Herregud, det ÄR helt okej att ta en massa bilder på sig själv och även publicera dem!
Spelad blygsamhet blir lite fånig när hela ens Instagramflöde säger någonting annat än det man försöker förmedla.
Jag ÄLSKAR att fånga ögonblick med mig själv på bild – en dag när demensen kickat in så kanske det kan vara bra att ha en bild på mig själv framför Mona-Lisa för att kunna övertyga bonus-barnbarnen att Mormor CamCam faktiskt varit där, även om hon inte själv minns det, men alla bilder man tar behöver inte publiceras på sociala medier bara för att de tas. 🙂

Här är ett utdrag ur Dessies Instagramflöde.
Gulligt att hon anser att hon sällan tar bilder på sig själv. 🙂
Kanske jämför hon med tidigare när hon var i sin influenciska prime?

Hur är ni med bilder? Tar ni många? Är ni själva gärna med eller flyr ni linsen som en vampyr flyr solen?

Bildkälla

Jag har inväntat mina provsvar men fortfarande inte hört något. Sen så igår av en slump så såg jag min journal, som jag har rätt till att göra. Där ser jag att ett provsvar från labbet har kommit, (jag inväntar två st provsvar.) på det provsvaret så stod det höggradig intraepitelial något.. vilket då enligt googlingar betyder det som vi redan vet, dvs CIN 3 alltså grövsta graden cellförändringar. Däremot så står det också i journalen att jag ska cancer anmälas?? Varför då? Jag har väl inte cancer, eller?

Ringde genast upp min läkare på kliniken och hon sa inte så mycket än att jag inte behövde oroa mig nu för stunden och att vi inväntar provsvar från det andra provet, som jag antar är ganska avgörande när det kommer till cellförändringar vs cancer. Jag skulle egentligen inte ha sett min journal ännu heller och skulle verkligen inte sitta och googla och oroa mig, sa dom. Men det är ju lätt att inte göra det, eller??

Jag känner mig bara så förtvivlad? Jag vill ha raka svar, oavsett om det inte är positivt. Har googlat massor om just det här och fattar liksom ingenting.//Dessie

Dessie har delat med sig av att hon drabbats av cellförändringar och hur hennes operation blev framflyttad i början på året utan återkoppling.
Nu har hon varit inne och läst i sin journal – någonting vi alla har rätt att göra – och blivit jätteorolig över informationen som stod i den.
När det kommer till sjukvård och sjukdomar så är nog Google det absolut sämsta stället att vända sig till eftersom man i princip kan få svaret att man är döende oavsett vilka sökord man skriver in.
Feber? Döende!
Ont i stortån? Döende!
Torr i munnen? Döende!
Domningar? Döende!
Hosta? Döende!

Har ni varit inne och läst i era journaler?
Man måste ju ha besökt en och annan läkare för att ha något att läsa men ändå?
Tycker ni att det är skönt att kunna göra det eller tror ni att ni ska dö eftersom ni måste googla vad saker och ting betyder och allting verkar mer eller mindre vara en dödsdom?

Dessie och hennes nya kille planerar att flytta ihop och hon har postat flera bilder på inspirerande inredning.
Jag, i mitt mer praktiska huvud, tänker ”huuuuuu….det där kommer aldrig att gå”! (Ska uttalas på bredaste småländska för maximal effekt)

• Jag skulle snubbla och bryta nacken på den slafsiga mattan. En ren dödsfälla!
• Den som har garderoben längst bort kommer i mörkret välta den stora lampan över den som ligger kvar och sover i sängen.
• Blomkrukan på golvet? Den hade sparkats ut under samma mörkerpromenad.
• Den ljusa puffen som extraknäcker som sängbord hade jag försökt balansera en full kaffemugg på med resultatet att den skulle vara brunfläckig efter ungefär en dag.
• Den blanka gaveln skulle behövas putsas varje dag för att inte vara äcklig av kladdiga fingeravtryck och utskvätt kaffe.
• Fotona som sitter uppsatta på gaveln skulle jag hitta någonstans i mitt hår på morgonen.
• En VIT rullgardin??? VEM HAR DET?

Men taket var fint och verkar praktiskt! 🙂
Jag önskar att mitt hem kunde förbli så som det ser ut precis när jag är ensam hemma och har städat klart, men har insett att det enda sättet att åstadkomma det är att ingen får bo där.
Och då är det inte längre ett hem… Och jag har hellre ett hem alla dagar i veckan än mittuppslaget i en inredningstidning.

Om det finns ett sätt att få det bästa ur båda dessa världar så mottages tips tacksamt i kommentarsfältet! 🙂

Dessie är tillbaka, i alla fall lite grann på bloggen.
Hon verkar lycklig, ska bli sambo och har tagit över sociala medier för sitt mäklarkontor.
Hon verkar må riktigt bra och vara lycklig och det är härligt att se. Att ta den här pausen från sociala medier verkar ha varit det absolut bästa beslutet hon kunde ha fattat.

Heja Dessie!

Bilder från Svenska Bloggare.

Alla bilder kommer från Dessies blogg

Sedan några månader tillbaka har Dessie varit näst intill varit helt frånvarande på sociala medier.
Hon studerar till mäklare och berättar att hon på 16 månader ska bli klar med sin utbildning.
Det betyder ungefär 1-2 tentor i månaden MINST och jag måste erkänna att jag är riktigt imponerad av henne.
Hur många andra influencers har man hört om genom åren som berättat att de ska utbilda sig, byta bana och bransch men som knappt hunnit börja innan de hoppar av?
Många – Och om jag ska vara ärlig så trodde jag att även Dessie skulle gå att återfinna där efter ett par månader men tji fick jag!

