Dessie:
Men det här med future husband.. Ni undrar säkert hur det går där. Jag har sett att det har varit mycket spekulationer att jag dejtar någon osv osv.. Men som svar på den frågan; Nej jag dejtar ingen. För det första så har jag inte ens tid för det, för det andra så VILL jag inte ens dejta någon. Såklart så kan man sakna någon i stunder, men mestadels så njuter jag faktiskt över att vara ensam eller hänga med familj/vänner.
Dessutom så har jag inte viljan heller att vara involverad känslomässigt med någon just nu, även om det kan vara så mysigt så är jag ju inte heller naiv. Let’s face the reality. Det är inte bara bra när det kommer till kärlek. Det kan uppkomma saker som kan/komma att påverka en oavsett om man är kär & lycklig. & Jag vill inte att något ska kunna ta mig på påverka mig ALLS – oavsett om det är good/bad.
& Anledningen till det är för att: (1) Jag inte vill att någon ska ens möjlighet ha den ”powern” över mig. Att kunna ge mig kärlek/lycka… För att sedan kunna ta ifrån den sen om något inte fungerar som det ska.. och där kommer vi till punkt (2.) Jag vill inte ens sätta mig själv i den sitsen där någon ens ska kunna ge mig bad vibes eller KUNNA såra mig.//Dessie
För att ha deklarerat på bloggen att hon helt ska sluta blogga så har hon bloggat mer efter det än på hela 2017.
Ett inlägg handlar om att hon inte vill bli kär eftersom hon inte vill att någon ska ha den ”makten” över henne och kunna såra henne genom att kunna ta hennes kärlek och lycka ifrån henne om det inte skulle fungera.
Jo, det är ju en strategi som säkerligen fungerar. Man KAN leva hela sitt liv utan att få känslomässiga relationer till en enda människa egentligen om man skulle vilja. Det är möjligt och kanske ett ”säkert” sätt att leva livet men fy fan så tråkigt.
Jag älskar hellre villkorslöst och går på en och annan nit än att inte älska och älskas alls. You win some, you lose some – but I’d rather have that than to not play at all.
Hur känner ni? Hellre ett känslolöst liv och slippa bli sårad eller att våga, kasta sig ut och se vart det leder?
Dessies resonemang låter bara cyniskt och på samma gång superpubertalt i mina öron och det kommer givetvis ändras så fort hon får lite fjärilar i magen av någon, men det kanske känns stärkande för henne att säga så?
Vem har inte gjort det någon gång när man fått sitt unga hjärta krossat efter skoldiskot? ”Aldrig mer!!” 🙂