”Who the fuck is Bobby?”

Igår kväll tittade jag på SVTs dokumentär om kändis-frisören Bobby Oduncu.
Han är en person som, inte riktigt är en influencer, men som befunnit sig i periferin av sociala medier så länge jag kan minnas.
I dokumentären skildras hans liv, uppväxten i Södertälje, i en syriansk familj med en mycket religiös kristen-ortodox pappa, som inte kan acceptera att hans son är gay.
Genom hela dokumentären så gör sig Bobbys längtan efter sin pappas kärlek och acceptans hörd, och det gör ont i mig när dokumentären visar att pappan till och med vägrade komma på hans och partnern Jimis bröllop.

Bobbys liv verkar ha kantats av sorg.
Först pappans vägran att acceptera Bobby för den han är, och längtan efter att få sin pappas kärlek och respekt, och ovanpå det så är det någon som anlägger en brand i hans salong i centrala Stockholm,
Sedan Samuel, Bobbys första stora kärlek, som avled i sömnen efter att paret varit och firat ett bröllop. När Bobby till slut går vidare så träffar han och gifter sig med den yngre Jimi Bennet, ett äktenskap som tar slut , bara fyra år efter det storslagna bröllopet. För första gången delar Bobby med sig av detaljer om uppbrottet som inte varit kända tidigare och man får se honom på nära håll, ta ner detaljer i hemmet som påminner om deras äktenskap, bland annat en stor bild på ex-maken.

– När min man bestämmer sig för att lämna mig så var det som att plocka ut mitt hjärta, säger han i dokumentären.
Han beskriver hur han verkligen inte förstår någonting av det som händer.
De hade ju planerat för framtiden – att köpa hus och skaffa två barn – och så tar det bara slut.

Jag vet inte om jag säga att jag vet vem Bobby är nu – Who the fuck is Bobby? – men det jag vet är att jag mest bara vill ge honom en kram. 
Att öppna upp sig och vara så här transparent och ärlig kan inte ha varit lätt alla gånger, men hur kan man känna annat än sympatier för honom?
Jag rekommenderar er alla att se ”Who the fuck is Bobby”.
Du hittar den HÄR på SVT Play.

Är du besatt av statistik?

Linda Hörnfeldt är lite av en sociala medier-expert, som ofta delar väldigt hjälpsamma inlägg på Instagram, där hon är typ 100% mer pedagogisk än vad jag någonsin kommer kunna vara.

Hur är det med er?
Är ni besatta av er statistik?
Oavsett om ni jobbar med era sociala medier eller bara knarkar likes för det egna egots skull?

Är det någon av er som använt funktionen att stänga av likesfunktionen för egen del och att även inte se andras siffror? 

Premiär för ”Svenska powerkvinnor” den 7 september

Är ”Svenska Powerkvinnor” någon form av substitut för Viaplays ”Svenska Hollywoodfruar” som lades ner efter 10 säsonger?
Ett substitut, men samtidigt lite av en motsats.
I USA är det ju ”power” med en hemmafru som samtidigt har en nanny på stand by, som kan leka med barnen om mamma fixar naglarna eller ”jobbar” med välgörenhet. Så är det inte i Sverige…
En svenska ”powerkvinna” är den som roddar med allt från fotbollsträningar och läxor, till skolresor och hämta på förskolan – samtidigt som man är extremt framgångsrik i sitt yrke och minsann inte köper in någon form av extern hjälp utifrån, utan hon städar, tvättar, lagat mat och nattar alla barnen själv innan hon kan sätta sig ner för att försöka jobba lite innan något av barnen vaknar och är hungrigt eller har spöken under sängen.
Lite det som Isabella Löwengrip försökte sig på, innan allt kraschade för henne. Hon hade ett ”hemma-team” med barnvakter, en stylist, en make up-artist, en kock och säkert någonting mer som jag glömt bort. Att göra som Isabella gjorde hade setts som STORT power i USA, men inte i Sverige.
Intressant hur två länders inställning till en och samma sak kan vara varandras motsatser.
Det som definierar  en ”power woman” i USA, är i Sverige synonymt med att vara en dålig förälder. Lite klassisk ”mom shaming” if you will…

I Sverige tror jag många – särskilt kvinnor – kritiseras om man ”out sourcar” vissa delar av livet, särskilt när det handlar om barnen. En ”riktig” powerkvinna ska kunna rodda allt som har med barnen att göra OCH samtidigt vara extremt framgångsrik i sitt yrkesutövande. En nanny är inte ”power” i Sverige, och jag har stött på flera framgångsrika kvinnor som absolut inte vill att det ska komma till allmänhetens kännedom att de har en (och ibland även flera) personer som tar hand om ens barn, ibland mer än de själva gör.

Ponera att någon av dessa ”powerkvinnor” har barn, som tas om hand av nannies eller barnvakter, någonting den här ”powerkvinnan” absolut inte vill ska komma ut. Hur gör de då? Kommer produktionen tvingas klippa bort allt sådant och samtidigt regissera några scener där barnet och ”powerkvinnan” interagerar med varandra?
Lite klippbilder från utanför förskolan?

Så vad är egentligen ”power”? 
Jag vet att jag skrev ungefär samma fråga förra gången jag tog upp det här programmet, men jag är inte riktigt iland än känner jag.
Vad är en ”powerkvinna” för dig? Vem eller vad får dig att tänka ”power”?

Ah, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som skaver här, men om ni tror att ni fattar vad jag menar så är jag nöjd.
Gör ni det? 🙂

Modiga ställningstaganden under OS

OS är inte vad det en gång tiden var.
Fullt av idrottsmän och kvinnor som var beredda att göra och säga vad som helst för chansen att bli olympisk mästare.

Så är det inte längre.
Vissa av de svenska deltagare har vittnat om hur glada de är att tiden som olympic mästare är över. Äntligen! Dessa personer har inga som helst ambitioner att försöka försvara sina titlar.

Andra idrottsmän sticker ut hakan något alldeles enormt och till och med protesterar mot den egna lagkamraten, som anklagats för sexuella trakasserier av en kvinnlig idrottare.

Sen har vi Simone Biles, som hoppat av några av tävlingarna för att istället fokusera på sin mentala hälsa. Usas absolut bästa gymnast kände att hon hoppade mer för någon annans skull än för sin egna, och ovanpå det så har vi kaoset med den läkare som anklagats för sexuella trakasserier av mängder av idrottare, där Simone Biles var en av dem.

Andra ställningstaganden är att många lag i damfotboll knäböjer innan match, för att stötta Black lives matter”.
Andra gör det inte, utan står bara kvar i gräset, vilket tekniskt sett också borde räknas som ett ställningstagande kan jag tycka, eftersom det faktiskt är ett aktivt valt av spelarna att stå kvar..

Jag undrar hur OS kommer påverkas av dessa och andra viktiga och modiga ställningstaganden.
Hur det kommer se ut nu när medaljer inte är det absolut viktigast längre.
Kommer OS förlora den status som en olympisk guldmedalj har?
Vad tror ni?


Har det här med sociala medier att göra? Mycket lite, men tillräckligt för att jag ska vilja skriva ett inlägg om saken. ?