Ni är många som reagerat på Gabriella Joss reklam för Xlash, där många av er inte ens tror att det är Gabriellas öga på den första bilden. Många av er tror att bilden föreställer är ett av hennes barns öga.
Med tanke på att Reklamombudsmannen precis fällt Paula Rosas för att ha haft mascara på sin ”efterbild”, vilket de såg som vilseledande, så tänkte jag att jag skulle gå till botten med även den här Xlash-reklamen.
Jag ställde helt krasst frågan till Gabriella, och här är konversationen i sin helhet:

Bilden föreställer alltså Gabriella, men är från 2014 och efter att hon gjort en misslyckad fransförlängning.
Här kan ni se det inlägget.
En smula missvisande, om ni frågar mig.

Huruvida hon kommer ta ner inlägget och göra om alltsammans, vet jag inte.
Hade det varit jag så hade jag definitivt gjort det, och med en förklaring och även en ursäkt till följarna.
I Paulas fall så hade Xlash godkänt hennes reklam innan hon publicerade den , men om så är fallet med Gabriellas reklam vet jag inte.
Uppdatering: Xlash hade godkänt även Gabriellas inlägg så i slutänden är det företaget som verkar släppa igenom vad skit som helst.

Det inger ju inga större tankar om seriösa företag, som släpper igenom den här typen av reklam. 
Kanske kan var dags att sätta sig ner och ta sig en funderare på vilken typ av företag man vill profilera sig som?
Vi man vara ett, där potentiella kunder redan vet att det inte går att lita på före och efterbilderna, eller ett som tar sin marknadsföring seriöst och som aldrig skulle släppa igenom den här typen av reklaminlägg av påverkare?
Eller är Xlash helt enkelt ett företag där kvantitet är viktigare än kvalité?

Vad tror ni? 

Känns så konstigt att öppna datorn och skriva. Har ju inte bloggat på typ tre veckor. Känns nästan lite som att jag har glömt hur man gör. Jag har haft en så sjukt jobbig period i mitt liv. Fick veta på tidigt ultraljud att fostret i magen inte levde och fick göra klart ”aborten” efter ett par dagar då kroppen inte stötte ut den själv. Jag har behövt min tid för att bearbeta allt och innan allt detta så mådde jag så illa att jag i princip inte kunde ta hand om mina barn. Har precis kommit tillbaka lite på benen igen och börjar landa lite i allt som har varit och är. // Gabriella Joss

Ni är många som undrat över varför Gabriella Joss inte uppdaterat sina sociala medier på ett tag, och nu har hon postat en förklaring till det på sin blogg.
Hon fick veta att barnet i magen inte längre levde, och eftersom kroppen inte stötte ut det på egen hand (genom ett missfall) så fick hon genomgå en abort.
Hon skriver i sitt inlägg att det känns okej, samtidigt som hon känner sig tom och har varit jätteledsen över det som hänt.

Hon vill inte ha, och kommer heller inte svara på några frågor om det som hänt.
Hon bearbetar det tillsammans med sin sambo och försöker se på den som hänt som att de nu får lite mer tid tillsammans, bara de två.
De har även en resa bokad, där de inte ska göra något annat än sola, bada, sova och äta gott.
Förhoppningsvis så har hon hittat sig själv mer igen fram tills dess också, och avslutar inlägget med orden:

Med detta inlägg så lämnar vi detta och jag säger välkommen tillbaka till både mig och er. Jag har saknat er <3 // Gabriella Joss

ja, vad är det hon drabbats av egentligen?
En stalker? En imitatör? En bedragare? En besatt?
Jag vet faktiskt inte i vilket fack man stoppar in en person som låtsas vara någon annan på sociala medier, med allt vad det innebär. Den här ryska personen har alltså skaffat sig ett Instagramkonto där hen uteslutande postar bilder från Gabriella Joss liv, och låtsas är hennes egna.
Jag tycker över lag att sådant här beteende är obehagligt, men när hon blandar in och publicerar bilder på Gabriellas barn så höjer sig den obehagliga nivån ytterligare ett snäpp.

Gabriella har bett sina följare om hjälp med att anmäla kontot så det blir nertaget, och jag tror faktiskt att så nu har skett. 
Men visst fan är det obehagligt att en människa i Ryssland leker att hon är Gabriella inför sina 5300 följare, som förmodligen inte har en aning om att de följer ett fejkat konto.
En av Gabriellas följare som pratar ryska, skriver i ett DM till henne hur den här fejk-GabJoss helt gått upp i sin karaktär och verkligen levt sig in i hennes liv.
CREEPY!

Hur är man funtad om man gör något sånt här?
Varför gör man det?
Är ens egna liv så pass tråkigt och ointressant att man måste låtsas vara någon annan för att överhuvudtaget ha något att posta på sociala medier?

Visa det här inlägget på Instagram

Jag har ju tidigare berättat att jag är gravid väldigt tidigt och denna gång blev inget undantag. Får jag missfall kommer jag ändå att vilja berätta det för er och då jag mår som jag mår + redan har synlig mage (vet att det är tarmar som rör sig och inte bebisen ännu men ändå, haha) så känner jag bara att det är skönt att slippa dölja det. Kan inte tänka mig att gå runt i flera veckor och dölja hur jag egentligen känner och hålla uppe någon fasad. Det är bara inte min grej. // Gabriella Joss

Jag visste att jag hade skrivit ett inlägg på temat ”berätta om tidig graviditet och missfall” och bestämde mig för att leta upp det med tanke på det Gabriella Joss skriver på sin blogg.
Det visade sig att inlägget från 2017 handlade om Gabriella, och att jag skrev inlägget när hon var gravid med Jolie.
Har vi kommit någonstans sedan dess?
Jag tycker fortfarande att det är så märkligt att man inte ”ska” berätta om sin graviditet före vecka 12 eftersom risken för komplikationer är som störst fram till dess. Återigen känner jag ”OCH”?
Blir man inte lika ledsen för ett missfall före vecka tolv? Varför ska man dölja sin sorg om graviditeten avslutas före vecka 12?
Det är så himla märkligt, alltsammans….

Varför ska man dölja sin graviditet fram till att man kan vara hyfsat säker på att det kommer gå bra?
Varför dölja någonting alls tills man vet det med största sannolikhet kommer gå bra?
Inte tusan gör man så någon annanstans?
Ska man dölja att man är sjuk, och bara berätta om det när man ser att behandlingen går åt rätt håll?
Varför ska man behöva dölja sin graviditet fram till vecka tolv, när ett missfall i vecka 10 förmodligen är ett lika stort trauma för någon som är ofrivilligt barnlös, som ett missfall i vecka 18.

Jag förstod det inte då, och jag förstår det inte nu och tycker att Gabriellas resonemang och frågeställning är fullt rimlig och någonting jag skulle vilja att det pratades mer om.
Givetvis ska man bara dela med sig av sådana här privata och personliga saker om man vill, men vill man så tycker jag inte att det ska finnas någon sådan här ”oskriven regel” om hur man BÖR göra.