Jag kunde inte ha haft mer fel och hur jag tänker där kan jag utveckla om det är någon som är intresserad, men just nu vill jag lyfta fram det inlägg Dessie publicerade igår där hon berättar hur hon – vid 16 års ålder – inledde en relation med sin chef som var 10 år äldre än henne, en relation som kom att utvecklas till ett rent helvete.

Han låste in mig i vår lägenhet. Han slog mig var och varannan dag. Han tvingade mig göra saker jag inte ville. Ni förstår nog.. Jag trodde, helt ärligt att jag skulle bli mördad av honom, att det skulle bli mitt slut. Varje gång han slog mig, så visste jag att nu, nu händer det. Nu finns jag inte mer. Men jag vaknade upp, efter att ha däckat av slag flera gånger. Och jag minns varje gång, efter att jag vaknat och han hade lugnat ner sig timmar senare.. då kröp jag alltid ner i sängen som en liten liten boll under täcket, sedan grät jag så tyst som en mus så han inte skulle höra mig.. tills jag somnade.

När jag vaknade dagen efter så var allt oftast ”glömt” (för hans del) han var sitt vanliga trevliga jag, som ordnade med frukost på sängen för att vara lite ”extra” snäll eftersom att han hade spöat på mig kvällen innan. Så gjorde han alltid, varje gång han hade slagit mig trasig så var han ”extra” snäll dagen efter. Tills han blev arg igen..//Dessie

Dessies inlägg är långt och jag gör det inte rättvist om jag ska försöka mig på att sammanfatta det, utan jag rekommenderar alla att gå in och läsa det i sin helhet.

Kanske kan Dessies historia hjälpa någon som redan är i en eller som är på väg in i en destruktiv relation?
Kanske finns det någon där ute som hindras från att gå i samma fälla som Dessie, jag och tusentals andra kvinnor där ute redan gått i?
Jag beundrar Dessies mod att dela med sig av det här inlägget och jag hoppas innerligt att det kan hjälpa henne att till slut kasta den där ryggsäcken full av skit som hennes ex spänt fast på hennes rygg.

Det där exet förresten..
Honom har inte bara Dessie råkat ut för utan både Kissie och jag själv har erfarenheter av honom som ni kan läsa om här om ni vill.
Ingenting ens i närheten av det Dessie råkat ut för så klart, men jag var jäkligt snabb med att dra öronen åt mig efter vårt första möte.

Fy fan vad starkt och modigt av Dessie att skriva det här inlägget, trots att varenda cell i hennes kropp med största sannolikhet skrek ”NEEEJ!”

Dessie har inte nämnt den här mannen vid namn och jag ber er att inte heller göra det!

Dessie:

I december berättade Dessie på sin blogg att hon drabbats av cellförändringar och nu avslöjar hon att hon kommer opereras för detta i början februari.
Läkarna kommer då ta bort en del av hennes livmodertapp i något som kallas för konisering – en operation som tar bort cellförändringarna men som inte kommer påverka hennes möjligheter att blir gravid i framtiden.
Har någon av er genomgått en sån här operation?
Vad är era erfarenheter?

Lycka till, Dessie och hoppas operationen går friktionsfritt och att du är på benen på nolltid!
Vill ni skicka lite pepp till henne så kan ni göra det antingen här inne hos mig eller inne på Dessies egna blogg.

(Jag behöver inte förklara vad ”pepp” innebär va? =)

Dessie:

Det är inte bara GabJossan och Blondinbella som tvingats omplacera sina hundar utan även Dessie har behövt göra det efter att hennes son blivit allergisk.
Svenska bloggare skrev om detta häromdagen och efter det så la Dessie ut det här inlägget på Instagram, men det är inte alla som ser med blida ögon på omplaceringen.
En läsare menar på att hunden ändå mest bott hos Dessies mamma sedan hon separerade från Simonoch vem dyker då upp som gubben i lådan för att försvara Dessie?
Amir!
Han KAN alltså formulera fler meningar än ”Känner du dig kränkt?”
Skönt att få det bekräftat ändå…

Dessie:

Så jag bokade in en tid för att göra ett cellprov mot livmoderhalscancer. Man tänker ju att det absolut inte kommer att vara orsaken men man gör det ändå bara för ”säkerhets skull” Jag hade inte ens tänk en tanke på provet fram tills att samtalet kom. Då fick jag höra att jag har svåra cellförändringar i livmodern. Jag brast såklart ut i gråt på jobbet och åkte hem för att smälta allting den dagen.//Dessie

Dessie är inte den enda influencern som drabbats av cellförändringar. Både Elsa Billgren och Jonna Lundell har skrivit och delat med sig av sina erfarenheter och i Elsas fall gick det så långt att hon tvingades operera bort hela livmodern.
Dessie uppmanar sina läsare att gå och ta sina prover och många kommentarer stöttande till henne efter hennes besked. Många, men definitivt inte alla.
En läsare kommenterar så här charmigt:

Tycka vad man vill om Dessie men att kommentera som den här kvinnan gör är under all kritik.
Skulle Dessie ha dålig karma och drabbas av cellförändringar på grund av det och då får skylla sig själv? Är den dåliga karman pga att hon uppdaterat sin blogg dåligt eller vad avser den här kvinnan med sin kommentar? Dessie har väl inte gjort en fluga förnär?

Nä, pepp till Dessie tycker jag!