en dag som denna, annars hade jag försökt få tag på dem med frågan. 
Så här står det på Svenska Kyrkans hemsida om vem som får bli fadder (man kallas inte ”gudföräldrar” längre):

Isabella själv verkar ta det hela med ro och skriver ”Det löser sig”. 
Och det gör det nog, jag menar man kan väl be någon vara ”fadder” åt ett barn ändå, det är ju inte som att Svenska kyrkan har patent på att förse barn med vuxna, bra förebilder – kalla dem vad du vill liksom. 🙂

Fråga: Tankar kring tjejigt/killigt? Dina barn ser ut att vara stereotypa för könen och alltid varit.
Svar: Gillis blev fotbollskille för att alla killar i klassen spelade och Sally har alltid varit bra på gymnastik.
Jag är dock rätt konservativ när det gäller utseende. Jag hade inte velat att Gillis hade hål i örat och jag hade aldrig i hela mitt liv shoppat rosa kläder till honom. Däremot om han envisades om rosa hade jag väl fått ge med mig…

Ja, det är 2024 och vissa upprörs över Isabella Löwengrips snäva syn på att pojkar i blått ska spela fotboll och flickor i rosa ska hålla på med gymnastik.
Jag blir inte ett dugg förvånad, det är ju inte som at Isabella hållit tyst om vad hon tycker om föräldrar som inte klär sina bebisar i blå eller rosa färger så man ”ser vad det är”.
Ett av hennes uttalandet om just detta – från bloggen – hamnade till och med i tidningen:

Förra veckan stötte jag på två bekanta från länge sedan, båda drog sina nyfödda i vagnar och jag skulle precis säga ”gud så söt .. ehh  .. Är?”. Är det ett mindre barn så ser man inte kön på barnet och då underlättar det att ha något i färgväg att relatera till så att man kan önska grattis till killen eller tjejen. Här var hela regnbågen nertryckt i vagnen och jag hade ingen chans. // Isabella Löwengrip 2013

Vad ger vi det här senaste utspelet? 
Tre excelark av fem möjliga, eller kommer den här utvecklas till en fyra av fem excelark?

Jag tänker också så här.
Om det ”värsta” hennes son kan göra är att bära rosa kläder och ha hål i örat , så bör hon tacka sin lyckliga stjärna. Andra föräldrar har betydligt tyngre saker på sina föräldrabord än färg och örhängen.

Tack för tips! 

Schampot och balsamet använder man som vanligt och serumet applicerar jag i hårbotten på kvällen, det fungerar även i torrt hår vilket är toppen. Jag älskar verkligen serien så mycket! // Isabella Löwengrip

Isabella Löwengrip är ambassadör för hårvårdsprodukter från företaget ”Under your skin” och hon kan inte tala sig nog varm om dem.
Hennes läsare köper dock inte lovorden och är kritiska mot ungefär allt i hela inlägget.

Jag tänker att Isabella inte får hävda att det är Under your skins produkter som resulterat i hennes långa och starka hår, om så inte är fallet, men det är ju heller inte helt ovanligt att influencers har noll koll på vad som gäller.
Jag menar, Isabella visste ju inte ens hur man sammanställer sin statistik, stackarn, så det är kanske för mycket begärt att hon ska kunna sånt här?
Hon kan nog bara le och flippa med det långa håret om hon får problem, så löser det nog sig. 🙂

DET HÄR ÄR EN TRIGGER WARNING FÖR BÅDE MITT OCH ISABELLAS INLÄGG OM ÄTSTÖRNINGAR!

Mandometer tror på att man måste äta sig frisk, inte bara prata sig frisk med en terapeut. Dom har så rätt i det. När man lär sig äta ”korrekt” (enligt dom) så faller så mycket annat på plats efteråt. Första halvåret så gick jag alltså enligt ett matschema för att få in rätta mänger och antal måltider (reste med ett decilitermått). Då kom mättnaden och hungern naturligt, tidigare kände jag inte sånt.

Idag är jag alltså friskare än frisk. Noll viktångest, jag känner mig fin, jag kan äta och dricka av allt. Nu sitter ”med måtta” i ryggraden på mig och det är en en frihet när man kommer ifrån en bakgrund med hetsätning. Jag kan sluta, jag kan lämna. Men jag kan också ta mer, med måtta. Det bara sitter, naturligt.

Tack Mando för ett friskt liv <3 // Isabella Löwengrip

Isabella Löwengrip har postat ett inlägg där hon meddelar att hon fortfarande är så frisk man kan bli från en ätstörning – vilket är fantastiskt att höra – vill jag börja med att säga här, innan jag går vidare.
Så…
I sitt inlägg beskriver Isabella sin resa mot att bli frisk, och beskriver en del saker ganska så ingående på ett sätt som jag direkt visste skulle bli kritiserat i kommentarsfältet.
Hon gör alla fel i trigger warning-boken och verkar inte reflektera över det överhuvudtaget, jag går inte närmare in på det än så här inne. Den som söker finner en länk.

 

Om hon bryr sig så kanske hon borde låta någon på Mandometer slänga ett öga på alla sådana här inlägg före publicering?
Det borde ju ligga i bådas intresse att dessa inlägg blir lyckade, tänker jag.
Att hon avslutningsvis svarar på frågor om att kräkas upp mat i sitt öppna kommentarsfält är bara så oansvarigt…