Jag vet att det inte är synd om mig men nu lever jag på sista optimistandetagen. 

Jag vet att lägenheten kommer bli bra. Och jag vet att jag är lyckligt lottad här i livet… 

Men just nu saknar jag ett hem. Ett riktigt hem med alla ens saker där man bara känner sig som hemma och kan slappna av och bara va. 

Vi har ändå bott i en resväska sen sista veckan i oktober när vi flyttade ut från vår lägenheten på Regeringsgatan. Efter det bar det av till mamma i åtta veckor. Sen bodde vi tio dagar i vår lägenhet, sen en vecka hos mamma. Sen två veckor i Thailand sen en vecka hos mamma och nu två veckor här på hotellet. Det kanske låter som lyx att bo på hotell och det är det när man är på semester men när man har fem tröjor, två par jeans och tio trosor är det inte bara happy holiday… 

Jag saknar mina mjukiskläder. Jag saknar mina raggsockor. Jag saknar mina krämer och ansiktsmasker. Jag saknar mina sängkläder och MIN SÄNG. Jag saknar mina kryddor i mitt kök. 

Jag saknar att krypa upp under vingen på Douglas i vår enorma soffa. 

Jag saknar ett badkar. Jag saknar att ha ett påfyllt skafferi och kylskåp. Jag saknar att komma hem och lägga mig i soffan och känna tillfreds och lugn.

Jag saknar att ha ett hem. // Dasha

Influencers verkar flytta betydligt oftare än ”vanlisar” men det är inte helt sällan man läser att ”de är mellan boenden” mm och jag är inte det minsta avundsjuk eftersom jag både hatar att flytta och har jättesvårt att bibehålla några som helst rutiner när världen gungar lite.

Ta Molly Rustas som ett exempel, eller Angelica Blick.
De har båda varit väldigt mycket på resande fot de senaste åren men verkar ändå kunna behålla rutiner gällande träning mm.
För mig faller allt om jag inte har en stabil hemmamiljö att luta mina rutiner mot.
Att vara egenföretagare är alltså inte riktigt optimalt för mig alla gånger men jag jobbar på att inte vara en ”allt eller inget-person” beroende av situationen runt omkring mig.
Tack vare Selma så har jag fått vissa rutiner som måste göras varje dag, oavsett var jag är . om hon är med så klart, men det är hon nästan alltid.

Så jag förstår verkligen vad Dasha menar, samtidigt som jag håller med om att hon både är lyckligt lottad och att det nog inte är så där jättesynd om henne.
Jämfört med hur Victoria Törnegren skrev om sin situation på ett sätt som mest fick henne att framstå en smula överpriviligierad utan verklighetsförankring så uppfattar jag Dashas inlägg som en direkt motsats till det.
Kanske missförstod jag Victorias intentioner med sitt inlägg?

Hur funkar ni?
Kan ni behålla era rutiner oavsett var ni är eller vad som pågår runt er?
Kan man lära sig sådant tror ni? Kan inte Komvux börja erbjuda kurser i det?

Humorn i att Dasha gör en video som heter ”What I eat in a day” när det som engagerar läsarna är hennes sons matvägran.
Jag antar att om videon hade handlat om vad Atlas äter på en dag så hade det blivit ett väldigt kort klipp.
😉

Det som diskuteras i kommentarsfältet är kombinationen barn och skärmar.
Dasha menar att hennes son äter bättre med en iPad framför näsan, medan andra inte håller med och länkar till WHO.
Enligt skribenten ”S” så  är skärmen inte skadlig i sig, men blir indirekt skadlig eftersom barnen inte utvecklas medan de kollar på skärmar (detta gäller även pedagogiska program när det gäller barn under 2 år!!!). Därför har studier visat att barn med skärmtid har en lägre hjärnutveckling än andra barn, och de hamnar alltså efter i den kognitiva utveckling jämfört med jämnåriga som inte fått skärmtid.

Detta köper inte kommentaren Hannah, vars barn är 1 år och 5 månader och kan alfabetet, flera hundra ord, färger och räkna till 10 samt fyra stycken koreograferade danser.

Hur blev detta en tävling?
För visst känns det som det? En tävling om vem som är den bästa respektive sämsta föräldern?

Tack för tips! 

Då måste det verkligen vara ett problem va… Jag har druckit läsk till frukost nästan varje morgon. Och till lunch och till middag och på kvällen och i duschen och till fikat. Ja alltså jag har nog sugit i mig två 1 1/2 liters flaskor om dagen i snitt senaste året. Säkert längre tillbaka. När julen var slut beställde jag 50 flaskor julmust light “så det skulle räcka till påsken” och när de kom och ockuperade halva balkongen, där nånstans kände jag att “Nä nu har det ballat ur fullständigt Dasha”? // Dasha

Herregud, det här inlägget skulle kunna ha varit skrivet av mig.
Skönt att veta att man inte är ensam, men det är fan inte bra att hinka dessa mängder med lightläsk.
När jag blev nykter så intalade jag mig själv att det var okej att dricka mycket Cola Zero ”så jag har någonting kul att ha i glaset fortfarande”, men det har ballat ur.
Jag skulle gissa på att jag pantar burkar och flaskor värt ett mindre lands BNP varje månad och då vill jag inte ens tänka på vad själva läsken kostar.

Enligt Dashas kommentarsfält är varken hon eller jag ensamma om detta, så har ni några bra knep eller liknande på hur man ska göra för att minska ner sitt läskintag utan gråt och tandagnisslan – kommentarsfältet är ert. 🙂

Cola Zero är en av tre saker jag är beroende av och som jag vill bli kvitt. 
Den andra är nässpray med Eucalyptus och det tredje lypsyl/vaselin och annat klet till läpparna.
Nässprayet är jag nästan i hamn med och det gjorde jag genom att ta en näsborre i taget. Att minska styrkan funkar inte för mig, men att bara få spraya i en borre, särskilt när jag ska sova fungerade över förväntan.
Lypsylet däremot…
Det känns HELT omöjligt… Jag får PANIK av torra läppar. PANIK!

Här kommer våra regler:

Man får dricka vin. För att ärligt talat, inte shoppa inte äta onyttigt OCH inte få dricka alkohol känns för mig som väldigt tråkigt liv och så vill jag inte ha det. Jag vill bara bli fräsch och sluta konsumera skit. //Dasha

När Dasha drog igång sin bantningsfest 2020 så lät det så här.
Hon vill bli fräsch och sluta konsumera skit.
Hon höll sig till den planen i ungefär 15 dagar innan hon började lägga upp bikinibilder tillsammans med hur många kilo hon har gått ner sedan hon började.
Var det inte just DET som INTE skulle vara poängen med det här nyårslöftet?
Dasha gör givetvis som hon vill med sin kropp, vare sig det är att bli fräsch eller gå ner i vikt, men jag önskar att hon kunde hålla resultatet av sin bantning utanför bloggen då siffrorna på vågen alltid ska mätas och jämföras av unga tjejer, oavsett fysik och riskerar att bli ett rejält jäkla ”mind fuck” för vissa.

Jag måste ändå slå ett slag för hur Dasha inleder inlägg av den här sorten med STORA OCH TYDLIGA instruktioner om vad som kommer komma i inlägget!