It’s a bugs life i Paris

50 shades of vägglöss

När dagen kom kändes det dock lite sådär om jag ska vara ärlig. Här i Sverige pratas det ju otroligt mycket om bed bugs och det var jag inte alls sugen på att dra med hem. Jag har en vän som nyss hade det och vet att det inte är en lek. Hon fick det från en vintagekofta hon köpt online och historierna från upplevelsen var allt annat än trevligt. // Elsa Billgren

Elsa Billgren gick i tankar om att ställa in sin och makes resa till Paris pga alla vägglöss som finns där och som folk får med sig hem, men beslöt sig för att trotsa krypen och åka ändå. 
Man får väl helt enkelt ha på sig kläder i en väska som man sedan ordnar en för tidig eller för sen majbrasa med på parkeringsplatsen utanför flygplatsen?
”Tänt vare här, liksom…”
Jag tänkte spontant att vägglössen dör när de kommer till ett kyligt höst-Sverige, men tyvärr krävs det temperaturer på -18 för att de ska trilla av pin, så med det är jag tillbaka på att bränna hela packningen innan man går på planet. Eller om man kan stoppa in hela skiten i micron. Tydligen dör de även vid temperaturer över 50 plusgrader.
Elsa skulle säkert kunna få spons på hela packningen om hon skulle vilja.

Jag fick den här kommentaren under ett tidigare inlägg.
Håller ni med den?

Livepoddar?

När veckans provningar var över kom Sofia och så jobbade vi vidare med vår livepodd på Cirkus 27 november. Kommer ni? // Elsa Billgren

Det är sannerligen på tapeten att ha ”livepoddar” men hur mycket podd är det egentligen? Är det inte mer som att de som roddar har en liten show, snarare än spelar in ett poddavsnitt?
Man sjunger, dansar, leker och spexar typ….

Inget fel med det så klart, men borde det inte kallas för någonting annat än livePODD?
Det känns mer som efterfesten till en poddinspelning där man släpper på hämningarna.
Har ni gått på någon ”livepodd”? Gillade ni det? Borde fler poddar bjuda upp till dans?

Elsa Billgren om ”happy places”

Jag tänkte på det där med happy places. Var man är extra lycklig. Idag brukar uttrycket användas till platser man har runt omkring sig, i ens närhet, som känns trygga och extra fina. Kanske är man nöjd med vardagsrummet, älskar sin soffa eller mår bäst i köket med kompisar när man lagar mat. Men så funderade jag på om det verkligen är ett happy place, egentligen. För vad händer om man stökar ner det där fina vardagsrummet eller tar bort kompisarna ur köket, fortsätter det att vara ett happy place? Finns det inte något djupare, bortom Instagram captions och känslor vi känner här och nu? Kanske är happy places, de riktiga, minnen från ens barndom. Dofter, igenkänning och tillhörighet. Att känna sig hemma någonstans, för denna här platsen är en del av mig och vad jag kommer ifrån. Man bekräftar sin egen existens. // Elsa Billgren

Elsa Billgren skriver ett inlägg om sina ”Happy places” och listar några av dem. 
Av dessa delar vi noll stycken, trots att även jag kan uppskatta att gå i second handbutiker i timmar. Jag gillar det men skulle inte kalla det för ett ”happy place”.
Utöver detta så är även hälsokostaffärer, hämta källvatten i skogen och långa söndagspromenader, konstgallerier och rom com från 1990-talet med på Elsas lista.
Hennes läsare har delat med sig av sina ”happy places” där det är stor variation, men sanningen är nog den att det kan finnas lika många olika definitioner på ett ”happy place” som det finns människor. Vissa personer har kanske sitt ”happy place” inom sig?

Några av mina ”lyckoställen” är vid pianot, i svampskogen, i stallet, med en efterlängtad och ännu oläst bok och i Los Angeles. 
Vilka är dina?

 

Maniskt peppade!

Jag tror aldrig att jag varit lika pepp på någonting i hela livet, som Elsa Billgren och Sofia Wood är över att hålla i den här reklamliven. 
Inte ens om jag fick luncha med Max Martin tror jag att jag hade sett ut så här.
Entusiasm i alla ära, men det är ju bra om man kommer ihåg att blinka mellan varven… 🙂

Använd min kod #blink182 för att få 18,2% på ögondroppar i Bloggbevaknings fiktiva webbshop!