Tydligen ska kläderna vara 4 storlekar för stora och gärna nästan ramla av kroppen.
Kommer ni anamma denna trend?
Tumme upp för plats för långkalsonger änd väl?

Traditionell influencer marketing innebär oftast mycket koordination mellan managers, agenter, marknadschefer och jurister. För att inte tala om kostnaden att synas i influencerns flöde på exempelvis Instagram. Enligt memmo är deras lösning ett alternativ som tar bort dessa steg.

Memmo äger videon tillsammans med profilen och säljer en licens till företaget som får använda den i sin marknadsföring. Och när videon inte publiceras i profilens egna kanaler, betalar företaget endast för själva materialet. // Memmo

I december 2019 skrev jag om tjänsten Memmo, där man för en liten (eller stor) peng kan få personliga hälsningar från en offentlig/känd person.
Nu har tjänster utökat till en typ av omvänd influencer marketing, där man enbart betalar för en persons kändisskap/offentlighet, snarare än för deras plattform med alla följare.
Man kan alltså som företag betala en offentlig person en viss summa pengar för att de ska spela in ett klipp där de – antar jag – nämner ett företag, kanske någon rabatt eller varför inte en snärtig slogan som sedan kan användas i företagets marknadsföring?
Riktigt hur detta ska gå till framgår inte, kan man be personen visa upp en produkt? Får de säga att de använder, eller rent av älskar en produkt utan att aldrig ens testat den?
Marknadsföringslagen är trots allt ganska hård när det kommer till vilseledande marknadsföring, men det vette fan om det appliceras på ”personliga åsikter” som ”Jag använder det här, säg schampot varje dag..” men utan att personen någonsin ens testat det?
Det är ju värre att utlova hälsofördelar, såsom Katrin Zytomierska gjorde för sin – nu – anmälda omega 3-olja. Det är ju direkt missvisande och till och med kanske räknas som lögn, medan att hävda att en produkt man aldrig testat är ens favorit mer känns som oärlighet än en missvisande lögn.

Jag har svårt att se att smått skakiga mobilfilmer med någon halvkänd offentlig person skulle lyfta en reklamkampanj då man brukar vilja ha lite högre kvalité på produktionen, men jag kan ha fel.
På en influencers egen plattform – ja, där skulle det kunna funka – men jag tror de kommer falla ganska platt om man tar dem UR sina egna aplattformar för det är nästan bara där man kan komma undan med skakiga mobilfilmer, typ ”hauls” mm.

Här under följer några stycken ”Memmo-profiler” som man som företag kan köpa klipp av. 
Eller, man köper inte klippet utan det kommer fortsätta ägas av Memmo och profilen. Företaget får en licens för att använda det, men det kommer aldrig bli deras att göra vad de vill med.
Det är rätt varierande summor, tycker ni inte?
Hur kan Anna Anka kräva 20 000 kr/klipp medan Victoria Silvstedt endast kräver 5000 kr för samma sak?
Är inte Victoria betydligt mer känd än Anna?

Omvänd influencer marketing?
Är det framtiden?

 

Mycket utav det som hänt under det senaste året har skapat en posttraumatisk stress för mig och det är något jag kämpar med varje dag. // Elin Molimenti

Jag vet inte, men om man vill att ens inlägg ska tas seriöst, vore det inte en idé att INTE göra två olika typer av reklam samtidigt i det då?
Elin menar – inbäddat bland reklamen –  att hon inte passar in i dagens sociala medier.
Klart att det var bättre innan hon började bli granskad och hon kunde fiffla med sina svindyra Aliexpress/Alibaba-diadem i skymundan, men har man rent mjöl i påsen så välkomnar man en granskning, eller hur?
Och klarar man inte av att bli granskad så passar man nog inte in i dagens sociala medier som är en miljardindustri. Tror ni hon köra samma bölfest till Skatteverket om hon skulle råka bli utvald för en slumpmässig granskning av dem?
Det är sådant som ingår om man arbetar som entreprenör – om man arbetar som en seriös entreprenör.
Då knäcks man inte av det, utan svarar på kundernas frågor istället för att stoppa huvudet i sanden som en annan struts och blockar alla som undrar om allt från design och priser till fabriker.
Elin blockade alla som så mycket som nämnde Ali och vad var det hon kallade fabriken nu igen?
”En magisk fabrik i Kina” – visst ja, så var det!

Men hon har en poäng. 
Klarar hon inte av att granskas och ifrågasättas när hon håller på som hon gör och får PTSD av det, nej då ska hon kanske inte vara en entreprenör som marknadsför sig på sociala medier.
Där håller jag helt med henne.